Om Jesus och pandemier.
Låt mig inför julen ge er några tankar som snurrat i mitt huvud den senaste veckan och som får tjäna som ”jul-meditation” från Mariannes och min Filosofiska Park på Capri.
I en lika välskriven som informativ bok om risken för en Pandemi, bokens titel, det vill säga sjukdomar som kan döda många miljoner, ger oss Björn Olsen en allvarlig tankeställare. Jag läste den dagen före Nobeldagen, den 9 december och fann bland annat dessa rader:
”Eftersom befolkningsexplosionen är en av drivkrafterna bakom uppkomsten av pandemier så får jag ofta frågan om smittsamma sjukdomar inte egentligen är bra för att minska antalet människor på jorden.”
Denna fråga kan påminna oss om Herodes som, för att ta livet av den nyfödde Jesus, lät döda alla tvååriga gossebarn i Betlehem med omgivning.
Handlar det inte i bägge fallen om att ”vi” som skulle överleva i rikedom och makt skulle få det ”bättre” om en del av ”de andra” vore döda eller aldrig födda?
Som vi vet räddades Jesus av en Herrens ängel som tillrådde Maria och Josef att fly med barnet till Egypten. Björn Olsen tar på samma sätt ett klart avstånd från tanken att sjukdomar är bra därför att de minskar antalet konkurrenter om jordens mat.
Denna typ av förakt för medmänniskor kan, tyvärr, vara stort även i vetenskapliga kretsar. Samma dag som jag läste Björns pandemi-bok såg jag på kvällen Alban Bergs opera om Georg Büchners Wozzeck. I den gör en högmodig hjärnforskare experiment på den fattige huvudpersonen. Denne får sin hjärna så förstörd att han halvgalen mördar sin älskarinna. Vilket leder till att han, det vill säga den levande fattiglapp, Johan Christian Woyzeck, på vars bittra öde Büchner byggde sitt libretto, 1824 fick sitt huvud avhugget.
Liknande ”vetenskapliga” experiment har, tyvärr, då och då rapporterats. Må det aldrig ske igen!
Dagen före Nobeldagen försvarade en kinesisk topp-talesman sin regerings beslut att hålla demokratiförespråkaren och fredspristagaren, Liu Xiaobo i fängelse. Han betonade att ”oavsett yttrande- och församlingsfrihet är de mest fundamentala mänskliga rättigheterna mat och en bostad.”
Hur tragiskt den kinesiska situationen än må vara, ger oss inte dess talesman här något att fundera över?
Dagens Europa, med cirka 500 miljoner människor, har fram till nyligen haft mängder av inbördeskrig. Just nu är vi inne i en ganska ruggig finansiell kris som åter kan splittra oss.
I USA, med lite drygt 300 miljoner, försvaras demokratin bland annat med den ”demokratiska” världens rekord i fängelsefångar. Och luktar inte landets egen demokrati alltmer av plutokrati, de rikas makt över massorna?
Måste vi inte inse att det, för de kinesiska makthavarna, är ohyggligt svårt att styra och hålla samman en befolkning på drygt ett tusen trehundra miljoner, 1.300.000.000, invånare.
Kina har upplevat en fasansfull marxistisk tyranni, med totalt människoförakt för ”de rika”. Och likt Herodes har regimen ägnat sig åt brutal slakt på foster i kvinnor som varit havande för tredje gången. Under den nu lugna ytan finns mängder av explosivt hat. Och den kinesiska ledningen är uppenbarligen mycket rädd för att släppa fram dessa känslor.
Detta är nog inte ”ondska” utan en klar biologisk tragedi! [i]
För inte så många år sedan fanns det i Finland ett företag som tillverkade sköna lädermöbler. Paret, Inger och Algot, som ägde det sålde det. För pengarna har de skapat elementära skolor i Uganda för HIV-smittade barn som saknar föräldrar.
Detta finska par påminner mig om Johan Ludvig Runeberg. De har, kan vi väl säga, globaliserat Bonden Paavos medmänskliga råd till sin hustru: ”blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker”.
Jag har få vänner vars handlande jag kan uppskatta mer än dessas. Och deras hjälp till några av de fattigaste och sjukaste barn vi har stämmer väl med Olsens protest mot dem som tycker det vore bra om många dog i pandemier. Det, skriver min vän Björn, ”skulle likna den stora apokalyps som Hitler och andra före och efter honom hoppats på i sina strävanden för att öka den ena eller andra folkgruppens livsrum.”
Varefter Björn Olsen avslutar med en stark uppmaning till globalt samarbete i försöken att få mänskligheten att överleva.
Jag är övertygad om att det barn vars födsel vi nu skall fira, vid vuxen ålder skulle varmt välsignat dessa yttringar av medmänsklig kärlek utan gränser!
Därmed: Glad jul ifrån Capris Filosofiska Park och er ”meditator”,
Gunnar
adler.karlsson@swipnet.se
[i] Just som jag filar denna meditation kommer en artikel på detta tema i International Herald Tribune den 16 dec. 2010 av Frank Dikötter om ”Mao’s great leap to famine.”
Jesus and Pandemics.
Christmas is just on our threshold. Some of my thoughts last week can serve, I hope, as a ”Christmas-meditation” from the Philosophical Park on Capri. Not only Jesus but also Herod might be remembered.
In an equally well written as informative book about the perils of Pandemics - the title of the book that surely should be translated into other languages - Professor Björn Olsen of Uppsala has given us something serious to think about. Pandemics are about infectious diseases that can quickly spread and can kill millions of us.
I read his book on the 9th of December, just before the Nobel Day in Sweden. Among much else I found the following lines: ”As the population explosion is one of the forces behind the origin of pandemics I am often asked whether contagious disease isn’t something good as it decreases the number of human beings on the globe.”
This question reminds me of Herod, the King of Judea, who in order to get rid of the new born Jesus, killed all two year old male children in and around Bethlehem.
Aren’t both of these cases about if ”we” would get a ”better” life in wealth or power if some of ”the others” were dead or never born?
As we know, an Angel of the Lord saved Jesus. He told Mary and Joseph to escape with the child to Egypt. And Björn Olsen clearly dissociates himself from the idea that pandemics might do any good.
This type of contempt for other human beings may, unfortunately, be found even in scientific circles. The same day I read Björn’s book on pandemics, I went to Alban Berg’s opera about Georg Büchner’s ”Wozzeck”. In it a haughty brain researcher experiments with poor Wozzeck. His brain is so damaged that in delirium he kills his mistress. Which condemn him, that is the once living and poor Johan Christian Woyzeck, upon the bitter destiny of whom Büchner wrote his libretto, as late as 1824 got his head cut off.
Similar ”scientific” experiments have, lamentably, also recently circulated in our media. May they never happen again!
The day before Nobel Day a top spokesman for the Chinese government defended the decision to keep the spokesman for democracy, Liu Xiaobo, who was awarded the Peace Prize, in prison. The spokesman said: ”…regardless of rights to speak and assemble freely the most fundamental human rights are to food and shelter”
However tragic the Chinese situation certainly is for the Nobel Peace Prize winner – and many others - may be, shouldn’t we anyway seriously contemplate this defence?
Today’s Europe, with about 500 million human beings, has until recently fought many a, what we now may call, civil war. And right now we are in an ugly financial crisis that again may divide us.
The United States has slightly more than 300 million inhabitants. American democracy is defended with one harsh record in the ”democratic” part of the world, namely the number of convicts in prison. And does not the democracy of that nation stink more and more of plutocracy, the power of the rich over the masses?
Shouldn’t we realize that for those who hold the power in China it is horrifically difficult to rule over and keep together a population of over 1.3 billion, 1,300,000,000, citizens?
Not long ago China was ruled by a horrible Marxist tyranny, with utter contempt for ”the rich”. And, like Herod, the regime ruthlessly slaughtered the foetuses inside women who were pregnant a third time. [ii]
Under the present calm Chinese surface there must be a lot of explosive hate. The Chinese government is evidently very much afraid to permit these emotions to explode.
Which is not evil but a clear biological tragedy!
A few years ago a company in Finland produced beautiful leather furniture. The couple who owned it, Inger and Algot, sold it. With the money they got they have built elementary schools in Uganda for HIV-infected children without parents.
This Finnish couple reminds me of Johan Ludvid Runeberg, a famous finish author. Inger and Algot have, we might say, taken a step to globalize the human advice “The Peasant Paavo” in a poem gave his wife: ”to half mix bark into our bread, because blighted is the harvest of our neighbour.”
I have few friends whose actions I respect more than these! Their help to some of the poorest and sickest children in the world fits well with Olsen’s protest against those who think pandemics would be good because many would die in them. Such thinking, my friend Björn writes: ”would be similar to the big Apocalypse that Hitler, and others before and after him, have been hoping for in their struggle to increase the ‘Lebensraum’ of this or that group of people.”
After which Björn Olsen concludes his book with a strung exhortation for all of us to engage in global cooperation to help mankind to survive.’’
I am convinced that the little child whose birth we now are about to celebrate, as adult would have warmly blessed these expressions of human love - without any limits!
With that conviction Marianne and I wish you a Merry Christmas and a Happy New Year [iii] from the Capri Philosophical Park
Gunnar, your “meditator”
adler.karlsson@swipnet.se
[ii] In polishing this meditation, I just read an article about these horrors. It was in International Herald Tribune 16 dec. 2010 by Frank Dikötter on ”Mao’s great leap to famine.”
________________________________________