1. Inledning |
I augusti 1982 hörde jag i radio ett samtal med en kvinna, som vuxit upp i fattigkvarteren på Söder i Stockholm, i förhållanden som, numera, kallas slum. Inget rinnande vatten, vedspis i köket,dass på gården. Själv tyckte hon dock inte det var så farligt. Hon föredrog att minnas syrenbuskarna och fågelsången på det gamla "underutvecklade" Söder. Så sa hon en sak, som skulle kunna tas som motto för det har kapitlet: "Nar jag tanker på all den plats vi hade att leka på", sa hon ungefär, "då tycker jag synd om dagens barn." Förvisso var det lite trångt inne, men ute, också mitt inne i Stockholm, hade man nästan lantliga vidder. Ungarna kunde fritt springa omkring och leka, från Vita Bergen i söder till Skinnarviksberget i norr, från Fåfängan i öster till Hornstull i väster. Nog kunde de ramla och slå sig, men de behövde inte frukta att bli ihjälkörda av framrusande plåtvidunder. Deras lekrevir var oandligt. Allt detta har bilarna nu berövat dem. Bilarna har fortsatt den process, som pågått i 10 000 år, och som inneburit att den manskliga individens utrymme på jorden standigt har minskats, standigt har inskränkts. Det ar slutresultatet av denna process, människans liv i en kub, kallad hem, hennes arbete i en annan kub, kallad kontor, hennes förflyttningar inne i en tredje kub, kallad bil eller tunnelbana, hennes barns lek i en fjärde, kallad daghem, och studier i en femte, kallad skola, hennes föräldrars pina i en sjatte, kallad pensionärshem, innan de stoppas ner i en sjunde, det ar detta standigt mer och mer inskränkta kubliv som vi ser, draget in absurdum, i dagens storstad. Det ar med utgångspunkt frin detta kubliv som jag vill stalla ett par frågor. Måhända ar det rationellt, vill jag fråga, att fly undan ett så onaturligt liv, in i alkoholens och narkotikans stundom sköna drömvärld, in i ett eget inre revir. Måhända ar detta faktiskt funktionellt förnuftigt, sett ur de svagare och utestängda gruppernas synpunkt. Men kanske finns det ändå, vill jag föreslå, en bättre lösning på de problem vi dragit på oss - och som inte torde försvinna i första taget. Låt mig emellertid börja med en lång historisk tillbakablick. |