Meditation 2012 nr 3 from the Capri Philosophical Park.

THREE  WAYS  OF  UNDERSTANDING  GLOBAL ”GREED”.


In Italian and Swedish below....
 
Freedom is, in my view, one of the most misused words in every language, from the time of the Bible to today. New bibles could be written about this, but that’s not my intention. Rather, here I want to expand on my last meditation, which dealt with the ‘free market’. I claimed there that the market seems to be far less ‘free’ than the media want to portray it. This shouldn’t be surprising, considering who owns the media.
 
How do most people react when they realize that their economy is run by a very small number of very rich people? And not least when unemployment is rampant, in particular for young people, who feel pressured to accept conditions that they regard as slave labour if they want to have a job at all.
 
Let me test three reflections on you.
 
The first, age-old reaction to a ‘non-free’ market, in which 147 tycoons appear to rule over all others, is envy. People on the lower rungs are envious of the greed of those at the top when they learn about their annual incomes of up to hundreds of millions of Swedish crowns.
 
When such feelings take over, this brings forth another of our most misused terms, justice. But what is that? As far as I can tell, justice has never been defined in a way that is universally accepted. And when we don’t know exactly what justice is, we say that we want at least some measure of equality. But capitalists cannot accept equality. The poor suspect that they would rather give us such a small salary that our ‘freedom’ becomes a fraud and our forced labour something that comes very close to slavery.
 
If this sentiment spreads widely it endangers democracy! Witness the developments in Greece and Hungary!
 
But is it really greed that lurks behind the gap between the rich and poor?
 
A well-known revolutionary is represented in the ‘Philosophical Park’ on Capri – Karl Marx – as well as the philosopher Bernard Mandeville, who appeared 150 years earlier but was loathed by many. He gave us a second “reflection” to economic gaps.
 
The basic philosophy of the former, ‘Abolish all private property’ in order to provide food, justice and equality for all, is well known. Lenin tried to implement this. Until the very end he was convinced that he could put Marx’s ideas into practice, but instead this resulted in gruesome work camps and even the gassing to death of ‘capitalists’ – this happened ten years before Hitler came to power.
 
Mandeville tried to explain his philosophy of the ‘Beehive’ in a poem in 1705. He depicted the worker bees as needing to be very thankful to the queen bee and her court since it was their insatiable appetite for honey that provided work for the worker bees.  If those in her court decided to eat as little as the poorest worker bees – as the church taught was moral behaviour at the time – there would be no work for the weakest in society. On the contrary, both unemployment and poverty would increase.
 
Many of the richest today, among those 147 who rule the world economy or among the leading conservatives in the USA’s current election campaign, are probably convinced that this is a valid description of how the economy works. They believe that it is their life of luxury and their own competition that most probably create demand and work!
 
Does Mandeville or Marx come closer to the reality of today’s world?
 
Let me now offer a third explanation for why the ‘free market’ is a fraud and the gap between rich and poor today, both in the USA and globally, has become wider than ever before. You can find this explanation in my recent little book Textbook for a Global Future.  I claim that we are facing a ‘mental revolution and that we do NOT have any ‘free will’. This applies at least to any attempts by mankind to prevent war!
 
The same most probably applies to the global economy.
 
It’s of course self-evident that someone who has just lost his job didn’t use his ‘free will’ to get himself fired. Wouldn’t this also apply to the parents of small children who are enticed to take out huge bank loans and end up being driven from their homes?
 
Just as a hurdle jumper wants to run a second faster than his closest competitor, the richest want to do business that makes them a billion richer than their closest competitor. The history of the competition for survival, also  between individuals, has been very tough. ‘Greed’ at the top economic level can probably be a biologically selected blind reaction from long before the time of Cain and Abel, since whoever lost the last battle simply disappeared. And today money buys the best weapons!  Therefore…….
 
One of the most important but also most loathsome questions for the next generation should be this:  Do those sitting on the very top of the economic pyramids, just like those without work or a home, do so because they also lack ‘free will’ to do anything else?
 
Or, in the best case, are under the false impression that they have no free will!
 
I hope to return to these questions soon, but until then I send you warm greetings and welcome you to the incredibly beautiful Philosophical Park that now is flowering beautifully for biologically blind reasons.
 
Gunnar Adler-Karlsson
Capri, May 2012.

 

 
Meditazione 3/2012 dal Parco Filosofico di Capri

Tre modi per capire “l’avarizia” globale.

 
Libertà è, a mio parere, una delle parole peggio usate nella nostra lingua, dai tempi della Bibbia fino ad oggi. Il mio scopo, tuttavia, non è tentare di scrivere una nuova Bibbia, ma piuttosto continuare la mia precedente meditazione sul "libero mercato" il quale, come mostrai, sembra essere di gran lunga meno "libero" di quanto i media vogliano renderlo. Il che non dovrebbe sorprendere, considerando chi possiede questi media.
 
Come reagisce la maggior parte della gente nel vedere che la propria economia è guidata da un piccolissimo numero di ricconi? Soprattutto in tempi in cui la disoccupazione (specialmente quella giovanile) è alta. I giovani si sentono spesso messi sotto pressione nell'accettare quelle che considerano condizioni da schiavi, per avere almeno una possibilità di ottenere un qualche lavoro.
 
Permettetemi di testare tre pensieri.
 
La prima, antichissima reazione al "libero mercato", in cui 147 ricconi sembrano poter guidare la quasi totalità di tutti gli altri individui, è forse l'invidia. Un'invidia contro l'avidità, che facilmente scaturisce dagli strati sociali più bassi, specie quando si legge degli stipendi annui di coloro che sono al vertice, a volte pari a decine di milioni di euro.
 
Nel momento in cui si acuiscono tali sentimenti, si ricorre con facilità ad un'altra parola usata molto male nella nostra lingua, giustizia. Cos'è la giustizia? Che io sappia, di tale termine non è mai stata fornita una definizione che sia accettabile per tutti. E nel momento in cui non si sa bene cosa sia la giustizia, si vuole avere almeno un po' di uguaglianza, un concetto impensabile per i capitalisti. Questi preferiscono (secondo quanto sospettano i poveri) darci quel tanto di salario che basta affinché la nostra "libertà" diventi una finzione e le nostre condizioni di lavoro siano rese simili alla schiavitù.
Il diffondersi di un tale sentimento mette in pericolo la democrazia! Guardate la Grecia e l'Ungheria!
 
Ma è davvero l'avidità a giacere dietro l'abisso tra ricchi e poveri?
 
Nel "parco filosofico" di Capri sono presenti un noto rivoluzionario, Karl Marx, ed un pensatore odiato da molta gente, di 150 anni più vecchio del precedente: Bernard Mandeville. Il pensiero del primo è ben conosciuto: "Abolire tutta la proprietà privata", affinché ci siano cibo, giustizia ed uguaglianza. Il pensiero fu messo in pratica da Lenin, che fino all'ultimo fu convinto di aver messo in moto la realizzazione dei bei sogni di Marx. Ma il risultato fu tremendo, con spaventosi campi di lavoro e l'eliminazione dei "capitalisti" nelle camere a gas. E questo accadeva dieci anni prima che Hitler prendesse il potere.
 
Nel 1705, Mandeville tentò di comprendere, tramite una poesia, "l'Alveare". In esso, secondo lui, le api operaie dovrebbero essere molto grate all'Ape Regina ed alla sua corte, poiché è la loro lussuosa consumazione del miele a dare lavoro alle operaie. Se i membri della corte decidessero di mangiare poco, quanto le api operaie più povere (il che era consigliato dalla chiesa moralista dell'epoca), non ci sarebbe lavoro per le api più deboli. Anzi, in tal caso aumenterebbero sia la disoccupazione che la povertà.
 
Molti ricconi di oggi, come quei 147 individui che guidano l'economia mondiale ed i protagonisti della campagna elettorale negli USA, sono probabilmente del tutto convinti che quella di Mandeville sia una buona descrizione di come funziona l'economia. E' la loro vita lussuosa e la loro concorrenza reciproca a creare la domanda ed il lavoro!
 
Nel mondo che è, sarà Mandeville o Marx ad avvicinarsi di più alla realtà?
 
Lasciatemi ora tirare in ballo una terza spiegazione del perché il "libero mercato" è finto, e di come la distanza tra ricchi e poveri, negli USA come a livello globale, oggi è diventata maggiore di quanto lo sia mai stata prima. Si tratta della spiegazione che potete trovare nel mio ultimo libro, il piccolo "Manuale per un futuro globale", nel quale affermo che ci troviamo davanti ad una "rivoluzione mentale", che consiste proprio nel fatto che NON abbiamo un "libero arbitrio". Perlomeno è vero per quanto riguarda la possibilità d'impedire lo scoppio delle guerre!
 
In verità, ciò vale anche per l'economia globale. Dovrebbe essere chiaro che un povero neo-disoccupato non ha usato il proprio "libero arbitrio" per venire licenziato. Lo stesso non vale forse anche per quei genitori con figli piccoli a carico, costretti a lasciare le proprie case a causa di debiti bancari verso cui sono stati tirati con l'inganno?
 
Come un centometrista vuole essere di un secondo più veloce del suo avversario più prossimo, così i ricchi vogliono fare affari che li rendano di un miliardo più ricchi rispetto ai propri concorrenti. La concorrenza per la sopravvivenza nel corso della storia è stata durissima, anche per gli esseri umani. "L'avidità" ai vertici economici è probabilmente una cieca reazione biologicamente selezionata, e molto prima di Caino ed Abele! Poiché chi non ha vinto l'ultima battaglia è semplicemente scomparso. Ed oggi i soldi servono per comprare le armi più potenti! Quindi...
 
Una delle domande principali, più importanti ma anche più odiose da porre alla prossima generazione potrebbe suonare così: chi siede al sommo vertice della piramide economica, come anche i senzatetto ed i disoccupati, fa ciò che fa perché gli manca un "libero arbitrio" per fare qualcosa di diverso?
 
Oppure, nel migliore dei casi, crede erroneamente di non averne affatto? A questo voglio ritornare, tra qualche tempo. Fino ad allora, vi mando un caloroso saluto e vi dico "Benvenuti!" a questo Parco Filosofico che ora, per motivi biologicamente ciechi, è meravigliosamente in fiore, come in una fiaba.
 
Capri nel maggio 2012
Gunnar Adler-Karlsson
 


 

Meditation 2012-3 från Capris Filosofiska Park

Tre sätt att förstå global ”girighet”.

 
Frihet är, tror jag, ett av språkets mest missbrukade ord. Från Bibeln till i dag. Om det kunde nya biblar skrivas. Det är dock inte vad jag avser försöka. Utan här vill jag fortsätta på min förra meditation, den om den ”fria marknaden” som, visade jag där, tycks vara långt mindre ”fri” än medier gör den till. Vilket ju inte bör förvåna för vem äger medierna?
 
Hur reagerar den stora delen av människorna när de ser att deras ekonomi styrs av ett mycket litet antal stört-rika? Icke minst när arbetslösheten är stor, i synnerhet för unga människor? Dessa känner sig lätt som pressade till att gå med på vad de anser vara slavvillkor, om de alls skall få
ett jobb.
 
Låt mig pröva tre funderingar.
 
Den första och urgamla reaktionen på en ”ofri” marknad, i vilken 147 storpampar tycks kunna styra nästan alla andra, det är nog avund. En avund mot den girighet som man så lätt tillvitar underifrån, när man läser om topparnas årsinkomster på ibland hundratals miljoner kronor.
 
När dessa känslor blir allvarliga åberopas lätt ett annat av våra språks mest missbrukade ord, rättvisa. Men vad är det? Rättvisa har, mig veterligen, aldrig definierats på ett för alla godtagbart sätt. Och när man inte riktigt vet vad rättvisa är, då vill man åtminstone ha lite jämlikhet. Men kapitalister kan ju inte tänka sig någon jämlikhet. Helst, kan fattiga misstänka, vill de nog bara ge oss så lite lön att vår ”frihet” blir en bluff och vårt arbetstvång något som står nära ett slaveri.
 
Om den känslan sprids är det farligt för demokratin! Se på Grekland och Ungern!
 
Men är det verkligen girighet som ligger bakom gapen mellan rika och fattiga?
 
I min ”filosofiska park” på Capri finns en mycket välkänd revolutionär, Kalle Marx, och därtill en 150 år äldre och av många då avskydd tänkare, Bernard Mandeville.
 
Grundtanken hos den förre är väl känd: ”Avskaffa all privategendom” så blir det både mat, rättvisa och jämlikhet. Detta prövades av Lenin. In i sitt sista var denne övertygad om att han hade satt igång ett förverkligande av Marx vackra drömmar. Men resultatet blev förfärande med ruggiga arbetsläger och även med förgasande av ”kapitalister”. Och det tio år innan Hitler kom till makten.
 
I en dikt från 1705 sökte Mandeville förstå ”Bikupan”. I den borde arbetsbina vara mycket tacksamma mot Drottningen och hovet, ansåg han. Ty det var dessas lyxätande av honung som gav jobb åt arbetarbina. Skulle hovets medlemmar bestämma sig för att äta lika lite som de fattigaste arbetarbina - vilket bl.a. tidens moraliska kyrka ansåg att de borde göra - då skulle det inte bli några jobb år de svagaste. Tvärt om, då skulle både arbetslöshet och fattigdom växa.
 
Många av de rikaste i dag, som de där 147 som styr världsekonomin liksom högertopparna i USAs aktuella valkampanj, är sannolikt fullt övertygade om att detta är en god beskrivning av hur ekonomin fungerar. Det är deras lyxliv och inbördes konkurrens, tror de sannolikt, som skapar efterfrågan och arbete!
 
I världen, som den nu en gång är, kommer Mandeville eller Marx närmast verkligheten?
 
Låt mig nu ta i en tredje förklaring till varför den ”fria marknaden” är en bluff och gapen mellan rika och fattiga i dag, både inom USA och globalt, har blivit större än de nånsin tidigare varit. Det är den förklaring ni kan finna i min sista lilla ”Lärobok för en global framtid”. I den hävdar jag att vi står inför en ”mental revolution”. Vilken består just i det att vi INTE har någon ”fri vilja”. Det tycks åtminstone vara sant när det handlar om att förhindra krig! 
 
Sannolikt kan samma sak gälla också i den globala ekonomin.
 
Att en nybliven fattig arbetslös inte använt sin ”fria vilja” för att bli sparkad från jobbet, det torde vara klart. Och gäller inte samma för de småbarnsföräldrar, som på grund av att de lurats ta alltför stora bankskulder, har drivits att gå från sina hem?
 
Liksom en häcklöpare vill vara en sekund snabbare än sin närmaste konkurrent vill de rikaste göra affärer som gör dem en miljard rikare än sin närmaste konkurrent. Historiens överlevnadskonkurrens, också mellan människor, har varit stenhård. ”Girigheten” på den ekonomiska toppnivån kan nog vara en framselekterad blind biologisk reaktion, sedan långt långt före Kain och Abel! Ty den som inte vunnit sista kampen har bara försvunnit. Och i dag är pengar det med vilket man köper sig de starkaste vapnen! Således......
 
En av de största, viktigaste men också mest avskyvärda frågorna för nästa generation torde vara denna: gör de, som sitter på den ekonomiska pyramidens allra högsta toppar, likt arbets- och hemlösa, det de gör, därför att också de saknar någon ”fri vilja” att göra något annat!
 
Eller, i bästa fall, felaktigt tror sig inte ha någon!
 
Till detta hoppas jag återkomma om ett tag. Till dess, varm hälsning och välkomna till den nu, av biologiskt blinda skäl, sagolikt vackert blommande Filosofiska Parken.
 
Capri maj 2012
Gunnar Adler-Karlsson.
 




Powered by YaNC © 2006 Joomla-addons.org