Att krig har existerat i våra cirka femtusen års skriftliga historia, det vet vi. Tillväxt i befolkningen har drivit fram en hunger, som har drivit fram den ena revirkampen efter den andra. I vilka många människohjordar har försvunnit och andra vuxit.

Vem är det då som tenderar att vinna i dessa krig?

Är det inte den som har de bästa vapnen? Och därtill de bästa verktygen för att tillverka inte bara de mest mordiska vapnen utan också mera mat till sina växande barnkullar? 

Vilka är då de? Jo, de som snabbare än sina fiender har utvecklat militär teknik och vetenskap.
Därtill är det en klar sanning att denna ”kapplöpning” under de senaste, säg, femhundra åren har utvecklats i en exponentiell fart, allt snabbare och snabbare.

Jag utgår ifrån att detta är en accepterad sanning. Åtminstone sedan vi med Copernicus blev klara på att det är vår jord som snurrar runt solen, inte tvärs om.

Då kommer frågan: är också vår allt snabbare framrusande teknik och vetenskap något som är blint styrt av Rita Levi Montalcinis urgamla arkaiska hjärna?

Eller är dessa ”framsteg” något som är helt unikt för oss människor? Är det något som inte alls fanns i naturen innan Homo sapiens praedator, för bara 200,000 år sedan, började ta makten över naturen på vår jord?

Rakare uttryckt: är också teknik och vetenskap, likt sex, mat och revirkamp, något av en blind natur determinerat?