ON  COPENHAGEN  CLIMATE

English: Why “sustainability” is not sustainable. Page 1.
Italiano: Perché sostenibilità non è sostenibile, Italiano pagina 2.
På svenska: Varför ”hållbar utveckling” inte är hållbar.  sidan 3.


Why “sustainability” is not sustainable

”Much noise. Change nothing.” That was a cynical summary of a huge now forgotten  international conference. I fear the coming Copenhagen one, on climate, will be similarly summarized. Why?
Because mankind loves to believe that words can cure our problems. Our placebo word is now “sustainability”, much used in the preparations for Copenhagen. In one form or another you can find it on Google in a few hundred million contexts. On November 7th 2009, for instance, a search gives 95.600.000 results for “sustainable cities”, those fast growing places in which more than half of humanity now lives.
Most individual human animals can control their two basic needs, for food and sex. But collectively mankind grows with more than ten new Denmarks every year. In a longer term this is not sustainable. In West Asia we have a continuous and bloody illustration of our third basic need, that for power. Our fourth but often neglected basic need, selected for in order to get or maintain power, is to win in an eternal animal arms race. It has gone on between ungulates and predators for several tens of millions of years. Also human beings are omnivorous predators now developing arms against each other. Which, certainly, is not long-term sustainable.

The two latest needs are not individual. They are relative. Only one out of two, or out of many, can have the ultimate power. From which follows that the more we are, the more individuals will also be frustrated when their demand for power will be ever less satisfied. This is part of Darwin’s struggle for survival. Valid for all animals. A basic problem is if blind Darwinian behaviour is sustainable for intelligent  animals.
We prefer to be naïve. The 20th  U.N.  Human Development Report is nicely “putting people at the centre of the generation of knowledge about development”. As if “people” hadn’t been in the centre, at least  since Alexander Pope in 1733 established that “the proper study of mankind is man”.
My little book on The Biological Origin of Evil insists that this “proper study” must be based on our new biological knowledge. One good example of such studies comes from Los Alamos, a place with a National military Laboratory where they know more about the arms race than anyplace else. It is a study of “the pace of life in cities”. Its conclusion is that “as population grows, major innovation cycles must be generated at a continually accelerating rate to sustain growth and avoid stagnation or collapse.” 
Or, more simply, with ten new Denmarks every year, sustainability for the genetically almost unchanged human animal will have to adapt its behaviour to ever faster technological changes.
But can the little ape, with its four blind basic needs, take that peacefully? Asks your meditator, Gunnar from the

Gunnar A-K at  C.P. 79,  IT-80071,  ANACAPRI,  ITALY
www.philosophicalpark.org
Comments are most welcome to adler.karlsson@capri.it

Perché sostenibilità non è sostenibile

“Molto rumore. Nessun cambiamento.” Questo è il riassunto cinico di una grande conferenza internazionale, come quella della FAO a Roma a Novembre, già dimenticata. Temo che la prossima, quella di Copenhagen sul clima, darà la stessa sintesi. Perché?
Perché l’umanità ama credere che le parole possano curarci. La nostra parola “placebo” è ora “sostenibilità”, molto usata nelle preparazioni per Copenhagen. In una forma o un’altra, si può trovare su Google, in qualche centinaia di milioni di contesti. Al 7 novembre 2009, ad esempio, si trovano in lingua Inglese circa 95.600.000 casi di “città sostenibili”, luoghi di rapida crescita in cui oggi vive più della metà dell’umanità intera. 
Poche parole sono cosi abusate come la parola “bisogno”. La maggior parte degli animali umani individuali può controllare i propri due bisogni primari di cibo e sesso. Ma, collettivamente, ogni anno l’umanità aumenta di un numero pari a più di dieci nuove Danimarche. In prospettive a più lungo termine, questo non è sostenibile. Nell’Asia occidentale abbiamo un’immagine continua e sanguinosa del nostro terzo bisogno primario, quello per il potere. Il nostro quarto bisogno, spesso trascurato, selezionato per ottenere o mantenere il potere, è di vincere in un’eterna corsa agli armamenti animale. Si è protratta tra ungulati e predatori per molte decine di milioni di anni. Gli esseri umani sono predatori onnivori, che ora sviluppano armi gli uni contro gli altri. Tutto ciò, ovviamente, non è sostenibile in un’ottica a lungo termine.
I nostri ultimi due bisogni è che non sono individuali. Sono relativi. Solo uno fra due, o fra più di due, può avere il potere supremo. Piú siamo e piú diventiamo frustrati, perché non possiamo soddisfare nosti bisogni di potere. Questa realtà fa parte della lotta darwiniana per la sopravvivenza. Valida per tutti gli animali. Il problema base è se un tale comportamento darwiniano è sostenibile per un animale intelligente.
Preferiamo essere ingenui. Il ventesimo Rapporto dell’O.N.U. sullo Sviluppo Umano  (20th U.N. Human Development Report) gentilmente “pone la gente al centro della generazione della conoscenza sullo sviluppo.”. Come se “la gente” non fosse stata al centro, almeno da quando Alexander Pope, nel 1733, stabilì che “il giusto studio sull’umanità è l’uomo”.

Il mio piccolo libro sull’Origine Biologica del Male (The Biological Origin of Evil) insiste nell’affermare che questo “giusto studio” dev’essere basato sulla nostra biologia, com’è mostrato dalla nuova conoscenza genetica. Un buon esempio di tali studi viene da Los Alamos, un luogo dove, vorrei credere, al Laboratorio militare Nazionale di USA, si sa più sulla corsa agli armamenti di qualsiasi altro luogo. E’ uno studio su “l’andatura della vita nelle città”. (L.M.A. Bettencourt et.al, PNAS April 24, 2007, p. 7301.) Le sue conclusioni sono che “mentre la popolazione aumenta, i maggiori cicli innovativi devono essere generati ad un livello che accelera di continuo, per sostenere la crescita ed evitare stagnazione o collasso.” O, più semplicemente, con dieci nuove Danimarche ogni anno, la sostenibilità per l’animale umano, quasi immutato geneticamente, dovrà adattare I propri comportamenti a cambiamenti tecnologici ancora più rapidi.
Ma può questa piccola scimmia, con i suoi quattro bisogni primari, affrontare tutto ciò pacificamente? Si chiede il vostro meditatore, Gunnar, del


Gunnar A-K at  C.P. 79,  IT-80071,  ANACAPRI,  ITALY
www.philosophicalpark.org
I commenti sono più che benvenuti, indirizzati a adler.karlsson@capri.it

Varför ”hållbar utveckling” inte är hållbar

”Mycket väsen. Ändrar intet.” Det var den cyniska sammanfattningen av en stor men nu glömd internationell konferens, något liknande FAOs i Rom i början av november. Jag fruktar att klimatkonferensen i Köpenhamn i början av december kan få samma omdöme. Varför?
Därför att människan älskar att tro att besvärjelser med ord kan lösa våra problem. Vårt placebo-ord är nu ”sustainability”, ”hållbar utveckling”, mycket använd inför Köpenhamn. I en eller annan form finner man detta begrepp i några hundra miljoner kombinationer. Den 7e november, till exempel, kunde man få 95,600,000 Google-träffar för ”sustainable cities”, för de snabbt växande städer i vilka mer än halva mänskligheten lever.
Få begrepp är så missbrukade som ordet ”behov”. De flesta människor kan kontrollera sina två djuriska behov, för mat och sex. Men när mänskligheten växer med mer än tio ny Danmark varje år  är detta  i ett längre perspektiv knappas hållbart. I Västasien har vi åtskilliga lika blodiga som ohållbara illustrationer av vårt tredje grundbehov, det för makt. Ett fjärde behov, sällan diskuterat som sådant, dock blint selekterat för en ”hållbar” maktutövning, är det att vilja vinna i vad som synes vara en evig djurisk vapenkapplöpning. Mellan rovdjur och hovdjur har den pågått i tiotals miljoner år. Det allätande rovdjuret människa utvecklar nu i allt snabbare takt nya vapen för att slå ihjäl varandra. Vilket, förvisso, icke är en långsiktigt hållbar verksamhet.
De två senare behoven är inte individuella. De är relativa. Endast en av två kan ha den slutliga makten med de ultimativa vapnen. Därav följer att ju desto fler blir frustrerade då de i allt mindre grad kan få sitt behov av makt tillfredsställt. Detta är delar av den Darwinistiska evolutionen. Som gäller för alla djur. Den stora frågan är om blint djuriskt beteende är ”hållbart” ens för ett extra intelligenta djur.
Vi föredrar att förbli naiva. FN:s tjugonde Human Development Report är t. ex, vänligt nog att vilja “sätta människor i centrum vid tillskapandet av kunskap om utvecklingen”. Som om ”människor”, people, inte skulle stått i centrum åtminstone sedan Alexander Pope 1733 slog fast att ”det korrekta studiet för mänskligheten är människan”. Men ändå……!
I min lilla bok om Ondskans biologiska ursprung insisterar jag att detta korrekta studium måste bygga på den kunskap som den nya biologiska forskningen givit oss. Jag väljer ett enda, gott men skrämmande, exempel på sådana studier. Det kommer från Los Alamos, ett ställe där man vet mer om vapenkapplöpning  än någon annan stans. Det är en studie av ”livstakten i städer”. Dess slutsats är att: “I takt med befolkningens tillväxt måste rejäla innovationsvågor tillskapas i en ständigt allt snabbare takt för att kunna bibehålla tillväxten och undvika stagnation och kollaps.”
Eller, lite rakare, med tio nya Danmark per år kräver ”uthållighet” av det genetiskt nästintill oförändrade mänskliga djuret, med sina fyra basbehov, att detta måste kunna anpassa sig till ständigt snabbare teknologiska förändringar. Men klarar den redan hårt stressade lilla apan av en sådan anpassning utan att förfalla till  krigiska slagsmål med förintelsestarka vapen? Frågar er ”meditatör”, Gunnar, från

Gunnar A-K at  C.P. 79,  IT-80071,  ANACAPRI,  ITALY
www.philosophicalpark.org
Sprid gärna! Alla kommentarer och förslag är högst välkomna till adler.karlsson@capri.it





Powered by YaNC © 2006 Joomla-addons.org