24. Makthavares ”fördärvliga tungor”.

På 4000 år har människans biologiska utrustning inte ändrats mycket. Kulturen har ändrats en del. Men den stora massan av människor är, biologiskt sett, desamma i dag som på Rig Vedas, Gilgamesh, Zoroasters och Akhenatens tid. Zoroaster och Darwin hade en sak gemensam: insikten att människans liv var en kamp för att överleva. Men Zoroaster och Darwins föregångare, Malthus, hade helt olika diagnoser på varför vi krigar mot varandra. Vilket är viktigt då ingen sjukdom kan botas utan den rätta diagnosen. Och är inte krigen en sjukdom? Zoroasters världsbild, den med kampen mellan de Goda och de Onda är fortfarande stark. Men, sådan är min övertygelse, den är felaktig och borde snarast ersättas med Malthus diagnos, hungern! Detta är dock ty en stor del av de mäktiga bekänner sig – utan att själva veta det - till Zoroaster och till dennes mentala barn och barnbarn i olika religioner. Låt mig presentera en ganska apart samling herrar som exemplifierar detta. Den förste är Irans ledare, Ayatollah Ruhollah Khomeini som redan 1979 utnämnde det för Iran mycket onda USA till ”Den store Satan” eller till Iblis, Islams djävligaste djävul. En lysande amerikansk filmskådespelare, Ronald Reagan som, när han spelats fram till presidentrollen, fann en annan variant av Zoroasters ”onda” andar. Den 8 mars 1983 utnämnde han det kommunistiska Sovjetunionen till ”the Evil Empire”, ondskans imperium. Näste president i min samling är Georg W. Bush.  Den 29 januari 2002, kort efter World Trade Centers fall, förklarade han att Iran, Iraq och Nordkorea bildade en ”Axis of Evil”, en ondskans axel, som måste besegras. Vilket har kostat minst 4.486  amerikanska soldater livet i USAs krig mot Iraq. [36] När Göran Persson var svensk statsminister, runt år 2000, fick han idén att skapa ett årligt möte i Stockholm för att ”minnas” Hitlers omänsklighet. Det fick namnet ”om detta må vi berätta”. Det behövdes, skriver han 2007 i sin bok Min väg, mina val, stora projekt för att vi skulle kunna hålla ihop och kämpa ”för det goda, och mot det onda”. År 2006 blev G. W. Bush påhoppad av Hugo Chávez, Venezuelas president. I ett anförande i FN utsåg denne Bush icke bara till djävul, utan också till en illaluktande sådan, vars stank av svavel låg kvar i FN-salen långt efter Bush hade hållit sitt anförande där. [37] Tre år senare fick Barack Obama Nobels fredpris. Strax efter han fått det sände han ytterligare 30,000 amerikanska soldater till krigen i Asien. I sitt Nobeltal sökte han rättfärdiga detta med rådet: ”…make no mistake: evil does exist in the world”, dvs ”gör inga misstag: ondskan existerar faktiskt i världen”. Slutligen har jag ännu en svensk statsminister. Två svenska soldater i Afghanistan blev den 7 februari 2010 ihjälskjutna. [38] En diskussion uppstod omedelbart om Sverige alls hade i det kriget att göra. Redan dagen efter, i ett tal i Gävle, rättfärdigade Fredrik Reinfeldt detta med att också Sverige måste vara med och bekämpa ”ondskans nätverk”. Samtliga dessa herrar, Khomeini, Reagan, G.W.Bush, Persson, Chávez, Obama och Reinfeldt yttrar sig som om de har studerat – vilket de säkert inte hade gjort – den gamle Zoroasters världsbild med dess djävlar och ”onda” människor.  Varför har jag kallat alla dessa sju för ”fördärvliga tungor”. Källan till denna rubrik finner ni i Bibelns ofta mycket visa Ordspråksbok, här 17:4: ”En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.” Sanningen torde vara att alla dessa sju, i den situation de befann sig, ville rättfärdiga sina krig – eller sina förberedelser för dessa - med att åberopa sina fienders ”ondska”. Den ondska som Zoroaster för kanske 4000 år sedan förde in det mänskliga tänkandet och som, till exempel, åberopas cirka 270 gånger i vår judiskt-kristna Bibel. Att alla de sju ovan verkligen trodde på vad de sade kan betvivlas. Men att de med dessa fula ord, föreslagna av sina rådgivare, bidrog till än mer våld och krig, det får nog anses säkert. Vilket här räcker för att benämna dem som ”fördärvliga tungor”. Något som jag också sökt motivera i min bok från 2008 om Ondskans biologiska ursprung. Men vad är det nu för fel med dessa sju maktmänniskors tänkande? Frågan är viktig. Ty känner vi till 740 gångna krig och inser att denna tillvitelse av ”ondska” är ett ”spegelbegrepp”, då har det kanske funnits 1480 andra makthavare som har stämt in i det hatiska talet om fiendens ”ondska”. Vilket upprepats så ofta att de flesta börjar tro på dessa mentala krigsvapen. Varför? Samtliga herrar ovan har, som sagts, tillvitat sina fiender någon ”ondska” eller att vara en ”djävul” eller en ”stor satan”. I avsnitt 12 ovan ställde jag frågan om isbjörnar, som stillat sin hunger med en sälunge, kunde anses ”onda”. Mitt svar är klart nej! De som hävdade motsatsen föreföll mig en smula ”bakom flötet”. Tyvärr måste jag konstatera att jag inte kan göra någon annan bedömning av de sju herrar som jag nu nämnt. Dessa mycket mäktiga män ser på sina fiender som drivna av ondska. Jag hävdar att krigen i grunden kommer ifrån hunger.  Varför är nu detta en viktig skillnad? Tänk efter! Om en ung buse har gjort något rejält dåligt, hur bör vi reagera? Och vilken av de två reaktionerna nedan är, ur vår egen synpunkt, den bästa? Den arga: ”Du är född till att vara ond. Det är hopplöst att försöka ändra på dig. Jag avskyr dig. Därför kommer jag att söka döda dig.” Den medkännande: ”Det du gjorde var avskyvärt. Men du gjorde detta därför att du var hungrig, galen av hunger. Och jag vill inte tro att du är obotligt ond. Du är en medmänniska. Därför skall jag göra allt för att hjälpa dig att få mat. Om jag gör det, lovar du att inte upprepa den där hemskheten? Jag tror läsaren förstår vilken reaktion som jag tror är den bästa. Vad har nu detta med våra sju mäktiga att göra? Varför måste dessa till och med anses vara farliga för ansträngningar att skapa en fredlig tillvaro? George W. Bush ställde saken på sin spets. Som troende på ”ondskan”  valde han den ”arga” variationen. I ett av sina tal formulerade han sin – och därmed USAs – hållning: ”Det goda och det onda existerar i denna värld och mellan de två kan ingen kompromiss ingås.” Detta är identiskt med Zoroasters fyratusen år gamla lära. Detta är också skrämmande primitivt. Sedan de första stadsstaterna runt 700 före Kristus har vi haft diplomati. Denna diplomati har ofta varit till för att finna kompromisser som skulle kunna undvika krig. Efter andra världskriget var, till exempel, spänningen rysande stark mellan USA och Stalins förfärande, av Lenin skapade diktatur. Kriget var nära. Men en lysande diplomat, George F. Kennan, med sin idé om ”containment”, om tålamod och att fredligt hålla tillbaka Stalins politik, var nog det som räddade oss från ett andra atomkrig. Att i dag, med atomvapen i ett halvdussin länder, hota med min ”första reaktion” ovan och att dessutom slå fast att varje kompromiss på förhand är utesluten, det är på gränsen till global dårskap. I synnerhet som sådana reaktioner är baserade på en felaktig diagnos på krigssjukan, tron på ondskan i stället för på hungern. Vi borde förstå att den verkligt djupa frågan i den ofta heta diskussionen mellan ”tro och vetande” inte handlar om vem som skapat oss, utan om vi får överleva eller ej!   [36] Enligt International Herald Tribune den 2 dec. 2011, p. 5.  [37] J. S. Goldstein, Winning the War on War. Penguin USA, 2011, p. 322.  [38] Troligen är den nertystade sanningen den, att de blev skjutna bakifrån av någon annan svensk?