17. Determinerat behov nr. 3 – Makt

Makt är, säger en klassiker, en människas kontroll över andra människors tänkande och handlande. [22] Kämpar vi om denna makt av fri vilja? Eller är det så att somliga, likt lydiga hundar, av andra leds i halsband gjorda av ord som ”gott och ont”, ”rättvisa”, ”frihet” och ”jämlikhet”? Antag nu att vi har blivit så många att vi saknar mat på den jordbit på vilken vi tidigare har kunnat äta oss mätta. Är det då inte hos oss, liksom hos mängder av andra djur, som myror, honungsbin och gräshoppor, en biologiskt nedärvd drift att ge oss i kast med grannen för att få makt över ännu ett litet revir, grannens revir? Ett revir som skulle kunna ge mat åt våra egna många barn. Nog är det så! Ingalunda är det något vi gör av medveten fri vilja! Och ingalunda därför att grannen är ”ond”. Utan därför att ett stadigt växande antal magar i vår egen familj kräver alltmer mark för att bli mättade. Behovet av makt kan hänföras till minst tre tidiga faktorer. Det första är livets sårbarhet, dess oändliga ömtålighet. Det andra är kopplat till vårt första basbehov, sex och fortplantning. Och det tredje till våra arkaiska hjärnor som styr det mesta - om inte allt? - i vårt beteende. Varför placerar vi inte två tjurar i samma lilla grupp av kossor? Och varför har våra jätteföretag bara en enda CEO, en enda Chief Executive Officer, en enda toppdirektör? Även när det gäller ”makt” har naturen, i kamp om kvinnor och mat, säkerligen blint selekterat fram ledarhannar som är utrustade med ett starkt DNA-arv för att kämpa och segra. Och detta, nota bene ingalunda enbart av egen girighet eller maktlystnad utan djupast sett därför att deras egen aristoteliska människo-hjord, i enlighet med Bill Hamiltons insikt, skall få äta, leva och fortplanta sig än mer. Måhända, tillåter jag mig att spekulera, är detta också en mycket sannolik förklaring till våra mänskliga krig, till sådana stora slagsmål på liv och död mellan ledarhannar. Inte därför att dessa är ”onda”. Utan, djupast sett, därför att deras barn har varit eller kan bli hungriga.  [22] Hans Morgenthau, Politics among nations. 3rd ed. Knopf 1967, p. 31.