Denna artikel har publicerats i Aftonbladet.

AIDS är en sjukdom farligare än böldpesten. När den senare slog Milano under trettioåriga kriget, 1629-30, överlevde åtminstone en tredjedel av stadens befolkning. Detta tack vare starka immunsystem som kunde slå tillbaka smittan.

AIDS angriper själva immunsystemet. Hade Milano drabbats av en sådan epidemi hade hela stadens befokning strukit med.

Överdrift? AIDS får man ju vid samlag och det kan man väl undvika?

Ja, än så länge. Men detta virus har visat en häpnadsväckande förmåga att ändra sin karaktär för att slå tillbaka alla försök till bot. Därför finns det nu experter som fruktar att AIDS-viruset kan mutera - ändra sig - till att bli en luftburen smitta, som influensa eller böldpest. En nysning blir lika farlig som ett samlag.

Dock, det tycks finnas ungefärligen en på hundra i samhället som har genvariationer, s.k. alleler, som gör dem resistenta mot AIDS-smitta.

Lösningen på Milanos problem, som nu kan bli mänsklighetens, kan då bli manipulation av arvsanlagen. Forskarna plockar ut den genvariation som hindrar AIDS-smittan hos den ena procenten och stoppar in den i arvsmassan hos alla de andra nittionio procenten av mänskligheten.

Simsalabim - så var det problemet ur världen.

Detta låter som science fiction men är det inte. Det kan komma att bli tekniskt möjligt, både för AIDS och rader av andra sjukdomar, hävdar 28 av världens ledande experter på genmanipulation i boken Engineering the Human Germline, edited by Gregory Stock and John Campbell (Oxford 2000).

Allt gott har dock sitt pris. För dessa experter tycks det vara fullkomligt självklart att den gamla befruktningstekniken mellan svettiga och AIDS-farliga lakan måste bort. I framtiden skall all befruktning naturligtvis ske i provrör. De gudomligt kunniga medicinarna kommer att nogsamt undersöka en omgång av mannens sperma och ett antal av kvinnans ägg och efter behövliga ändringar välja fram den kombination av arvsanlag som närmast motsvarar de två föräldrarnas idealbild av perfekta barn och barnbarnsbarn. Sterilisering av mindre perfekta medmänniskor behöver inte ske som på 30-talet. Det kan läkarna ta hand om redan på preembryonalt stadium.

Det finns andra sjukdomar som är nog så farliga för vår framtid som AIDS. Låg intelligens är en sådan. Åtminstone enligt den som Europas ledande vetenskapliga tidskrift, Nature, nyligen utnämnde till möjligen "den mest inflytelserike allmänt kände vetenskapsmannen vi har" i världen i dag, James D. Watson. Det var han som 1962 fick Nobelpris för att han ihop med Francis Crick kartlade strukturen på vår DNA-arvsmassa.

I den nu diskuterade boken säger Watson rent ut att "Om vi kunde bota vad jag anser vara en mycket allvarlig sjukdom - d v s dumhet - så vore det en stor sak för människor som annars skulle födas med ett allvarligt handikapp." (s. 79)

För några år sedan sökte jag, i boken om Superhjärnornas kamp, att få igång en allvarlig debatt om vår medfödda intelligens. En så gott som enig kulturelit, med "Serafimerriddaren" och rektorn på Karolinska i spetsen, spottade och fräste och sökte idiotförklara mig.

Nu noterar jag att 17 av dessa världsledande experter på området på ett eller annat sätt diskuterar möjligheten att i framtiden manipulera den genetiskt medfödda delen av vår intelligens, d v s det som enligt svensk kulturelit inte bör finnas och därför heller inte kan finnas.

Möjligt är att somliga borde vakna!

Watson och dessa experter hänvisar ett otal gånger till evolutionen. Men i sin vetenskapliga närsynthet ser de inte helheten i sitt eget ämne, att evolutionen har två sidor, en från Darwin, en från Mendel.

Vad Watson och hans likar sysslar med är så att säga bara de mendelska ärtornas form och färg, med koncentration på sjukdomar och handikapp, inne i individuella exemplar. Vad åtminstone jag tycker att de saknar, är insikten att de arbetar innanför en annan och lika stark evolutionsfaktor, den darwinistiska konkurrensprocessen. Som inte är minst stark inom den vetenskapliga konkurrensen.

Intelligenta människor och deras ständiga innovationer är utan tvivel bland de viktigaste instrumenten i dagens maktkamp både inom och mellan länder. Skulle vi då, som Watson förutser, ge oss till att manipulera IQ-gener - vilket vi redan kan göra på möss - kommer vi med stor sannolikhet att hamna i en ny "biologisk vapenkapplöpning".

De rika och mäktiga kommer att se till att just deras barn får den på fältet för ögonblicket bästa uppsättningen intelligensgener. Och skulle provrörsbefruktning bli obligatorisk - som en av de 28 författarna faktiskt ser fram emot (s.131) - kommer de fattigas och maktlösas mindre klyftiga ägg och spermier att sorteras bort redan i provrören.

De människor som blir kvar i den framtid forskarna i denna bok diskuterar kommer utan tvivel att bli både friskare och intelligentare.

Men de kan komma att bli det på bekostnad av något som kan bli långt omänskligare än det Hitler ägnade sig åt, ett globalt, storskaligt "provrörsholocaust".

Capri i november 2001.

Gunnar Adler-Karlsson
adler.karlsson@capri.it