Att människor fört krig mot varandra i några tusen år är ett ofrånkomligt faktum. Men de två förklaringar vi nu givit är, för många, tvivelaktiga. Få soldater tror i dag att de riskerar livet för att någon metafysisk makt beordrat dem att slåss för ”det Goda”. Att det i botten för deras ”döda eller dödas” ligger något så enkelt som hunger, det tror de, i mån de alls får tid tänka, inte heller.

Nu växer en tredje förklaring fram, en som dock, för de flesta, snarare kommer att bli svårare att tro på än på de två tidigare! Det är en som jag lekte med redan någon gång i mitten av 1950-talet. Då ramlade en sälunge från sälarnas bassäng på Skansen i Stockholm ner i isbjörnarnas vatten. På nolltid blev den söndersliten och uppäten. En debatt utbröt om hur man borde straffa isbjörnarna. Absurt, tänkte jag, som då var en ung juriststudent. Inte drivs isbjörnar av någon medveten ondska! Inte kan vi väl tillvita dem något ansvar eller någon ”fri vilja”!

Men, slog det mig, har människor någon fri vilja när de dödar varandra i krig?

Ett par år senare drygade jag ut mina torra juriststudier med att gå på föreläsningar i filosofi. I vilka en underbart stimulerande professor, Harald Ofstad, på allvar ifrågasatte den ”fria viljan” [17].

Efter att ha grubblat på detta i trettio år lekte jag själv med denna tanke. Jag studerade den process som de senaste tiotusen åren med krig förenat tiotusentals små människohjordar till cirka 200 ”nationer”. Var också detta en blind, biologiskt determinerad process?  Som ingalunda var ett resultat av vare sig någon ”ondska” eller någon ”fri vilja”.  Var denna process, frågade jag mig, något annat än en variation på isbjörnarnas sälätande? Likt detta drivet av hungern hos en ständigt växande barnaskara. [18]

Nära tjugo år senare finner jag, från en aktuellt framstående filosof, följande sats: ”Den allra viktigaste frågan i samtida filosofi är denna: Hur, och i vad mån, kan vi förena en viss uppfattning som vi har om oss själva som medvetna, eftertänksamma, fria, sociala och politiska varelser med en värld som helt och hållet består av omedvetna, meningslösa partiklar i kraftfält? Hur och i vad mån kan vi nå fram till en sammanhängande total världsbild som kan förena det vi tror om oss själva med det vi vet vara fakta från fysik kemi och biologi?”  [19] 

---

 [17] Harald Ofstad, An Inquiry into the Freedom of Decision. Stockholm 1961. Ofstad byggde en del på David Hume, liksom dagens debatt om fri vilja. Ett exempel kommer framför mina ögon när jag skriver detta: Gary Gutting’s What makes free will free? In IHT 21 okt. 2011, p. 12.
 [18] GAK, Lärobok för 90-talet. Om vår överlevnads villkor. Stockholm 1990. Kapitel 6 och 7.
 [19] John R. Searle, Freedom and Neurobiology. Columbia University Press, 2007,  p 81.  Searle är ingalunda den förste som ställer dessa frågor. Redan år 2000 kom boken Are We Hardwired? The Role of Genes in Human Behaviour. Av William R. Clark och Michael Grunstein. Oxford University Press.