Bland mänsklighetens fem första tänkare hade jag också Aristoteles. Men vart har han och hans fårahjordar tagit vägen? Och är det individer eller dessa hjordar som driver de eviga krigen?

Vårt första behov, sex, gör att jordens befolkning tenderar att öka. [25] Den växande befolkningen måste ha mat för att leva. När det revir vi har inte räcker går vi in i revirkrig mot varandra. För att vinna dessa krig måste vi ha överlägsna vapen och verktyg.  Det vet vi redan.

Men finns det inte en dubbel feedback från vårt fjärde behov, från våra allt bättre vapen och verktyg? 
Bättre verktyg ger oss mera mat på ett givet revir. Då kan befolkningen växa. Men får alla del i dessa ”framsteg”? Ingalunda! Det är vinnarna som låter sin växande barnaskara äta av den växande tillgången på mat. Förlorarna får ofta se på, eller dö.

Sådant beteende går mycket långt tillbaka i tiden. Ett exempel finner vi i Femte Moseboken 20:16. Där står något om ett folkmord som de, som skriver mycket om Hitlers fasansfulla folkmord, gärna glömmer. I 1703 års svenska version lyder texten: ”… i dessa folks städer, som Herren din Gud dig till arv giva skall, skall du intet låta leva, det som anda hafver.”  [26]

Det finns ett annat exempel, som vi européer gärna glömmer. Efter krigen i samband med ”Franska Revolutionen” fanns det stor svält också i Europa. Denna fick cirka femtio – kanske åttio - miljoner européer att utvandra. [27] Med sina överlägsna vapen erövrade dessa mellan 1820 och 1930 cirka trettio miljoner kvadratkilometer av jordens bästa jordar.  [28]

Dessa två exempel, med mer än 2500 år mellan sig, illustrerar väl min tes: bättre vapen ger större revir och mera mat i våg efter våg av ”erövrare”.
Men, observera, det är vinnarna som får maten! Förlorarna har, i alla kända tider, dödats, förslavats eller lämnats att svälta.

När denna blinda process har fortsatt i tusentals år, som den gjort, då tenderar antalet ”revir-ägare”, d.v.s. antalet mäktiga kungar, presidenter eller andra ”Adrenalinstinna hannar”, mina A:n, att minska i antal. Medan antalet barn, tack vare den växande tillgången på mat, också kunde växa. Populationen, mina P:n, kan växa.
Ser inte denna utveckling då ut som om naturen blint höll på att minimera vad jag vill kalla ett ”pedagogiskt bråk”, A/P som tenderar att gå mot en enda härskare som styr över ett oändligt antal människor?
Att så är fallet var åtminstone den spekulativt deterministiska huvudhypotesen i min Lärobok för 90-talet, som kom redan 1990.

Men vad jag ännu inte har förstått är om det är de arkaiska kollektiva hjärnorna i blinda hjordar som driver sina ledare, eller om det är individer med extra stark framselekterad blind maktlystnad, som driver fram massorna till det ena hungerkriget efter det andra.

Varför har vi inte kunnat få slut på detta slaktande? Kan det bero på våra hjärnors deterministiska innehåll, som driver fram en Obsessive Compulsive Disorder i oss?
En av mina förhoppningar är att nästa generations forskare skall kunna ge ett rejält svar på dessa frågor.

---

 [25] Science av den 29 juli 2011 hade ett specialnummer om jordens Population.
 [26] N.D. Kristof har detta i IHT den 25 november 2011, p. 7, med orden ”…until modern times, genocide was simply a way of waging war. The Bible repeatedly describes God as masterminding genocide (’thou shalt save alive nothing that breatheth´… and European-Americans saw nothing offensive about exterminating Native Americans.”. 
 [27] I Vägen till Klockrike skrev den nobelprisbelönade Harry Martinson, p. 38: ”Från år 1850 till år 1913 utvandrade från Sveriges land mer än en million människor till främmande land. Åttio millioner utvandrade under denna tid från östra till västra halvklotets länder.”  Om dessa siffror är rätta kan jag inte bedöma.
 [28] Alfred W. Crosby, Ecological Imperialism.  The biological Expansion of Europe 900-1900. Cambridge University Press1986.