Kapitel IV

Kapitalism. socialism och

människans natur

Vad är det nu som döljer sig inne i den stora skalle som evolutio­nen således har givit oss?

Att där finns en grå materia som vi kallar hjärna, det får an­ses bevisat. Men vad innehåller denna substans? Finns där något ut­över det bedrägeri och självbedrägeri som tycks känneteckna vår art? Utgår vi inte ifrån att det i en schimpanshjärna finns det vi kallar "schimpansens natur"? Det är väl föga kontroversiellt?

Men finns det då något i den mänskliga hjärnan som kan kallas "män­

niskans natur"? Det är en långt mer kontroversiell fråga.

Ty det är ju en möjlig hypotes att vi intet annat är än schimpanser som enbart tack vare påverkan från den omgivande miljön beter oss aningen annorlunda än dessa. Att vår hjärna är drygt tre gånger större behöver inte innebära att den har någon annorlunda natur i sig. Eller hur?

Detta är problemet i kapitel IV.

1. TRE ELEMENT SOM SKILJER IDEOLOGIERNA

Vårt sekels stora kamp har stått mellan den liberala, demokratiska ka­pitalismen, å ena sidan, och socialismen, i dess två diktatoriska former, nationalsocialism i Tyskland och kommunism i Sovjetimperiet samt dess reformistiska variant i Sverige och Västeuropa, å den andra.

Låt mig framföra en måhända aningen provokativ hypotes: möjli­gen var det kombattanternas inställning till människans natur som av­gjorde de två stora duellerna, andra världskriget och det kalla kriget, till kapitalismens fördel.

Vad jag stundom frågar mig är nämligen om debatten om männis­kans nedärvda natur, vari också skillnader i intelligens kan ingå, inte bara återspeglar den ideologiska konflikten utan rent utav är central i densamma.

68

För trettio år sedan skrev jag en bok om det kalla krigets ekonomi! I fyrtio har jag funderat över krig och konflikter som fenomen. På basis av detta vill jag här bara i korthet hävda, att det finns tre element som klart skiljer kapitalismens och socialismens ideologier från varan­dra.

Bakom intelligensfrågan återfinner vi ett än mer grundläggande problem: finns det överhuvud taget en mänsklig, i vår biologi nedärvd natur?

Kapitalisten tenderar att säga ja, socialisten nej.

Om man alls accepterar existensen av ett biologiskt arv kommer

omedelbart en följdfråga: hur starkt är detta arv, eller hur "plastisk" är denna natur, eller hur lätt är det att med kultur ändra den nedärvda naturen?

Kapitalisten tenderar att säga: "arvet är starkt", socialisten: "kultu­ren är mycket starkare".

Det andra elementet gäller denna mänskliga naturs innersta egen­

skap: är vi till vår grundläggande natur egoistiska eller altruistiska?

Kapitalisten tenderar att säga egoistiska, socialisten altruistiska.

Jag känner ingen allvarlig forskare som förnekar att kulturen kan ha ett visst ibland t.o.m. förädlande inflytande på den medfödda naturen. Om så är fallet uppstår en tredje, högst väsentlig fråga: hur skall detta inflytande utövas?

Skall vi, i strävan att skapa en bättre värld, arbeta med eller mot den givna naturen? Skall vi acceptera att den är som den är och söka manipulera den för våra egna syften? Eller bör vi i grunden försöka ändra den ?

Den liberala kapitalismen har gått in för att manipulera naturen, om den nu alls finns, främst med ekonomiska piskor och morötter. Natio­nalsocialismen ville förbättra den "ariska" naturen genom att rena den från förmodat "undermänskliga element". Kommunismen trodde sig kunna skapa en helt ny "kommunistisk människa" genom Lysenko­baserad kulturmassage, kombinerad med arbetsdöd i Sibirien för kulturellt obotliga element.

Bägge socialismerna blev lika horribla, så horribla att vi nog bör ställa den högst aktuella frågan: Varför skall det nu anses fulare att vara neo-nazist än neo-kommunist? Nazisterna mördade med förfä­rande metod, kommunisterna mördade fler. (lA)

I den "demokratiska socialismen" kan frågan formuleras lite mildare­: skall vi acceptera

69

att människan är egoistisk, om hon nu är det, eller skall vi med kulturella medel, t.ex. indoktrinerande skola och konfis­katoriska skattesystem, tvinga henne att bli altruistisk?

Detta är en generell formulering av de tre element som skilt, och som nog fortfarande skiljer kapitalistiskt och socialistiskt lagda indivi­der åt.

Min egen övertygelse är att den demokratiska kapitalismen, "funk­tionskapitalismen"(2) , vann både andra världskriget och det kalla kriget därför att detta system står i bättre harmoni med vår givna mänskliga natur.

Hur dessa frågor har besvarats kan man finna i den aktuella littera­turen. Som jag redan antytt klumpar sig dessa svar i två stora högar, en kapitalistisk och en socialistisk hög. Eller, kanske aningen rättare, i en hög av folk som tror att det är lätt att ändra, att "omskapa" samhället, och i en annan mera konservativ grupp, som tror att samhällets grund­regler är ganska givna.

2. KORTA LITTERATURTIPS

Med hänsyn till den svenska debattens tillstånd i dessa frågor tror jag att en kort litteraturgenomgång kan vara berättigad.

Mängder av lärare, t.ex., är högt intresserade av dessa frågor. Men de tycks ha svårt att veta var de skall finna kunskap. Det framgick mycket klart när jag hösten 1995 var inbjuden att tala om dessa pro­blem vid Lärarförbundets stora Skolmässa i Älvsjö. För att förbereda mig talade jag med många lärare. Så gott som alla förklarade med all­varliga miner för mig, att såväl tron på en biologisk natur som, alldeles speciellt, på en nedärvd intelligens är tabu. Det är ämnen som man knappast ens får beröra i skolorna. En expert på mentalt svaga barn berättade för mig att såväl föräldrar som lärare till dessa alltid vill finna en tidig extern skada som kan förklara efterblivenheten. Att en sådan skulle kunna vara medfödd och nedärvd vägrar såväl lärare som - fullt förståeligt! - föräldrar att acceptera.

Är detta sant så bäddar nog våra skolor för en allvarlig oförståelse för hur det samhälle fungerar, i vilket våra barn skall leva. Låt mig därför, som en form av litteraturtips, ange några av de för­fattare och forskningsprojekt som har haft ett stort inflytande på mitt eget här redovisade sätt att förstå dessa problem.

Låt mig passa på att varna läsarna mot mig själv. Jag kan, som van­ligt, inte låta blir att

70

stoppa in lite hämndlysten polemik här och där, framför allt mot kulturredaktören i den tidning som förkortar sig på samma sätt som Dumt Nonsens. Jag ingår naturligtvis själv i den grupp av adrenalinstinna hannar som är biologiskt predeterminerade att slåss, om så bara med ord. Vilket, Gud ske lov, är det enda vapen vi får använda i den liberala demokratin.

A. Carl Degler

Om intelligensen alls finns är den naturligtvis bara en bråkdel av den totala mänskliga naturen. Låt oss därför börja med denna större fråga: finns det alls en given mänsklig natur och, om så är fallet, hur plastisk eller formbar är den?

Carl Degler kom 1991 ut med en bok över "sökandet efter männis­kans natur"(3). Det är den i särklass bästa sammanfattning jag funnit om hela 1900-talets debatt i denna fråga.

Författaren är en framstående vetenskapshistoriker. Han har varit president för två av USAs förnämsta sammanslutningar av professio­nella historiker. Därför får han anses vara en lysande god källa, knap­past, som Kooperativa Förbundets förläggare tillvitade honom, en "knäppgök".

Degler visar hur balansen mellan dem som velat tro på miljöns tota­la dominans över arvet, och dem som trott på arvets oföränderligt dju­pare betydelse, har gått i vågor. Seklet började med Franz Boas "biofo­bi" och hans lärljunges, Margaret Meads, bedragna bedrägerier. Det fortsatte via Hitlers galenskaper som ledde till det post-nazistiska av­visandet av varje form av biologi. Detta avvisande är fortfarande ex­tremt starkt inom sociologin som dock nu utmanats av sociobiologins växande betydelse för den samhälleliga förståelsen.(4)

I ett dussin kapitel går Degler igenom kontroverserna runt arv och miljö, om könsskillnader, om rastänkande och, icke minst viktigt, om det starka ideologiska elementet i hela denna diskussion. I rasfrågan får han anses vara extra kunnig då han själv givit ut en bok om "Vare sig svart eller vit".

Degler visar att Darwin var övertygad om att människans beteende var en lika fast del av vårt evolutionära arv som våra kroppsformer. Dessa ideer återfinns klarast i hans andra stora bok, Menniskans här­ledning och könsurvalet, 1871.(5)

Omogna spekulationer om detta ledde bl.a. till den rasförädlings­debatt, till det eugenik-tänkande som bl. a. florerade i Uppsala i seklets början.

71

Vi bör nogsamt observera att det ingalunda var Hitler och nazister­na som började med eugenikens människoföraktande åtgärder. Den första lagen som påbjöd tvångssterilisering av "kriminella, idioter, im­becilla och våldtäktare" kom i staten lndiana redan 1907. Den första europeiska lagen kom inte, som alla numera tror, i Tyskland. Den kom i vårt kära grannland, Danmark, år 1929. Sverige var inte sent att följa efter. I Tyskland kom sådana lagar 1933, dock före Hitlers val­seger.

62 år senare, år 1995, har den kommunistiska regeringen i Kina in­fört den senaste lagfästa variationen av detta förakt för de medmänni­skor som redan är lika svaga som vi alla, efter en bilolycka eller en hjärnblödning, kan vara i morgon. Skall vi också då ta till lite euthana­si?

De många som i dag spottar på katolska kyrkans inställning i be­folkningsfrågan bör noga observera, att denna var den enda organise­rade makt som överallt och konsekvent gjorde motstånd mot slika lagar. Ty katolska kyrkan, med sitt nära två millennier gamla minne, betvivlar att människan besitter den vishet, som tillåter henne att in­gripa i livets djupaste lagar. Något som vår kommande HUGO­debatt (6) nog bör begrunda!

Degler beskriver hur den ideologiska konflikten går tillbaka till evolutionslärans två grundare. Darwins medupptäckare av denna var Alfred Russel Wallace. Tidigare än Darwin hade han vågat säga att evolutionsläran också gällde människor. Men han ändra­de sig. Han blev först spiritist och sedan socialist - är det månne symp­tomatiskt? - inspirerade bl.a. den store altruisten, furst Krapotkin, och kom att anse att människan står över djurrikets och evolutionens lagar.

Den förste store samhällsvetaren på området var den redan nämnde Franz Boas. P.g.a. en redan på 1880-talet växande antisemitism emi­grerade han från Tyskland till USA. Boas proklamerade där alla rasers likhet. Men han förnekade icke deras existens; i ett lika profetiskt som kontroversiellt budskap hävdade han att enda lösningen var blandäk­tenskap: "antisemitismen kommer inte att försvinna förrän den sista droppen judeblod är uppblandad med de andra rasernas blod",

Satsen kan mycket väl gälla alla rasmotsättningar!

72

KAPITALISM, SOCIALISM OCH MÄNNISKANS NATUR

Från Boas går en linje via Alfred Kroeber och Margaret Mead till dagens kulturantropologer, som inte vill tro på det biologiska arvet utan som hävdar tanken att "människan skapar sig själv". Denna an­tibiologiska inställning växte i styrka och rättfärdighetskänsla tack vare Hitlers barbariska metoder; redan 1936 hade cirka 150,000 tyskar tvångssteriliserats. 1938 reagerade de amerikanska antropologernas förening med en resolution i vilken man fördömde detta rasföräd­lingsprojekt. Sedan kom morden på kanske sex miljoner judar och nära dubbelt så många andra "undermänniskor" .

I ett kvartssekel framåt fanns det knappast någon samhällsvetare som vågade tala väl om den darwinistiska evolutionens tillämplighet också på oss människor. Den anti-evolutionära skolan hade temporärt segrat inom västvärldens samhällsvetenskap. Och detta tack vare Hit­lers nationalsocialistiska barbari! Också samhällsvetarna lät Hitler be­stämma sitt tänkande! Vilket starkt påverkade den tidiga debatten om "sociobiologin", som Degler också går igenom.

Deglers slutsats är att också den anti-biologiska och pro-kulturella skolan inom samhällsvetenskaperna i hög grad har varit uttryck för en ideologisk hållning! (7)

Tala om ideologins inflytande på vetenskapen!

Carl Deglers bok är en guldgruva som, nu när vi går fram mot bio­logins århundrade, borde översättas till svenska.

B. Svante Folin

Den svensk som skrivit, om inte den mest akademiska, så dock den roligaste sammanfattningen av en del av denna senare debatt är den underbart ikonoklastiske Svante Folin. Hans hänsynslösa ärlighet återspeglas i undertiteln, En polemisk introduktion till sociobiologin, på en av de finaste skrattfester svensk samhällsfilosofisk litteratur kan erbjuda, Folins Den påklädda apan. (8)

Folins löpande artiklar i Finanstidningen om ny litteratur är mer läsvärda än något annat som i Sverige skrivs i detta ämne. Förvisso är han inte så könlöst neutral som den förment vetenskapliga debatten bör vara. Men med sitt totala ideologiförakt torde han ändå komma betydligt närmare den vetenskapliga sanningen än de flesta svenskar som yttrar sig i debatten. Så läs honom, t. ex. hans lustmord på den "biofobiske" DN-skribenten Sven Lindquists bok om Antirasister(9) , "Mycket väsen för ingenting".

73

HJÄRNA & GENKORTLEK

C. Sociobiologin: Edward O. Wilson

1973 fick instinkternas kunnige Niko Tinbergen, ankpappan Konrad Lorenz och biodlaren Karl von Frisch dela ett Nobelpris för sina forskningar. Dessa byggde på samma grundantagande som den senare så bespottade sociobiologiska skolan. De liksom E.O. Wilson höll för sannolikt att evolutionen också gällde människan och hennes beteende.

Sociobiologins grundare har självklart betytt mycket också för mitt sätt att tänka om all den galenskap som den, som lagt fyrtio år av sitt liv på att studera människornas eviga våldsdans, har varit tvungen att smälta.

Edward O. Wilson etablerade sig 1975 som världens ledande expert på vad som kom att kallas "sociobiologi". Det gjorde han med ett 700­sidigt, dubbelspaltat mastodontverk, Sociobiology. The New Synthe­sis. (10) I det kan man lära sig det mesta om olika sociala djurs beteenden. Den boken avslutas med ett knappt 30-sidigt kapitel om människans samhälle, som dock lämnade mig högst otillfredsställd.

Detta kapitel utvidgades till Wilsons nästa bok, On Human Natu­re (11), som jag fann ge mycket om vår grundläggande biologi och dess betydelse för våld, sex, altruism och religion. Men den gav intet om det som speciellt intresserar mig, varför samhället har vuxit på det sätt det gjort under de senaste tio årtusendena. I en anmälan, som jag själv skrev i DN i april 1979, slutade jag med orden: "Wilson må vara en lysande insektsforskare, men som samhällsvetare är han en bluff."

För sin sociobiologiska teori kom Wilson att hyllas av affärsvärlden som en "genetisk försvarare av den fria marknaden" (12) . Från vänster attackerades han som grav fascist av en uppsjö av såväl motståndare från den kulturella skolan som av mer eller mindre fanatiska funda­mentalister, så mycket att han fann sig föranlåten att i sina memoarer (13) tjugo år senare skriva: "utan ett uns av ironi kan jag säga att jag har blivit välsignad med briljanta fiender". Så kan man se det i ett stort land som USA, där det finns "briljanta fiender".

D. Richard Dawkins

Tre av Richard Dawkins böcker har också betytt mycket för mig, lik­som för alla andra som på allvar sökt förstå om människan har någon grundläggande natur. Den första var Den själviska genen, som kom redan 1976. Den an­dra, som jag fann än djupare,

74

var The Extended Phenotype och kom 1982. Jag skrev då en anmälan av den, som dock refuserades av Dagens Nyheter med motiveringen att Dawkins bara var en föraktlig "popu­larisator" av de sociobiologiska teorierna och därför inte värd något större utrymme. Om någon vill läsa min anmälan finns den på sidan 93-97 i min bok från 1983 om Skolan – parkeringsplats för onödiga…..”. Låt mig lägga till att 2003 blev Richard Dawkins, den av DN så föraktade, utnämnd till Englands ledande intellektuelle tänkare!

Dawkins ställer i denna andra bok en fråga som sedan aldrig släppt mig.

Spindlarnas barn, säger han, är naturligtvis biologiska fenomen. Men hur är det med spindlarnas nät? Bävrarnas ungar är biologiska fenomen. Men hur är det med deras dammar? Människornas barn är självklart också biologiska fenomen. Men hur är det med människor­nas bostäder och med Manhattan? Är de också biologiska, eller är de kulturella fenomen?

E. HUGO-gruppens ovilja mot debatt

Vad som mer än något annat övertygat mig om att biologin måste tas på mycket stort allvar också av samhällsvetare, är det HUGO-projekt som jag tar upp i nästa kapitel. Medan Degler gav oss historien om konflikten mellan arvets och miljöns förespråkare visar oss HUGO hur arvet, gen efter gen, nu växer i betydelse på miljöförklaringarnas bekostnad. HUGO betyder the Human Genome Organization, den jätterika organisation som söker kartlägga alla våra gener och därmed också grunden för vår mänskliga natur.

Det går nu knappast en vecka utan att nya framsteg innanför denna forskning rapporteras i den anglosaxiska världens två ledande vecko­tidningar inom vetenskapen, den amerikanska Science (14) och den eng­elska Nature.

Bit efter bit av den mänskliga genomen kartläggs med allt snabbare och mer raffinerade metoder. Där finns dock något som gör mig svagt orolig i denna fråga. Ty det är lätt att finna vetenskapligt snåriga fakta, men svårt att finna lättförståeliga artiklar om detta ämne. Det gör mig något misstänksam.

Ty min erfarenhet är att civilkurage inom forskarvärlden vanligen är omvänt proportionell mot storleken på de anslag man disponerar. De forskare som är inblandade i HUGO har några fenomenalt stora anslag. Av detta skäl knyts så gott som all publicitet runt HUGO-forsk­ningen till av alla efterlängtade" medicinska framsteg". Redan finns det några tusen sjukdomar som direkt eller indirekt är knutna till det genetiska arvet. De molekylär-

75

biologiska forskarna hoppas finna de exakta DNA-bitar som orsakar läggningen för en viss sjukdom. Så gott som hela HUGO rättfärdigas i de vetenskapliga pu­blikationerna med att läkarna eller pillertrillarna skall kunna bota alla dessa genetiskt grundade sjukdomar. Och det är naturligtvis alldeles utmärkt i den mån de, till rimliga kostnader, lyckas med detta.

Mycket av detta försvar ger dock intryck av att vara ett uttryck för dessa forskares vilja att rättfärdiga sin egen verksamhet på ett för icke­vetenskapare svårförståeligt och för en sann vetenskaplig anda häp­nadsväckande okritiskt sätt. De pekar på allt gott, men tiger om allt ont som denna forskning kan åstadkomma. Tre exempel:

Den 21 mars 1996 gjorde en kommitte inom HUGO bestående av fjorton forskare ett uttalande om etiska principer för denna forskning vilket var lika moraliskt vackert som politiskt naivt. Ett liknande utta­lande gjordes den 9 december 1995 av en grupp "genetiska rådgivare" inom The National Institute of Health och USAs Energi Departe­ment - som finansierat en stor del av HUGO-forskningen liksom atombombsforskningen. De tar där avstånd från The Bell Curve på ett lika egocentriskt som vetenskapligt okritiskt sätt.(15) Ett tredje exempel utgörs av en helsidesannons i Neue Zürcher Zeitung (16) under rubriken "Genforschung rettet Leben - Angsmachen nicht!", dvs. genforsk­ning räddar liv - det gör inte skräckpropaganda! Vilket nog är riktigt. Den text som 428 vetenskapsmän och -kvinnor där skriver under är dock hårresande ensidigt naiv och saknar varje spår av vetenskaplig självkritiskhet. Den är snarare ett uttryck för den ideologi med vilken dessa rättfärdigar sin, ofta till de farmaceutiska storföretagen knutna verksamhet. (En kritik av Medicinkyrkan och dess avarter finns i Karl-Erik Fichtelius bok med detta namn, Midabo K, 2005.)

Det är dock ingalunda enbart sjukdoms anlag som ligger i generna. Såväl våra kroppsliga som mentala egenskaper bygger grundläggande på det genetiska arv vi får från våra föräldrars kromosomer. Det bety­der att så gott som allt vårt beteende är påverkat inte bara av miljö och uppfostran utan också av vårt arv.

Av detta skäl är jag personligen övertygad om att samtliga samhälls­vetenskaper står inför en revolution, där det nuvarande pladdrande godtyckandet' (7) kommer att ersättas av en sociobiologisk grund, från vilken sedan olika kulturella beteenden kan härledas.

Kapitalisterna, vars pengar via stat och företag finansierar HUGO, kommer inte att bli förvånade över en sådan utveckling. Ty de har från

76

KAPITALISM, SOCIALISM OCH MÄNNISKANS NATUR

början accepterat den konservativa tron att människor är som de är.

Ett underbart provokativt uttryck för denna tro, som jag inte kan undanhålla mina läsare, finner jag hos en av USAs vassaste pennor för snart hundra år sedan, H.L.Mencken. I en sammanfattning av en lika hänsynslöst realistisk som ironisk drift med de demokratiska politi­kernas alla fagra löften skriver Mencken: Också despoterna, "kan jag försäkra er, hade vissa homeriskt pråliga pretentioner, men de avhöll sig åtminstone från försök att avskaffa synd, fattigdom, stupiditet, feg­het och andra liknande oföränderliga yttringar av verkligheten."(18)

Har vi, trots ihärdiga försök, lyckats avskaffa synd, fattigdom, stu­piditet och feghet i det demokratiska Sverige? Eller - hemska tanke - ­kan dessa "oföränderliga yttringar av verkligheten" vara grundade i vår kollektiva genkortlek?

F. Lysenko och annan fundamentalism

Kommunisterna i Sovjetunionen vägrade storvulet att tro på någon som helst betydelse av det genetiska arvet. I sin servila feghet under Stalins dogmer utvecklade de, också medlemmar av deras Akademi för Jordbruksvetenskap (19) , en andlig stupiditet som kraftigt ökade den materiella fattigdomen i stället för att avskaffa den.

Paradexemplet på en absolutistisk tro på den socialistiska kulturens förmåga att snabbt ändra allt utgjordes av Trofim Lysenkos (20) lamarck­ska övertygelse att kulturellt förvärvade egenskaper i en generation kunde ärvas biologiskt av nästa. Denna tes passade Stalin som hand i handske. Ty den rättfärdigade hans försök att slakta en generations kapitalistiskt tänkande individer, på det att alla i nästa generation skul­le "ärva" en väl inbankad socialistisk tro. Något som, förutom den fasansväckande omänskligheten, också starkt bidrog till rejäla bakslag i både det sovjetiska och kinesiska jordbruket.

Även i USA återfinner man yttringar av slika galenskaper. De går vanligen under namn av "kreationister", d.v.s. bokstavstroende på Bi­belns skapelselära. Anhängarna av denna skola förkastar helt evolu­tionsläran. Och de är inte få; opinionsundersökningar i USA pekar på att nästan hälften av USAs befolkning tror att Gud skapade männis­korna nån gång under de senaste 10.000 åren! (21)

Dock tror de allvarliga fundamentalisterna ingalunda på någon kul­turell frihet utan ersätter den biologiska, med en än starkare religiös determinism.

77

Gud ske lov tycks dessa kretsar vara så gott som helt politiskt impotenta. T.o.m. påven har 1996 tagit avstånd från dem­ och erkänt att den neo-darwinistiska evolutions läran är "mer än blott en hypotes".

Dock har dessa grupper ett visst inflytande. Så sent som i valkam­panjen 1996 kunde en allvarlig, om än mindre presidentkandidat, som den urkonservative Pat Buchanan, bekänna sig till denna lära och ta avstånd från den neo-darwinistiska evolutionsläran.

Han borde sättas att studera Richard Dawkins tredje rejäla bok, The Blind Watchmaker, den blinde urmakaren, som är en lysan­de, denna gång klart och medvetet populariserande grundbok i da­gens vetenskap på detta område. Rådet kan riktas till varje vetgirig läsare!

3. EN SAMMANFATTNING

Carl Degler konstaterade att svaren på frågan, om det finns en biolo­giskt determinerad, förutbestämd natur, har varierat högst väsentligt sedan konflikten mellan Darwin och Wallace runt 1859. Han fann emellertid också att den post-nazistiska anti-biologiska hållningen till människans natur är precis lika ideologiskt grundad som Hitlers ove­tenskapliga tirader.

Uppenbart är dock att Degler själv, liksom också jag, lutar åt den slutsats man måste dra av HUGO-insikterna, att det finns en biolo­giskt nedärvd mänsklig natur och att denna är

grundad i vår genom.

Vilket självklart inte hindrar att miljön också har betydelse!

4. HUR SER MÄNNISKANS NATUR UT?

Om vi nu anser att det finns skäl att tro att människan har en nedärvd, biologisk och tämligen oföränderlig natur, då måste vi fråga: vad finns i den? Eller: hur ser den ut?

Låt mig svara med tre generella och ett halvdussin speciella punkter.

A. George P. Murdock

I alla kända kulturer återfinns bl.a. följande "universella" företeelser:

"ålders gradering, idrott, försköning av kroppen, kalender, uppfost­ran till renlighet, samhällsorganisation, kokning av mat, arbetssam­arbete, kosmologi, uppvaktning av kvinnan, dans, dekorativ konst, spådomskonst, drömtydning, uppfostran, eskatologi, moralläror,

78

KAPITALISM, SOCIALISM OCH MÄNNISKANS NATUR

örtkunskap, etikett, läkning genom tron, familjefester, uppgörande av eld, folklore, förbjuden mat, begravningsriter, spel, gester, gåvor, regeringar, riter för hälsande, hårstilar, gästvänskap, hushåll, hy­gien, incesttabun, arvsregler, skämt, släktgrupper, släktnomenkla­tur, språk, lag, vidskepelse, magi, äktenskap, måltidstider, medicin, förlossningskonst, straff, egennamn, befolkningspolitik, vård av nyfödda, havandeskapsriter, egendoms rätt, pubertetsriter, religiösa ritualer, bosättningsregler, sexuella restriktioner, själsbegrepp, sta­tusskillnader, kirurgi, instrumenttillverkning, handel, visiter, av­vänjning och väderkontroll. "

Detta påstod i alla händelser en antropolog vid namn George Mur­dock i en ofta citerad uppsats som publicerades redan 1945 (22) . Detta är, säger han dessutom, bara en partiell lista!

Oavsett om man betvivlar ett eller annat element, ger listan onekli­gen upphov till mängder av funderingar. Man kan koka mat på många sätt, man kan uppvakta en kvinna på många sätt, man kan utforma egendomsrättigheter och språk på många sätt. Men kokning, uppvakt­ning, egendom och språk finns överallt. Månne de ingår i den eviga natur som kännetecknar just djuret människa?

B. Noam Chomsky och Steven Pinker

Om vi fortsätter på temat språk, vet många att Noam Chomsky har blivit en av den andra sekelhalvans mest uppmärksammade beteende­vetare, på liknande sätt som Bertram Russel var det i den första. Likt Russel har han blivit det av två skäl. Vardera har framfört en genial teori, som illustrerat vad intelligenser på toppnivå kan göra. Båda har med friskt mod också kastat sig in i dagens värsta politiska kontrover­ser och tagit avstånd från det egna landets krigiska galenskaper, Russel i första världskriget, Chomsky i Vietnamkriget.

Chomskys vetenskapliga insats består i att han sedan 1957 i en svit arbeten påvisat att vår förmåga till språk är något som ligger nedärvt i våra gener. Syntaxen är något som rudimentärt finns färdig i barnens hjärnor från första stund. Kulturen fyller förvisso på, och stoppar in den vokabulär, som är speciell för varje kultur i inemot 6,000 olika varianter i dagens värld. (23)

Men förmågan att lära in dem och sätta samman orden till menings­fulla satser, den förmågan är en biologisk instinkt, en del av männis­kans natur. Lingvistik

79

bör studeras som vilket annat biologiskt system som helst, säger han numera. (24)

Noam Chomskys främste lärljunge heter Steven Pinker. I sin senas­te bok, där han bygger vidare på Chomskys grund, har han en kraftig kritik mot den konventionella samhällsvetenskapens grundsyn, "the Standard Social Science Model", i all synnerhet mot psykologin. Den­na "SSSM" bygger på tron att biologin inte har någon betydelse, att människan är helt plastisk och kan formas hur som helst med intelli­gent kulturell manipulation.

Mot detta sätter Pinker upp en långt mer biologisk syn. Han kallar sin bok för "Språkinstinkten".(25) Den får bl.a. läsaren att grubbla på om intelligens främst är en förmåga att extra känsligt nyttja de instinkter, med vilka evolutionen har utrustat oss. Om, för att uttrycka det kon­kret i den galna ko-sjukans epok, den superkänsliga Marit Paulson, i sitt långvariga motstånd mot kadaverföda för våra husdjur, haft en högre intelligens än alla våra formalbegåvade livsmedelsingenjörer ihop.

Pinker är djärv nog att spekulera över femton andra mentala feno­men som möjligen kan betraktas som mer eller mindre instinktbund­na, som delar av en given mänsklig natur:

1. intuitiva mekanismer, som kunskap om rörelser, krafter och de­formationer som olika objekt är underkastade;

2. intuitiv biologi, som förståelse för hur växter och djur fungerar;

3. siffror;

4. mentala kartor över vidsträckta områden;

5. val av bostad, sökande efter säkra miljöer, rika på information och produktiva, gärna savannliknande;

6. faror, känslor av fruktan och försiktighet, höjdskräck, klaustro­fobi, agorafobi, rädsla för giftiga ormar och rovdjur samt motiv för att lära sig hur man klarar sig undan sådant;

7. föda - vad som är bra att äta;

8. smittorädsla, t.ex. känslor av avsmak och motvilja (mot kadaver­gödda kor?) och intuition om smitta och sjukdomar;

9. känslor av välbefinnande, lycka och sorg, lugn och spänning;

10. intuitiv psykologi, förmåga förutse andras beteende, utifrån de­ras trosföreställningar och önskemål;

11. en inre databas för andra individer, släktskapsförhållanden och

80

KAPITALISM, SOCIALISM OCH MÄNNISKANS NATUR

status, utbyte av förmåner, inneboende skicklighet och styrka samt kriterier för att värdera varje drag;

12. "jaguppfattning", förmåga att samla och ordna information om ens eget värde för andra och förmågan att presentera detta väl;

13. rättviseinstinkt, känsla för rättigheter och skyldigheter samt också känslor av ånger och hämndbegär;

14. släktskap - också nepotism och föräldraansvar; samt

15. parning - känslor av sexuell attraktion, kärlek och avsikter att vara trogen eller flyktig.

Jag frågar mig om Pinkers lista pekar på en utveckling uppåt av de primitiva mat- och sexbehov som kanske utgör basen för intelligens. Ty ligger inte allt detta någonstans mellan våra spontana känslor och vår förmåga att abstrakt förutse vad som sker, om man trampar på ormar, glömmer sin arvsstatus inför den stupide onkeln, eller alltför lätt går i säng med en flyktig partner?

Är instinkter en halvförnuftig utveckling av animala känslor? Är intelligens ytterligare ett förnuftssteg uppåt från instinkterna?

Och, vilket är mitt här återkommande problem, är då intelligensen ett biologiskt nedärvt fenomen? Accepterar man Pinkers instinktreso­nemang är det svårt att komma ifrån denna slutsats. Oavsett vilket, förser Pinker oss med tankeväckande element för att förstå männis­kans nedärvda natur. År 2002 fördjupade Pinker detta sitt tänkande i boken The Blank Slate: the modern denial of human nature.  London, Lane.

C. E.O. Wilson igen

Låt mig ge ytterligare ett exempel på vad som kanske är delar av en evig mänsklig natur. Så här sammanfattar E.O Wilson ett långt fors­karlivs slutsats:

"Människor ärver en benägenhet att förskaffa sig beteenden och soci­ala strukturer, en benägenhet som delas av tillräckligt många för att kalla det för mänsklig natur. De utmärkande dragen innefattar arbets­fördelning mellan könen, sammanhållning mellan föräldrar och barn, ökad altruism mot nära släktingar, undvikande av incest, andra former av moraliskt beteende, misstänksamhet mot främlingar, stamsamman­hållning, hierarki inom grupper, i huvudsak manlig dominans, och re­viraggressivitet om marginella resurser. Även om människor har fri vilja och valet att styra denna i olika riktningar, är icke desto mindre

81

----­

HJÄRNA & GENKORTLEK

deras psykologiska utvecklingskanaler - oavsett hur mycket vi än öns­kar det vore annorlunda - av generna betydligt djupare grävda i vissa riktningar, än i andra."(26)

Jag har nu givit tre exempel på forskare som är övertygade om att det finns en genetiskt given och nedärvd natur, Murdock, Chomskys lär­junge Pinker, och E.O. Wilson. När man begrundar deras exempel synes det åtminstone mig svårt att förneka existensen av en genetiskt nedärvd mänsklig natur.

Dock finns det många intellektuella som så försöker.

5. SPECIELLA ÄRFTLIGA BETEENDEN

A. Aggression

Ligger människans aggressiva beteende i generna? Är det då nedärvt och ofrånkomligt?

Frågan har länge debatterats. Konrad Lorenz fick lida mycken smä­lek när han 1965 publicerade Das sogenannte Böse (27) I vida kretsar tol­kades detta som ett försök att ursäkta nationalsocialismens brott och hans ungdomssynder.

I sin bok om den mänskliga naturen har E.O. Wilson ett helt kapitel om aggressivitet. I detta kan den intresserade finna de flesta av debat­tens argument, både för och emot.

En sen liten variant av denna debatt rör den av alla fruktade "saf­ten" kolesterol. Har man för höga värden riskerar man dö i infarkt. Men har man för låga värden, har några paradoxala studier visat, riske­rar man att dö lika mycket, men i våld. Hunger, dvs låga kolesterolvärden, var vårt normala tillstånd under så gott som hela evolutionen. Detta utlöste rejäl aggressivitet vid de primitiva matborden.

När vi nu söker undvika att dö av övergödning genom extrem cho­koladabstinens för att få ner kolesterolnivån tror kroppen att det handlar om förnyad hunger och utlöser i stället aggressivt våld.

Det är faktiskt en allvarlig förklaring! Oavsett hur rätt den är, tvingas vi nog inse att våldet ligger som potens i våra gener, nedärvt och relativt lättutlösligt.

82

KAPITALISM, SOCIALISM OCH MÄNNISKANS NATUR

B. Språket

har vi redan behandlat under Chomsky och Pinker ovan. Här är dock en viktig punkt att betona, om man vill förstå de följande exemplen.

Dessa två forskare säger ingalunda att språket står att finna i några bestämda gener. Vad de talar om är en struktur i hjärnan som är så konstruerad att den är mottaglig för inlärning av utifrån kommande ord och vokabulär. Inlärningen är s.a.s. väl förberedd, likt vatten som lätt flyter in i redan uppgrävda kanaler.

Orsaken härtill är, som vanligt, att språket varit bra för vår överlev­nad. En artikel av Marianne Rasmuson sammanfattas med följande in­gress: "Evolution genom naturligt urval är den enda tänkbara förkla­ringen till det mänskliga språkets uppkomst. Språkförmågan gav ett påtagligt övertag i kampen om resurser av alla slag. "(28)

C. Handel

Att också byte och handel kan vara vad Niko Tinbergen kallade in­stinktbundna (29) , det hävdar en på området framstående vetenskaps­journalist. "Obligation, skuld, fördel, köpslående, kontrakt, byte, handel- vårt språk och våra liv är överfyllda med idéer om ömsesidig­het. Vi har uppenbart en instinkt för socialt och ekonomiskt byte på samma sätt som vi har instinkter för grammatiskt språk och för att gå upprätt. Studien av denna instinkt är i sin begynnelse, men redan finns där uppmuntrande fynd."(30)

D. Konst

Vad är det våra konstnärer håller på med? Inte kan man väl påstå att också dessa skapelsens kronor skulle hålla på med att bara utveckla något instinktmässigt beteende, likt de dansande bina?

Jo, det kan man faktiskt. Och det är redan gjort.

I en bok med titeln Vad är konst till för? (31) utvidgar Ellen Dissanay­ake det som redan George Murdock slog fast, att konst är något uni­versellt. Hon hävdar att konsten är till för att möta det biologiska be­hov som handlar om att ge livet någon djupare mening. Det gör kon­sten genom att göra sina motiv speciella, "making special", genom att tillägga det den återger en alldeles speciell betydelse.

Efter en stenhård kritik av den moderna västliga konsten, slutar Dissanayake sin lärda bok med att våga slutsatsen: "vad konsten var

83

.­

HJÄRNA & GENKORTLEK

till för, ett förkroppsligande och ett förstärkande av socialt gemensam­ma betydelser, är vad vi begär och vad vi dör för i dag.”

E. Lyckan

Antag att två enäggstvillingar, p.g.a. fattigdom, krig eller annan olycka, skiljs åt vid födseln. Den ene får växa upp i en fattig familj, med myck­et av gräl, alkohol, missbruk och skilsmässor. Den andre har tur och får en god skola i ett hem där alla sköter sig, kramar om varandra och lever lyckliga tillsammans till dödsdagar.

Har vi då inte en naturlig tendens att tro att den förre har goda chanser bli olycklig medan den senare kan bli lycklig? Ty vi tror ju på miljöns och kulturens stora betydelse? Hela den svenska skol- och socialpolitiken har åtminstone länge byggt på denna tro.

Slutsatsen tycks dock inte följa!

Vid det berömda tvillingprojektet i Minnesota, där man just jämför enäggstvillingar som vuxit upp på olika hå1l (32) , har man nu också stu­derat den självupplevda lyckokänslan hos sådana tvillingar. Resultatet är att miljön tycks spela en relativt liten roll. Till ungefär fyra femte­delar, cirka 80 procent, är den subjektiva lyckokänslan identisk mellan de två bröderna eller systrarna! Oavsett skillnader i kulturell och mil­jömässig bakgrund!

Samma resultat kommer igen och igen, tvillingpar efter tvillingpar! Dessa enäggstvillingars likhet när det gäller lyckokänslan är dessutom större än likheterna mellan tvåäggstvillingar som vuxit upp ihop i sam­ma miljö! Vilket stärker tesen att det är biologin och arvet som ger dessa känslor, långt mer än miljön!

Därav, antyder dessa forskare, kan man dra slutsatsen att jakten ef­ter lycka, "the pursuit of happiness", är en tämligen fåfäng verksam­het.

Antingen har man fått denna lyckokänsla vid födseln. Då behåller man den livet ut, nästan vad som än händer.

Eller har man inte fått den. Då kan man sprattla hur mycket som helst. Det hjälper inte. Den medfödda melankolin går ändå inte över! Oavsett vilka yttre framgångar man når.

Måhända är detta kopplat till att somliga anser att också smärtan kanske är medfödd och biologisk.(33)

Det är nog därför så många numera ropar: "Viva Prozak!".

84

KAPITALISM, SOCIALISM OCH MÄNNISKANS NATUR

F. Rasism

Att också rasism och etnocentricitet kan ha en biologisk rot och därför återfinns i den mänskliga naturen är en huvudtes i Lawrence A. Hirschfelds studier.(34) Det är något jag här bara vill notera. Vi återkom­mer till denna fråga i kapitlen om rasskillnader i intelligenssamman­hang.

G. Religion

I såväl Murdocks lista från 1945 som i Wilsons bok från 1978 återfinns religionen som ett universellt fenomen som kan ha biologiska rötter.

 Skapandet av det heliga(35).är namnet på en oerhört intressant bok av en schweizisk klassiker-professor, Walter Burkert. Med mängder av konkreta exempel söker han underbygga en tes om religionen, som ligger nära Chomsky-Pinkers tes om språket. I våra hjärnor har den långa evolutionens farliga verklighet dragit upp biologiska spår som under kulturutvecklingen förvandlas till religiösa riter. Likt hjärnans syntaktiska struktur har dessa spår förberett oss för den ena eller an­dra riten. Omskärelse, offer, kastration och hierarkier är exempel som för oss kan synas vara meninglösa religiösa ritualer men som kan föras tillba­ka till beteenden som under långliga tidigare perioder har räddat våra och släktets liv.

Den djupaste grunden är vårt behov att döva vår "anxiety", vår ängslan inför en förtidig död. Och det är döden nästan alltid! Under större delen av vår existens har detta varit en högst realistisk rädsla. Och är det väl fortfarande, i synnerhet för dem som givit upp religio­nen?

Burkert tes stämmer väl med min egen spekulation om en Kain-­gen. Ty under våra första sex miljoner år på bakbenen var verklighe­ten sannolikt så grym, tror jag, att den som inte hade viljan att döda sin broder vare sig fick äta eller älska!

6. MIN POLITISKA SLUTSATS

Finns det alls en fix, biologiskt given mänsklig natur?

Det är den fråga jag ställt i detta kapitel.

Jag har visat hur den tidigare debatten under vårt sekel varierat mel­lan forskare som sagt nej och andra som svarat ja. Jag har också sökt

85

HJÄRNA & GEN KORTLEK

visa att dessa svar ofta, på bägge sidor, varit starkt ideologiskt betinga­de.

Några forskare som haft djärvheten att systematisera olika element som kan ingå i en biologiskt given natur har jag citerat, för att ge läsa­ren material att själv fundera över.

Slutligen har jag visat att det finns ytterst lärda, mycket allvarliga och högt ansedda forskare som håller för sant att t.o.m. företeelser som konst, affärer, lyckokänsla och religion, d.v.s. fenomen som vi normalt anser i eminent hög grad vara kulturella, i själva verket kan ha en djup biologisk bakgrund!

Min egen slutsats är att det nog är ytterligt förnuftigt för en sam­hällsvetare att ta tanken på allvar, att det faktiskt finns en från den långa evolutionen biologiskt nedärvd mänsklig natur. Ty det kan hjäl­pa oss att bättre förstå mänsklighetens blodiga historia och vår aktuel­la omvärld. Vilket förhoppningsvis kan ge oss en aningen bättre grund för att möta vår framtid.

Vad jag dessutom fortfarande inbillar mig är att kapitalismen, trots alla sina fel och orättvisor, har visat sig överlägsen alla andra system, i all synnerhet seklets olika varianter av socialism. Detta har den lyckats med därför att den demokratiska kapitalismen bäst står i överensstäm­melse med människans djupaste djuriska natur samt därför att kapi­talismen inte arbetar mot, utan med denna egoistiska natur. Detta po­litiska-ekonomiska system har lyckats spänna den individuella egois­men framför en samhällelig vagn i vilken också de fattigaste och svaga fått mycket större plats än i alla konkurrerande systems mer gallerför­sedda karosser!

7. KOTTE ELLER EKOLLON?

Låt mig söka sammanfatta frågan om människans biologiska natur med hjälp aven liten naturbetraktelse.

När jag promenerar runt mitt hus på Capri en blåsig höstdag får jag akta mig. Där finns ekar vars ollon kan pricka min flint. Där finns tallar vars kantiga kottar kan göra än värre ont.

Gräver du ner ett frö från kotten och ett ollon från en ek i den mag­ra myllan växer där upp två träd. Vattnar du dem blir de stora, gödslar du dem blir de än större. Klipper du tallen kan den nästan få formen av en ek och vice versa.

Med (agri- ) kultur kan du göra mycket. Men du kan inte göra allt du

86