Below in English: Darwin’s favourite for a “Nobel Prize”!
*******
Julen är tid för lek. Låt mig leka med tre bollar: ”fitness”, nobelpris i ekonomi, och jultomten.
”Fitness” är Darwins mest omdiskuterade begrepp. Det älskas av dem som haft tur i livet och avskys av dem som inte haft det. Därför undviker den förståndige att ge en översättning. Om ”fitness” kommer ni att kunna läsa tusen gånger 2009. Ty Charles Darwin föddes 1809 och gav ut sin revolutionerande bok 1859.
Nobelpris är något som delas ut till den som i något avseenden anses mest ”fit” att hjälpa mänskligheten. Ett extra pris finns också i ekonomi. Vem kan då vara mest ”fit” för detta?
Ekonomiska kriser av något slag har följt mänskligheten sedan dess födsel. Ty kvinnan är gjord för att göra fler barn än två. Och även mannen vill att de överlever. Inför folkökning räcker inget givet revir. Förr eller senare kommer någon ekonomisk kris.
Hur har vi klarat oss i sådana situationer? Mänskliga hjordvarelserna har alltid haft lite svårt att tro på sina ledare. För att öka sin egen auktoritet har dessa nyttjat diverse mystiska figurer Vi har haft änglar som talat väl om oss hos sin överordnade, blinda siare som har varnat för inflation, häxor som kunnat förutse börsens utveckling i kaffesumpen, trollkarlar som mångdubblat förmögenheter med hjälp av sina spön, experter på mystifikationer som ”spelteorier”, och nu, på sistone, tusentals utexaminerade Harvard-ekonomer med osviklig förmåga att hjälpa politikerna att skapa största möjliga lycka åt största möjliga antal.
Om några av dessa verkligen haft en djup kunskap om ekonomi, då skulle vi inte sitta i en situation där USAs centralbank, the Federal Reserve, tvingas dela ut pengar till nollkostnad, ungefär som gamla tiders furstar från sina hästryggar kastade guldmynt åt massorna.
Vem av alla våra ekonomiska ”hjälpare” är då mest ”fit” att hjälpa oss i dagens värld?
Från bankirer som Lehman Brothers, via riksbankschefer som Alan Greenspan, till moderna trollkarlar som Bernard Madoff, vilken med sitt Ponzi-spö har trollat fram sanslösa mängder pengar till de på procentsiffror godtrogna, alla dessa är nu föga mer än romerska haruspexare, de som sökte sanningen i fåglars inälvor.
Men jultomten lever! Tomten utlovar inte några lösningar på era problem. Han utger sig inte för att kunna göra er lyckliga eller rika. Som den ende utan egenintressen kommer han bara tassande med ett varmt medmänskligt leende i mungipan och en säck på ryggen. Någon liten gåva har han till nästan alla. Och han är nöjd om han i gengäld får en liten tallrik gröt.
Tomten är en god varelse! Så god att jag skulle vilja föreslå att jultomten utses till mest ”fit” av alla människans välgörare! Så ”fit” att han varje år i framtiden tilldelas det s.k. Nobelpriset i ekonomi, på det att hans säck må räcka till alla, oavsett graden av ”fitness”.
Darwins teori må vara rå. Men själv var han en snäll människa. Han skulle säkert ha gillat detta förslag! Tror er alltid lika glade som uppblåste bakterie!
Gunnar A-K
*******
Darwin’s favourite for a Nobel Prize!
Christmas is a time for playing. Let me play with three small toys: “fitness”, the Nobel Prize in economics and Santa Claus.
“Fitness” is Darwin’s most controversial concept. It is beloved by those who have been lucky in life, disliked by those who haven’t. Prudence dictates that we should avoids explanations here. You will read much more about this in 2009. Charles Darwin was born in 1809 and published his famous book in 1859.
Nobel Prizes are something that is given to a few who, in some ways, are considered more “fit” than others for helping solve mankind’s problems. There is an extra prize in economics. Who is the most “fit” to be eligible for that prize?
We have had economic crises of one sort or another ever since the birth of mankind. Woman is made to give birth to more than two children. Her man also wants them to survive. With such a population growth no given territory is large enough. Sooner or later there will be an economic crisis. Nothing new!
How have we dealt with such situations? Members of human herds have always found it difficult to trust their leaders. To enhance their own authority, they have resorted to the support of various mystical figures. We have had angels who have recommended us to their God, blind seers who have warned us for inflation, witches who could predict developments on the stock exchange from coffee-grounds readings, magicians who have multiplied fortunes with a touch of their magic wands, experts on mystifying “game theories”, and now, in the new generation, thousands of excellence-stamped Harvard business economists who had an infallible ability to help politicians create “the greatest happiness for the greatest number”. (Once upon a time, in 1961, I also studied at Harvard.)
If any of these economists had had a seriously deep knowledge of economics, we would not now find ourselves in a situation where the US Federal Reserve is forced to hand out money at a cost of zero percent, very similar to the emperors of times gone by who, from their horsebacks, throw gold coins to the masses.
Who among all these economic “helpers” is then the most “fit” to help us in today’s world? Any one? Or none?
From bankers such as the Lehman Brothers, via Federal Reserve bosses such as Alan Greenspan, to modern magicians such as Bernard Madoff, who with his Ponzi-rod has conjured forth incredible heaps of millions of dollars for naïve believers in percentage figures, they all seem now to be little more than haruspices.
But Santa Claus is alive! He doesn’t promise to provide any solution to your problems. Nor does he pretend to be able to give you wealth and happiness. As the only one without any selfish interests he just comes tiptoeing with a warm smile on his lips and a sack on his back. He has a small gift for most of us. And he is content to be given a small bowl of porridge.
He is a good creature! He is so good that I would propose that Santa Claus be chosen as the “fittest” of all human benefactors! So “fit” that every year from now on he will be given the so-called Nobel Prize in economics, enlarging his sack so that its content may suffice for each one of us, regardless of our level of “fitness”.
Darwin’s theory of natural selection may be cruel. But he himself was a rather kind man. He would surely have liked my proposal! Of this, I, your equally happy as inflated bacteria, am convinced.
Merry Christmas and a Happy New Year to all of you!
Gunnar
www.philosophicalpark.org
adler.karlsson@capri.it