4. Sken och verklighet

Den officiella skolretoriken hävdar att skolans uppgift ar att utbilda barn och ungdom för arbetslivet. Detta ar skenet. Verkligheten, däremot, innebar att skolan i större och större utstrackning skall dölja arbetslösheten och klara upp de existentiella problemen för de individer som parkerats inom denna sociala institution. Hur mycket av dagens skola som bör ses som allvarlig yrkesförberedelse och hur mycket som ar ren parkeringsplats ar svårt att veta. Men att tendensen ar att öka den senare uppgiften på den förras bekostnad, därom hyser i alla händelser icke jag något tvivel. Lyssna bara på alla de politiker som i det nuvarande ekonomiska krisläget i land efter land hävdar att statens uppgift måste vara att skapa antingen arbete eller en studieplats åt alla ungdomar, utan att någonsin tala om varför de unga skall hållas kvar i skolan. I Thatchers England har man t.0.m. funderat på att göra studierna obligatoriska för stora ungdomsgrupper, som inte får plats på arbetsmarknaden. Sannolikt ar det disciplineringsskalet som är det avgörande! Det finns ett gap mellan sken och verklighet i skolan i dag, ett gap som ständigt blir större. Måhända ar det detta gap som kan förklara varför skolan har utvecklats så snett. Måhända ar det denna insikt, att skolan i stigande grad lever på en lögn, som gör att både elever och lärare vantrivs i den nya skolan. Alla talar vackert om skolan som förberedelse för arbetslivet. Många inser dock att skolan i allt högre grad ar irrelevant för arbetslivet, att den varken kommer att garantera jobb eller jobb som har nånting med de genomgångna studierna att göra. För dem som fortfarande ar naiva nog att tro att goda samhallen bygger på sanningen och inte på lögn och illusion ar det på tiden att ta itu med denna skillnad mellan sken och verklighet. Det mål som öppet anges för skolan tror folk inte längre på. Det mål som skolan dolt tjänar innebar en korruption av skolan. Ingen vet längre riktigt varför vi har den skola vi har. Några år till med denna utveckling och skolan kommer att tappa sin legitimitet bland politikerna, förlora sin förankring i folket, se sina anslag sjunka och falla sönder inifrån och utifrån. Så får det inte fortgå! Observera nämligen att min kritik inte ar riktad mot skolan som sådan, utan mot den falska motivering som nu ges för skolans arbete, mot oviljan att erkänna den korruption av skolan som parkeringsplatspolitiken har inneburit och mot de tråkiga resultat som har vuxit fram som följd av detta gap mellan sken och verklighet. Skolan som sådan ar central i min världsuppfattning. Utbildningen ar kärnan också i mitt eget liv. Detta alldeles oavsett om mina studier kallas for arbete eller för fritid. Studierna och kunskapen har ett varde i sig. Oavsett om de sker med eller utan betalning, som arbete eller lyxkonsumtion. Skillnaden ar näst intill obefintlig. Om nu arbetet upptar mindre an en tiondel av vår totala kollektiva livstid, om sju åttondelar av vår vakna kollektiva livstid består av något annat än betald arbetstid, varför i Herrans namn skall då skolans inriktning rättfärdigas med hänvisning till arbetet? Varför skulle det inte kunna rättfärdigas med hänvisning till fritiden eller, om man vill vara lite högtidligare, med hanvisning till sitt varde för livet självt? Bibehåll skolan! Men förändra motiveringen för den! Och därmed också dess innehåll! Erkänn att det yttre reviret, både på jorden och på arbetsmarknaden, håller på att krympa och att det måste ersattas med ett rikt inre revir. Sluta att motivera skolan enbart med det yttre och betona i ökande grad betydelsen av det inre reviret. I ytligare sammanhang kan man havda att skolans kunskap har ett varde i sig, som en lyxkonsumtion av samma typ som vattenskid- eller utförsåkning, fast bättre. Man kan bli mycket skicklig, i det inre såväl som i det yttre. I bagge fallen fyller man fritiden med ett roligt innehåll. I allvarligare sammanhang kan man havda att ett rikt inre liv, med djupa insikter om livets natur och människans villkor, ar långt Överlägset det yttre, ytliga livet nar det galler att hjälpa människorna att klara de existentiella problem som alla förr eller senare drabbas av i en objektivt sett allt trängre värld.