21. Riskerar vi åter ”en förruttnelse av allt civiliserat liv i Europa” och kanske även USA?
.. Eller ”Ondskan” började inte med Hitler.

En allvarlig forskare kan inte undvika även ytterst känsliga saker, såsom titeln här ovan. Vilka, när de är verkligt känsliga, också måste få lite extra utrymme.

Minns Richard Hooker! ”Finns där alls något som på allvar kan förstås, eller bli djupt förstått, innan de allra första orsakerna och principerna från vilka de kommer har kartlagts?”
Kan vi verkligen på allvar förstå vår aktuella situation på jorden nu, i slutet av år 2011?  Richard Hooker skulle nog skaka på huvudet.

1912 är det bara två år kvar till “hundraårsminnet” av det Första Världskrigets utbrott. Det bör vi nog minnas när Tysklands statschef, kansler Angela Merkel, den 26 oktober 2011, säger att Europa nu är inne i ”den största krisen sedan andra världskriget”. (“the biggest crisis since World War II”.)
Låt mig nu vidröra en extra svår fråga, risken för att denna nya kris kan leda mot nya krig.

De som gått i de ”moderna” skolorna och som utnyttjar dagens media har normalt ganska korta perspektiv. Låt oss därför kasta en blick bakåt, cirka hundra år i stöten.
Vi lever, som sagt, nu, år 2011/2012, i en svår ekonomisk kris. Om få år kan vi ”fira” hundraårsminnet av första världskrigets utbrott 1914. Tre år senare av den marxistisk-leninistiska revolutionen i Ryssland.
Hundra år längre tillbaka i tiden finner vi Napoleonkrigens slut. Efter det denne förlorat över en halv miljon unga fransmän i sitt krig mot Ryssland.
Hundra år till och vi finner vad som kallades det ”Stora Nordiska Kriget”, med Karl XII gravt inblandad och dödad 1718.

Ännu hundra år till och vi har Trettioåriga Krigets utbrott 1618, i vilket svenska soldater blev kända för att vara rejält mordiska.

Hundra till bakåt och vi finner Luthers religiösa uppror 1517 och, för den som bor i Rom, tio år senare, ”Roms förstörelse”.

Hoppar vi därifrån 1500 år tillbaka i tiden så finner vi bland annat de judiska krigen mot Rom, fortfarande något djupt känt bland välskolade ortodoxa judar. Och ytterligare 500 år tillbaka, och vi befinner oss i det judiska slaveriet i Babylon. Ännu ett litet hopp och vi minns vår judisk-kristna bibels andra Mosebok, Exodus, utvandringen ur Egypten.

Bör inte denna lilla påminnelse om krig i fyratusen år få oss att inse att krigens, tyvärr allmänmänskliga historia mycket väl kan fortsätta? Samt att vi i Europa kan bli delaktiga i något långt större än det i Libyen 2011!

Den Gilgameshska rädsla som nu pinar de tänkande bland oss är dubbel. Dels är det den globala ekonomiska krisen som kan ge mycken arbetslöshet ur vilken också en myckenhet våld kan födas. Dels är det rädslan för ett storkrig i Asien mellan Israel och Iran eller, värre ändå, mellan kristna och judar mot muslimer. Vi skall inte glömma att det fortfarande är Zoroasters religiösa barn och barnbarn som, på båda sidorna, tror sig slåss för det ”Goda” mot det ”Onda”. Och att en sådan tro kan framkalla förfärande hat- och mördarorgier mot ”de Onda”. Som bägge, eller alla tre, sidorna anser att ”de andra” är.
 
Efter denna generella krigsvarning kan det vara nyttigt att gå tillbaka till dagens ekonomiska kris i Europa och jämföra den med slutet av Första Världskriget. Och då i synnerhet med dess slut, den s.k. freden i Versailles 1919. Hämndlystnaden mot Tyskland, i synnerhet i Frankrike, var kopiös. Kraven på skadestånd var så stora att de låg utanför varje möjlighet att betala dem. Det räknade en av seklets mest geniala ekonomer fram.
John Maynard Keynes varnade 1919 ”vinnarna” med följande  ord, som jag finner så viktiga, också för vår egen framtid, att jag ger dem ett långt citat:

”Politiken att reducera Tyskland till träldom i en generation framåt, att förnedra livet för miljontals mänskliga varelser, att beröva en hel nation dess lycka, det bör vara motbjudande och avskyvärt – motbjudande och avskyvärt även om det vore möjligt, även om det skulle göra oss själva rikare, även om det inte skulle så en förruttnelse av allt civiliserat liv i Europa. Somliga predikar detta i rättvisans namn. I de stora händelserna i människans historia, i försöken att nysta upp nationers komplexa öden, är rättvisa ingalunda något så enkelt. Även om så vore, är nationer inte rättfärdigade, vare sig av religioner eller av någon naturlig moral, att bestraffa sina fienders barn för föräldrars eller härskares missgärningar.” [29]
 
De som tvingade Tyskland att acceptera freden i Versailles 1919 måste anses bära en del av det tunga ansvaret för framväxten av Hitler. Om nu inte också detta kan ha varit något i människans natur determinerat, både hos dessa ”fredsstiftare” och dessas tyska offer.

Ytterligare en påminnelse: I sin nästa bok, A Revision of the Treaty”, färdigskriven i december 1921, upprepar och förstärker Keynes sina varningar.

Mycket lite av den betalning som Tyskland skulle ha gjort enligt Versailles freden två år tidigare hade betalats. Keynes föreslår att skadeståndet skulle skrivas ner – på liknande sätt som Grekland och Italien år 2011 ber om nerskrivningar av sina skulder - till en hanterlig nivå. Han varnar för girigheten med Shakespeares Shylock: ”I’ll have my bond; and therefore speak no more.” ungefär: ”jag skall ha min pant och därför säger  jag inte mer”.

Den största motståndaren mot en sådan nerskrivning var Frankrike. Det hade under kriget förlorat över en och en halv miljon individer, tre gånger så många som Frankrike förlorade när Napoleon försökte inta Moskva. (Dock utan att då betala något skadestånd till Ryssland!) Nu ville Frankrike obetingat ha allt det som de krävt 1919. Keynes vänder Shylock direkt mot Frankrike om detta ”likt Shylock…claims her pound of flesh”, ”… likt Shylock…kräver hennes kilo av kött…”.

Frankrike lyssnade inte. Och ett år senare, den 11 januari 1923, när Tyskland inte betalat utlovat skadestånd, gick fransk militär in och ockuperade Ruhrområdet. Vilket tände den vanvettiga inflation som i sin värsta period, november 1923, gjorde 4200.000.000.000 tyska mark like värdefulla som en dollar.
Den tyska ekonomin klappade totalt ihop och med den det tyska samhället. Det är i denna november 1923 som Hitler för första gången försöker en national-socialistisk kupp i München. [30] Tio år innan han fick makten.

Detta franska misstag, förvisso ihop med och förvärrat av Lenins samtida mordorgier i Ryssland [31], var det som började förverkliga Keynes varning för ”en förruttnelse av allt civiliserat liv i Europa.”
Må vi hoppas att en liknande förruttnelse aldrig drabbar oss igen!

Risken finns, om än liten, ty i dag, år 2011/2012, är både Europas och USAs ekonomier i en sådan situation att man inte kan bortse från att de mest högtspelande bankirerna och politikerna framkallar en inflation liknande den som Tyskland fick 1923.
 [29]  John Maynard Keynes, Essays in Persuation, Macmillan 1972, kap.2 The Capacity of Germany to pay reparatons. (1919), p. 13. GAKs översättning..
 
 [30] The New Cambridge Modern History, XII, 1898-1945, p. 232. En kort men god sammanfattning finns i Sidney E. Rolfe and James Burtles The Great Wheel: the world monetary system.  Quadrangel 1973,  pp 21-24, finishing with the words of Hitler: ”we are the results of the distress for which others are responsible”.

 [31] Den sakligaste sammanfattning jag läst, baserat på nyöppnade källor, av Lenins människoföraktande horrörer är Sergej P. Mel’gunov, IL  TERRORE  ROSSO  IN  RUSSIA  1818-1923. A cura di Sergio Rapetti e Paolo Sensini. Jaca Book 2010.  Keynes besökte Ryssland 1925 och gav sitt omdöme in Essays in Persuation, pp 253 – 271.  Detta är av ett visst intresse för att förstå andra världskrigets historia.  I maj år 2011 informerade även The New York Times och International Herald Tribune sina läsare om att Lenin, Vladimir Iljitj Uljanov, kom ifrån en judisk familj. Liksom också Lenins eget stora ideal, Karl Marx. Båda måste anses som stora idealister, som ville skapa rättvisa och jämlikhet och hjälpa den fattiga och hårt arbetande massan. Dock med vilka mordiska metoder som helst. De använde Inqvisitionens regel: ”ändamålet helgar medlen”.