| Kap. XVIII. leve ojämlikheten! Hur 1Q-skillnader kan förklaras, s. 279 |
|
Kapitel XVIII. Leve ojämlikheten! Hur IQ-skillnader kan förklaras 1. AFRIKANERNA ÄR VARA ANFÄDER Vi borde vörda afrikanerna så som våra adelsfamiljer vördar sina anfäder! Ty afrikanerna är våra anfäder! (l) Vi bör också välsigna evolutionens senaste steg. Det har inte bara förvandlat afrikanen till oriental eller europé. Det synes också vara det som kan ha givit oss den extra intelligens som nu ger mat åt minst 65 gånger fler människor än som kunde ha levat utan denna evolution. Eller, m.a.o., det är den som givit minst 64 av varje 65-tal av oss chansen att alls leva! Att ta de skillnader mellan "raser" som i dag finns, kanske också i formalintelligens, till intäkt för att anse någon ras bättre och någon sämre, eller någon mer värdefull och någon mindre, eller någon utvald och en annan oren, det är snarast ett uttryck för vår primitivare brist på intelligens. Ty människan är människa, oavsett om hon är svensk eller tysk, kines eller jude, hutu eller tutsi, afroamerikan eller hispanier. Alla, utan undantag, har samma absoluta människovärde. Det måste vara vår humanistiska utgångspunkt. Människans problem är att alla har samma biologiska basbehov, av mat, av sex och av makt. Och att maktbehovet gör att vi alla vill vara Nummer Ett och avskyr vara Nummer Två. Vilket, med vår genetiska förmåga till självbedrägeri, gör att vi mer än gärna inbillar oss att vi är bättre och överlägsna alla andra. Om denna naturliga uppfattning inte stämmer med en aktuell verklighet beror detta självklart inte på oss. Det beror bara på någon orättfärdig diskriminering från de andras sida. Så tänker vi i ett samhälle, genompyrt av självisk individualism. Vore vi riktigt intelligenta skulle vi inse att mänskligheten nog är en enda stor organism, 279 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET i vilken de som haft mest tur vid utdelningen av den kollektiva genkortleken, i sitt eget intresse, för att organismen alls skall kunna fungera på sikt, bör ta ett stort ansvar för dem, som haft mest otur. Förvisso kan mycket av de rasskillnader vi ser i dag förklaras med historia och långvarig diskriminering. Dock finns det faktiskt fog för att tro att också "distributions skolan" (2) kan bidra till att förklara dessa skillnader mellan "raserna". Innan jag visar det, låt mig först framföra en liten tanke om ojämlikhetens välsignelse. 2. EN PROVOKATIV TES Jag har i tidigare kapitel redovisat några av de många studier som ger skäl att tro att intelligensskillnader existerar. De tycks finnas inom alla grupper. De anses existera mellan män och kvinnor. Och de synes t.o.m. föreligga mellan det vi kallar raser. Jag antar nu att dessa olikheter finns samt att de åtminstone delvis är genetiskt nedärvda. I detta kapitel vill jag fundera över varför de har vuxit fram och hur man kan - och måhända bör ? - ställa sig till dem. Min grundtanke är rätt och slätt den att skillnaderna har varit nyttiga för den mänskliga artens reproduktiva framgång. Ty om så inte varit fallet hade de selekterats bort av evolutionen. Därför bör vi nog inte förbanna, utan välsigna dem. Innan jag ger mig i kast med förklaringen till de skillnader som finns inom varje grupp av människor, låt mig ge en formulering av det samhälleligt goda, som av många uppfattas som ett individuellt ont. Tack vare att våra individuella hjärnor under tre miljoner år fylldes med allt fler och allt mer varierade hjärnceller kunde Homo sapiens förfäder överleva och göra de framsteg som ledde till jordbruket för tiotusen år sedan. Tack vare att våra kollektiva superhjärnor har fyllts med allt fler och allt mer varierande individuella hjärnor har mänskligheten under de senaste tiotusen åren kunnat göra de kulturella framsteg den gjort efter jordbrukets tillkomst. Tack vare en begynnande intelligent insikt i verkligheten, sådan denna är, kommer vi förhoppningsvis att låta dagens superhjärnor växa med allt fler och ännu mer varierande individuella hjärnor. Därigenom kommer vi, redan när dagens skolbarn blivit pensionärer, 280 LEVE OJÄMNLIKHETEN! att kunna ge ett materiellt än bättre liv än vi redan har till dubbelt så många människor som nu. Ty det är tack vare skillnaderna i intelligens, tack vare naturens ojämlikhet, som vi lever så många och så gott som vi gör. Om vi verkligen älskar våra barn och medmänniskor mer än vi älskar våra jämlikhetsdogmer borde vi således inte bara välsigna ojämlikheten mellan människor utan till och med satsa på att göra den än större! Sådan är min första och möjligen lite idealistiskt naiva slutsats av funderingarna runt människans (brist på) intelligens. 3. ÄR JÄMLIKHETSTANKEN GALEN? När man ser något som tycks finnas alltid och överallt bör man ställa frågan: vilken nytta gör detta fenomen? Om vi tvärs igenom mänsklighetens historia finner att vi haft en stor ojämlikhet, att rika och fattiga, mäktiga och maktlösa är något som går tvärs igenom vår historia från dess första gryning, då måste vi vara beredda att fråga: vilken nytta gör denna ojämlikhet? Om vi i tvåhundra år gjort revolutioner, skrikit på gatorna, röstat i båsen och mördat i stor skala till jämlikhetens ära, men detta ändå inte tycks ha minskat ojämlikheten i världen, måste vi då inte fråga oss: kan det vara något fel på jämlikhetstanken i sig? Och i så fall: varför? 4. LITE SPEX De som tycker illa om alla diskussioner om IQ-skillnader brukar gärna tillvita IQ-debattens författare de mest cyniska, konspirativa och maktapologetiska motiv. Så kan man t.ex. i nådens år 1996 på en svensk kultursida läsa att "Raspsykologerna är ett litet, sammansvetsat gäng som står i ständig kontakt med varandra..." (3) Förvisso kan det vara så! IQ-forskare är intet annat än en liten grupp neo-nazistiska konspiratörer som förbereder nästa Holocaust på alla som testar under 120 i IQ! Vem vet? Vem kan motbevisa det? En anti-feministisk tanke, som måste komma från denna grupp (4), innebär t.ex. att det grundläggande biologiska skälet till att kvinnorna har gått ut på arbetsmarknaden inte alls är några ekonomiska behov, eller kvinnornas önskan att "förverkliga sig själva". Nej, den djupaste orsaken, så djup att man inte ser den förrän någon påpekar den, är att 281 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET feodalfurstens "jus primae noctis", rätten till den första natten med alla underlydande jungfrur, har avskaffats. För detta offer av sina tidigare privilegier vill dagens mäktiga direktörer ha en ersättning. Därför har dessa, människoflockens aktuella alfahannar, skaffat sig kontroll också över de svaga männens kvinnor. Det får de genom att locka dem bort från hemmen och in i sina "kontorsharem" . Liknande ytterst väsentliga teorier har också sökt förklara varför männen är starkare, aggressivare och intelligentare än sina kvinnor. Starkare är vi därför att "mater semper certa est, pater numquam", d.v.s. vem som är modern till ett barn är alltid säkert, vem som är fadern, aldrig. Vår manliga rädsla för att bli bedragna, för att inte vara fäder till de barn våra kvinnor föder, kräver att vi blir så starka och aggressiva att våra kvinnor tvingas hysa stor fruktan för oss och accepterar att dölja sina väna drag bakom slöjor. Den större och intelligentare hjärnan har vi män på liknande sätt fått för att lättare kunna bedra våra hustrur utan att de skall kunna förstå det. Med hänsyn till att mannen producerar trettio miljarder spermer under sin livstid, som han någonstans måste göra av med, är detta naturligtvis en nedärvd biologisk nödvändighet. Eller hur? Det finns flera liknande teorier vars vetenskapliga grund är sådan att jag inte vill trötta läsarna med dem. Läs Dagens Nyheter om ni vill ha flera. Låt oss nu återgå till allvaret. 5. ARV ÄR MILJÖ Vi har i denna bok sysslat en del med att skilja arv och miljö åt. Nu vill jag göra påståendet att arv och miljö är samma sak, åtminstone om man tar ett tillräckligt långt perspektiv. Ty det vi nu ser som arv är egentligen bara summan aven arts anpassning under många generationer till en given yttre miljö. Minns min lilla saga om fibblan på sidan 226! De former av fibblor som inte förmår anpassa sig till en viss miljö dör undan. När de går i graven tar de med sig en del avartens arvsmassa, t.ex. den som hänger samman med mental långsamhet. Sker detta i tusen generationer får vi fram en ny variation på fibblan. Den som av en slump får en för kallt klimat extra nyttig mutation kommer däremot att kunna sprida sig lite längre mot norr och klara vintrarna bättre. De släktingar som inte fått denna förändring i sin arvsmassa stannar kvar i de varmare trakterna. 282 LEVE OJÄMNLIKHETEN! En "selektion" eller ett urval sker. På tusen generationer blir miljö till arv. En skillnad i ärftlig "genetisk distans" uppstår mellan de två underarterna. Den fibbla som klarar vintern bättre har alltså i någon liten mån ett genetiskt arv som avviker från den som bara vill ha sommar. Detta arv är intet annat än summan av alla de små anpassningar som årets lilla gula glädjespriderska har samlat på sig från gångna generationers anpassning till tidigare miljöer. Arv är alltså, i detta fall, summan av miljöanpassningar! I detta konstaterande ligger intet om att den ena blomman är bättre eller sämre än den andra. De ger alla lika stor glädje när man ser dem på våren! Däremot finns här ett konstaterande att den ena är bättre anpassad för ett visst klimat än den andra. Skulle allt klimat plötsligt bli likadant, skulle många typer av fibblor inte kunna överleva. Om en turist från Sverige då tar med sig frön från ett extra härdigt slag till Sydeuropa eller Afrika är det tänkbart att denna art, på grund av sina tidigare genförändringar, skulle slå ut de arter som under långa perioder haft sitt hem i en bättre värme. Ty så fungerar den "socialdarwinistiska" kampen - också bland blommor! 6. "UT UR AFRIKA" Tesen att vi alla kommer från Afrika är något omstridd. Våra tidigare förfäder tycks ha lämnat denna kontinent i flera olika vågor. En första våg, som lämnat spår efter sig i bortre Asien, skedde för nära två miljoner år sedan. En del kineser vill gärna tro att detta är deras ursprung och förfäder till dagens kineser. En annan våg, där Homo erectus sökte expandera, skedde för en dryg halv miljon år sedan. Dessa grupper torde dock vara utdöda. (5) När det gäller oss själva, Homo sapiens, utgår jag ifrån att vi alla kommer från Afrika. Också denna tes är fortfarande något omstridd. Liksom Cavalli-Sforza och Rushton, tror jag att "out of Africa"- hypotesen är den riktiga. Homo sapiens föddes där nere någon gång för kanske 200,000 år sedan. Att vi alla är barnbarnsbarn till dessa afrikaner antyds också av det faktum att genetiskt är "de två människogrupper på jorden som är allra mest olika, mindre olika varandra 283 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET än vilka två låglandsgorillor som helst från samma skog i Västafrika. (6) Vi människor har ofta fallenhet för att koncentrera oss antingen på skillnader eller på likheter. Vissa människor föredrar att se på de yttre attributen, på hudfärgen t.ex., och drar därav enorma slutsatser. Sådana blir lätt rasister i Cavalli-Sforzas mening. Andra ser till det faktum jag just nämnt, att den totala genetiska distansen inom hela vårt släkte är mindre än motsvarande distans mellan två gorillor. De ser lättare hur lika vi är och hur nära vi står varandra. Orsaken till vår stora inbördes likhet ligger i vår ringa ålder. Våra förfäder är bara några hundratusen år gamla; gorillornas har åtskilliga miljoner år på nacken och har därför kunnat diversifiera sig mycket mera. Vilket dock icke försett dem med bättre apkäppsgener. Ty deras variationer är av det fysiska slaget. Både den vetenskapligt högt ansedde Cavalli-Sforza och den utfrusne och bespottade Rushton utgår ifrån samma grundtanke, den som jag sökt förmedla med mitt exempel om fibblornas migration. 7. DE TRE MIGRATIONERNAS COCKTAIL Det är inte helt givet att Hitler skulle uppskattat upplysningen att han till ungeför en tredjedel var neger och två tredjedelar kines. Men, något tillspetsat, var det nog så. Och är, för oss européer i den genetiska cocktail vi utgör. Ty denna tycks vara blandad av tre olika migrationsvågor. A. Från Afrika till Orienten Någon gång runt 100,000 år sedan säger Cavalli-Sforza - Rushton säger 110,000 -lämnade en liten grupp afrikaner Afrika och begav sig påvandring norrut. De kom in i Asien för 60,000 år sedan, nådde Sydostasien och Australien för 40,000 år sedan och vände sedan norröver för att befolka Kina och Japan och bli "orientaler". Senare har en del av dessa tagit sig över till Amerika. Det råder dock fortfarande stor stridighet om de röda indianernas ålder. Cavalli-Sforza anger den till mellan 15,000 och 35,000 år. (år 2006 är dessa siffror och vägar mer preciserade, se S.Wells, The Journey of Man. Princeton 2002.) Vi vet naturligtvis inte mycket om vad som hände under dessa vandringar. Men något kan vi föreställa oss. Det rör sig om förhistorisk tid. Tekniken var av allra enklaste slag. Slungor, pilbågar, stenklubbor och eld, mycket mer bjöd den nog inte. 284 LEVE QJÄMNLIKHETEN! Med sådan utrustning skulle de ta sig över öknar av sand eller kanske av is, över stora floder och höga berg. De var omgivna av ett par dussin typer av kattdjur som ansåg små människobarn vara en förnämlig delikatess på middagsbordet. Runt fötterna vimlade det av giftormar och skorpioner. Mm., mm. Måhända gick en del av denna migration per båt längs Asiens sydkust. (7) Stormarna var säkert lika våldsamma som i dag. Men båtarna var utan tvivel mycket mer primitiva, skeppsbrotten fler och drunkningsdöden vanligare. Åtminstone relativt sett. Tiden var med ett ord hård. Barnadödligheten måste ha varit extremt hög! Självklart har det under sådana omständigheter skett en kraftig selektion i alla avseenden, också i intelligens. Intelligensskillnader fanns med stor sannolikhet redan tidigare. Ty de tycks finnas i alla grupper, sannolikt också i Afrika innan våra förfäder lämnade den kontinenten. Men vad hände med dem under denna extraordinärt farliga odyssé bort till östra Asien? Är det inte ytterst sannolikt att de som inte var speciellt snabbtänkta blev tigrarnas byte? Eller att de som tack vare en hög intelligens extra snabbt fick undan fötterna när kungskobran högg var de som överlevde? Eller att de som tack vare abstrakt tankeförmåga på förhand kunde förutsäga stormarna undgick drunkning marginellt bättre än de som saknade denna förmåga? Är det inte en mycket sannolik hypotes att de mer intelligenta klarade sig oftare och att de mindre intelligenta sållades bort? Se sedan på det tidsrum det gäller. När vi talar om de östligaste delarna av Asien rör det sig om cirka 50,000 års vandringar och om ytterligare 50,000 års existens på stenåldersnivå. Längden på de mänskliga generationerna rör sig om cirka 25 år.8 På 50,000 år gör det tvåtusen generationer. Under en sådan tidrymd kan selektionen fungera så att miljöanpassningarna smyger sig in i arvet. Summan av alla miljöanpassningar under tvåtusen generationers extremt vanskliga seglats, plus summan av de anpassningar som skett under ytterligare tvåtusen generationers stenåldersliv i bortre Asien har givit oss dagens orientaler. Tacka katten för att dessa, likt fibblorna, kan vara arvsmässigt annorlunda än de förfäder som är kvar i Afrika! 285 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET B. Från Afrika till Europa Nästa ingrediens i vår europeiska gencocktail består av en ny migrationsvåg som från Afrika via Mellanöstern och Kaukasus tog sig till Europa för kanske 40.000 a 35,000 år sedan. Den gruppen är senare. Dess väg var kortare och enklare. Måhända hade den en aning bättre tekniska instrument till sitt förfogande. Därför blev dess genetiska skillnad mot sina afrikanska fäder mindre än den som asiaterna uppvisar. Ungefär så tror jag att man pedagogiskt kan förklara de skillnader som Cavalli-Sforza för alla utom experter döljer i sina "genetiska distanser", men som Philippe Rushton klart och kallt presenterar i den tabell som nämndes på sidan 237 ovan. C. Kamp mellan Orienten och Europa. Som tredje ingrediens i vår genblandning tillkommer sedan en flertusenårig kamp mellan bofasta européer och de asiatiska steppernas vilda horder, som det brukar heta i litteraturen. En av våra bästa historiker, William McNeill, anser detta vara ett av historiens viktigaste element. (9) Det är också detta som gör att européerna, ur molekylärbiologisk synpunkt, synes vara en tredjedel afrikan och två tredjedelar kines. Eftersom också orientalerna ursprungligen kom från Afrika är vi egentligen helt och hållet negrer till vårt ursprung! Sett på detta sätt är det alls inte konstigt om det finns skillnader mellan de tre huvudraserna. De har anpassat hudfärgen till soltillgången. De har också anpassat skallstorlek och möjligen även intelligens till klimat och till de "historiska och geografiska" - som Cavalli-Sforza kallar det - omständigheter som de mött under några tusen generationer utanför Afrika. Rushton gjorde en uppdelning i tre grupper. (10) Kineser, japaner och koreaner var inbördes starkt lika. Så var vita amerikaner, svenskar och judar. Och så var kenyaner, nigerianer och svarta amerikaner. Medan skillnaderna mellan de tre grupperna var större.Cavalli-Sforzas kartor visar liknande relationer. Folk ingående i dessa tre grupper är klart lika varandra. De tre grupperna skiljer sig däremot en del ifrån varandra i Cavalli-Sforzas abstrakta "genetisk distanser", vilka tar sig konkret uttryck i Rushtons tabell. Den korta beskrivning jag givit av våra vandringar ger en god, potentiellt korrekt förklaring till varför vi européer ligger mellan 286 LEVE OJÄMNLIKHETEN! asiaterna och afrikanerna på nästan varje punkt i Rushtons tabell! Låt mig upprepa och betona: Detta säger inte nånting om att den ena gruppen skulle vara bättre eller sämre människor, eller överlägsna eller underlägsna ur medmänsklig synpunkt. Det enda denna forskning säger, och ovedersägligen visar, är att vi människor är "annorlunda". Och Gud ske lov för det! Ty det är tack vara att dessa olikheter har vuxit fram ur våra olika historiska och geografiska erfarenheter, låt mig upprepa, under tusentals generationer, som vår art har fått förmågan att ta hela jorden i anspråk. Det är tack vare dessa skillnader, också i intelligens, som vi nu kan leva så många och så gott på hela den här ljuvliga jorden. Därför borde vi till att börja med välsigna våra afrikanska förfäder som hade modet, djärvheten och kraften att ta sig ut ur Afrika och bort till Östasien eller in i Europa. Det är tack vare dem som vi alla lever. Det är afrikanerna som lagt den historiska grunden till vårt liv! Dessutom borde vi välsigna den raffinering av våra apkäppsgener som vandringens selektionstryck tycks ha skapat. Ty det är tack vare vår förbättrade AKG som vi fått fram alla de tekniska och organisatoriska instrument, som möjliggjort den fantastiska globala arbetsfördelning som nu låter kanske 600, säkert 60, människor leva där det egentligen bara fanns plats för en enda, eller, för att ge den aktuellt riktiga siffran, cirka 6,000 miljoner där det bara fanns plats för 10 eller max 100 miljoner. Ty minns: livet är inte självklart! 8. Könsskillnadernas enorma ålder När det gäller rasskillnader har vi nu talat om tidsperioder på upp till 100.000 år. På så lång sikt, betonade jag, förvandlas miljö, eller åtminstone miljöanpassning, till arv. Könsskillnader har existerat i minst 500 miljoner år, 5.000 gånger längre än hela den epok under vilken ärftliga rasskillnader kan ha uppstått. Dessa könsskillnader, som är centrala i all reproduktiv framgång, har därför säkerligen en djup genetisk bas i oss människor. Med största sannolikhet har vi ärvt dem från andra däggdjur, som ärvt dem från än primitivare varelser i många miljoner år bakåt i tiden. Ingen förnekar att detta arv tar sig somatiska, kroppsliga uttryck. 287 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET Dessa är knappast några "kulturella konstruktioner". De utgör ärftliga biologiska konstruktioner, framavlade därför att de befrämjar släktets överlevnad. Varför evolutionen under denna enorma tidsrymd inte också skulle kunna ge upphov till ärftliga, biologiska skillnader inne i våra huvuden, i telefonväxeln för de kroppsliga skillnaderna, har jag ytterligt svårt att förstå. Tvärt om tror jag att detta är den högst naturliga förklaringen till de könsskillnader, också i intelligens, som jag påvisade i kapitel XIII. Men varför har de uppstått? På vilket vis tjänar de vår reproduktiva framgång? 9. MANNEN ÄR KVINNANS VIKTIGASTE INSTRUMENT Om mannen har blivit starkare, aggressivare och därtill på toppen, i den översta IQ-procenten av befolkningen, fått en något annorlunda och en instrumentellt bättre apkäppsgen, så är det inte för att kunna trycka ner, misshandla och bedra sin kvinna! Även om man av en del debattinlägg stundom fått intrycket att detta måste vara den väsentliga förklaringen. Den narcissistiska individualismen har löpt amok under den senaste generationen. Vi är nu bara individer och inget annat. Knappast ens familjemedlemmar. Förvisso har kulturen under de två senaste generationerna ändrats mer än under alla tidigare generationer ihop. Och förvisso har detta fått en stor betydelse för kvinnan som självständig individ. Men detta bryr sig biologin faktiskt inte om. Den är etablerad i gener och hjärna sedan åtminstone tre miljoner år. Vad som sker på femtio eller sextio år, det ger den fullkomligt katten! Vilket naturligtvis är ett dilemma. Som jag här inte ämnar ge mig in på. Jag vill bara påminna om något mycket väsentligt, nämligen att ur evolutionssynpunkt är man, kvinna och barn inte skilda individer utan en gemensam enhet. Finns det nedärvda, genetiska könsskillnader, och det inte bara i anatomin, så har dessa uppenbarligen uppstått därför att de har främjat individernas och därmed också artens överlevnad. Kvinnan har mest fött och skyddat barnet. Mannen har skyddat sin kvinna och deras gemensamma barn mot yttre fiender. Därför har det varit evolutionärt bra om han varit stark, aggressiv och klipsk! 288 LEVE OJÄMNLIKHETEN! Ty mannen är i första hand kvinnans viktigaste instrument! Konstigare är det inte! Effekterna av detta under det otrygga livets långa gång bör vi nog återigen välsigna. Ty de påvisade könsskillnaderna också i intelligens har säkerligen bidragit till att vi alls lever i dag. Detta är dock en relativt platt insikt som varje tänkande individ själv borde kunna komma fram till. Men det kan finnas ytterligare en uppgift för de påvisade könsskillnaderna som är långt mer intressant. 10. ORSAKEN TILL HJÄRNANS TILLVÄXT? A. En glad spekulation Att män har en större spridning av sin intelligens än kvinnor torde nu få betraktas som ett vetenskapligt faktum. Att denna skillnad dessutom måste vara nedärvd är inte helt bevisat men ytterligt sannolikt. Jag utgår från att så är fallet. Detta var huvudresultatet i kap. XIII. Vad jag nu vill söka visa är att denna könsskillnad kanske är det viktigaste av allt bakom mänsklighetens framsteg, sådana de beskrevs i kapitel II. Har jag rätt, bör vi ingalunda förbanna att vi är olika utan välsigna det med skönast möjliga lovsånger! Vi börjar, som alltid när vi vill förstå människan, med schimpansen. Huruvida också de dummaste schimpanshannarna är ännu dummare än de dummaste av sina honor, d.v.s om också dessa hannar har en längre utdragen normalfördelningskurva för intelligens än sina honor, därom vet vi intet. Personligen tror jag att så inte är fallet. Ty kanhända är det på just denna punkt som vi finner den stora skillnaden mellan oss själva och våra närmaste släktingar i det övriga djurriket. Varför kan denna evolutionära skillnad i IQ mellan könen ha uppstått? Jag har faktiskt aldrig sett någon som på allvar vågat spekulera över denna nog så viktiga fråga. Spekulationer tillhör dock livets högre nöjen. Låt mig därför komma med ett förslag: de könsmässiga IQ-skillnaderna underlättar kvinnans val av intelligenta fäder till sina barn och därmed den mänskliga hjärnans tillväxt. 289 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET B. Kvinnor väljer intelligenta män. Jag sa att mannen i första hand är ett instrument för sin kvinna. Instrument bör vara goda. Anta då att en kvinna vill välja en man. Sedan Darwin finns det goda skäl att tro att det är hon som gör det. Ty vi män försöker överallt. Kvinnan sållar i utbudet. Kanske har hon redan två att välja mellan. De båda är lika som bär i nästan alla avseenden. Den ene är dock lite klipskare än den andre. Är det då inte troligt att kvinnan väljer den intelligente framför den dumme? Kanske har hon ännu inte funnit de slutliga kandidaterna. I avsikt att vaska fram dem ger hon sig ut i partysvängen. Där finner hon två fysiskt lika tjusiga karlakarlar. Den ene visar sig kunna föra en begåvad diskussion i vilket ämne som helst. Den andre sitter och skrävlar dumt och söker vinna vid pokerbordet i en hörna. Vilken väljer hon?!! Normalfördelningskurvans längre spetsar för männen innebär att det finns män med en intelligens som är rejält överlägsen de dummaste männens. Med mycket stor sannolikhet innebär den högre intelligensen en extra överlevnadskapacitet, i all synnerhet i marginalsituationer. Detta underlättar för kvinnorna, vill jag påstå, att i varje generation selektera fram en grupp potentiella fäder vars intelligens genomsnittligt är något högre än den som redan uppnåtts tidigare. Vilket medför att intelligensen kan växa över tiden. Det faktum att det finns en grupp extra dumma män gör det också lättare för kvinnorna att selektera bort dem som i marginalsituationer sannolikt skulle bli ganska usla överlevnadsinstrument. Om detta resonemang accepteras, och om vi därtill lägger den ganska stora sannolikheten för att åtminstone en liten del av intelligensen är medfödd, kan dessa två utgångspunkter bidra till att förklara två annars svårförståeliga fenomen. C. Hjärnan växer! Resultatet blir nämligen att om varje generations kvinnor väljer män som ligger bara aningen till höger om medelvärdet på männens IQ-kurva, avlar de därigenom på sikt fram barn med något effektivare hjärnor än tidigare generationers. 290 LEVE QJÄMNLIKHETEN! Om detta pågår i 40,000 generationer eller en miljon år räcker det med 1/40-dels gram extra hjärnsubstans per generation för att förklara den senaste literns framväxt, den där intelligensen sitter. Om det skulle vara denna lilla extra hjälp för kvinnans val, den som skiljer oss från schimpanserna, kan detta förklara varför Pan troglodytes hjärna över årmiljonerna förblivit vad den förblivit, en liten enkel klump på 350 ā 400 kubikcentimeter som maximalt förmår hantera en bananplockarkäpp. De olika Homo-arternas hjärna har däremot vuxit med hekto efter hekto, vilka transformerat banankäppen till atomladdade interkontinentala ballistiska missiler och bananplockaren till Nobelpristagare. Mannens mer utdragna IQ-kurva, vill jag alltså föreslå, har kraftigt underlättat för kvinnorna att medvetet eller, sannolikt, omedvetet välja fram fäder till sina barn på ett sätt som skapat tillväxt från generation till generation i våra hjärnor under cirka tre miljoner år. Detta kan vara en viktig, kanske den viktigaste orsaken till mänsklighetens framsteg fram till jordbruket! Invändningen är naturligtvis att kvinnan kunde valt lite till höger om genomsnittet också dessa spetsar förutan. Ja, det är riktigt. Men i det ringa utbud som hon haft under evolutionens långa gång, underlättades valet av extrema skillnader. Jag tror att denna könsskillnad kan ha varit befrämjande för vår artfamiljs överlevnad och för mänsklighetens tidiga framsteg. Har jag bara lite rätt, bör vi starkt välsigna denna skillnad mellan könen. D. Det senaste seklets IQ-tillväxt Det finns ytterligare ett problem vars orsaker vi inte förstår. Nämligen att det trots seklets många dårskaper finns hyfsade studier som visar att människans intelligens faktiskt har vuxit under det senaste århundradet. (12) Detta kan möjligen förklaras på liknande sätt. Ty den folkökning vi har haft på jorden under de senaste hundra åren motsvarar i kvantitet en tre gånger så stor nettoökning som skett under människans all tidigare utveckling. Om då kvinnorna också under detta sekel bara aningen mera har satsat på män med hjärnor som haft aningen bättre AKG än det redan uppnådda genomsnittet kan den uppsnabbade evolutionsprocessen, 291 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET trots den korta tidrymden, ha fått en chans att i någon liten liten mån förbättra den påklädda apans genomsnittliga intelligensnivå. Kan det vara könsskillnaderna i IQ som skapat de framsteg vi haft både under några miljoner års evolution och under innevarande århundrade? Har jag i så fall inte rätt: bör inte t.o.m. de intensivaste kvinnosakskvinnorna, som Ebba Witt-Brattström, då välsigna denna ojämlikhet!? 11. NÖDVÄNDIGHETEN AV STABIL MEN FLEXIBEL ARBETSFÖRDELNING A. Livet är ett mirakel Efter dessa förklaringar till de två kontroversiella ras- och köns-IQ-skillnaderna följer väl förklaringen till de långt större skillnaderna inom alla grupper av sig självt. Dock några få ord också om detta. I den svenska debatten tas våra liv som något fullkomligt självklart. De flesta debattörerna har dessutom den evolutionära förmätenheten att också anse det naturligt att vi skall ha rikedom, jämlikhet och demokrati, helst utan att anstränga oss. Sedan jag för snart tjugo år sedan kom på en studie som informerade mig om att det egentligen bara fanns plats för cirka tio miljoner jägare och samlare på den här planeten har jag släppt detta antagande. I stället har jag ägnat mig åt frågan: hur katten har vi lyckats bli 6000 miljoner där det bara fanns plats för tio? Ju mer jag funderat över detta desto mer har livet kommit att framstå som ett rent under, som ett evolutionens stora mirakel! Här är inte platsen att diskutera detta i djupet. En viktig aspekt vill jag dock ta upp, nämligen det samordnade samarbetet mellan olika celler inom våra hjärnor och mellan olika individer inom våra superhjärnor. Ty det ser jag som centralt i svaret på min fråga! B. Olikhetens betydelse Hade alla neuroner i vår hjärna varit precis likadana skulle vi inte nått upp ens till bananflugans evolutionsnivå. Då skulle vi stannat på det mentala amöbaplan, där en icke ringa del av IQ-debatten nu utspinner sig. Det är självklart att det är rikedomen på olika nervceller i hela nervsystemet 292 LEVE O]ÄMNLIKHETEN! som har givit oss den fantastiska flexibilitet i tänkandet som tillåtit oss att, åtminstone temporärt, ta över jorden från resten av djurriket. Borde det inte vara lika självklart att detta gäller också i de superhjärnor som företag, fack, kommuner, universitet, många andra organisationer och hela samhällen utgör! Ju fler och ju intelligentare delhjärnor som ingår i de stora desto bättre blir dessas konkurrens- och överlevnadskapacitet. Skulle vi alla vara bönder i Sverige, för att göra ett något absurt antagande, skulle vi inte äta bättre än vi nu gör, utan sämre. Utan varje tvivel skulle vi då vara mycket fattigare än vi nu är. Vi skulle nämligen inte få fram alla de hjälpmedel som har höjt produktiviteten på våra marker. Något annat än mat skulle vi ju inte tillverka. Självklart är det en fördel att vi har fått fram en arbetsfördelning i stor skala så att det räcker med ett par procent av vår befolkning för att producera all vår nödvändiga mat och mer därtill. I dag bygger nästan all ekonomi och även makt på institutioner i vilka artificiell intelligens spelar stor roll. Bakom all artificiell intelligens finns dock den mänskliga. Ju mer varierande denna är desto bättre blir vår produktion av varor och tjänster. Arbetsfördelning är nyckeln till vår rikedom, orsaken till att vi i Väst har det så relativt gott materiellt. Det är även orsaken till att så många barn i de fattigare länderna har överlevt sina första månader och kunnat växa upp, också om de bara vuxit upp till relativ fattigdom. Ty deras enda realistiska alternativ är att ha varit döda! Arbetsfördelning är något som sällan kan planeras fram; den växer i stället som ett resultat av "trial and error", vanligen under hård konkurrens. Det är i en sådan process som olika individer fogas samman i stora arbetsfördelningsenheter. c. Fördelningens "orättvisa" Fördelningsproblem är alltid intrikata. Men klart är att somliga gör jobb som är svårare än andra och fyller nischer som är svårare att fylla. De får mera betalt och ofta mera makt. Andra har skaffat sig kapital och de får betalt för att använda det väl, bl.a. så att andra människor får möjlighet att arbeta. Allt detta innebär att "marknaden" inte efterfrågar lika utan olika människor. Liksom att de som är lätt ersättliga på enkla jobb får lite IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET betalt och de få som är kapabla att sköta extremt svåra jobb stundom får skyhögt mycket mera betalt. Då konsten att foga samman en väl fungerande superhjärna kanske nu är det svåraste och viktigaste av allt, får dagens toppdirektörer som gör just detta jobb ofta hårresande bra betalt. Jag har i denna bok visat på två fakta om intelligensen som kommer in i denna bild. Oavsett vad vi själva tror eller tycker om intelligenstest eller om deras sanningsinnehåll så tror personalchefer i Pentagon och i storföretagen på dem. De tror t.o.m. att IQ-test är de ojämförligt bästa urvalskriterierna för att välja fram folk som skall göra en god insats på olika nivåer. Det visade jag i kapitel XI. Inte nog med det. Där redovisade jag också forskning som antydde att olika typer av jobb på arbetsmarknaden kräver olika hög intelligens på vad jag kallade en IQ-trappa. Liksom att dessa intelligens krav förefaller skiktade i enlighet med lönestrukturen. Klockkurvan blev rejält hatad av just detta skäl. Den visade, om än på ännu mer obehagliga punkter, att framgång och - mest - misslyckanden i det praktiska livet i dagens "reellt fungerande kapitalism" i hög grad hänger samman med IQ-nivån. Den antydde också något än mer kontroversiellt. Författarna konstaterade att alla unga av någon som helst kapacitet nu tas in till universitet och högskolor. Där gifter de sig på ungefär samma IQ-nivå. Det möjliggör också för överklassen att identifiera och köpa upp nästan alla i hela befolkningen som har en god intelligens. När så är fallet tenderar vi att utvecklas mot ett samhälle av den "meritokratiska" typen (13). Vilket dock, om det är sant, kan ha en baksida, nämligen att det finns allt färre högintelligenta individer kvar på samhällets lägre skikt, villiga och kapabla att försvara de svagas intressen. Kan det vara en orsak till de senaste tjugo årens utveckling av inkomstgapen? D. Sveriges grundlag Om detta kan man tycka mycket illa. Men är det rätt reaktion? I den svenska grundlagen har vi sedan århundraden ett bud om att konungen skall välja ämbetsmän inte efter vad han tycker om dem eller med hjälp av nepotismens frestande norm. Han skall använda det kriterium som heter "förtjänst och skicklighet". 294 LEVE OJÄMNLIKHETEN! I ett samhälle som i växande utsträckning fungerar som en superhjärna innebär förtjänst och skicklighet bland annat en hög intelligens! Det är, hävdar jag, inte trots utan tack vare att dessa tendenser har slagit igenom som mänskligheten har kunnat femfaldiga sin befolkning och åttafaldiga sin genomsnittliga reala standard per person sedan Malthus och Ricardo runt 1820 diskuterade världens undergång. Varav väl måste anses följa att vi inte skall förbanna utan välsigna dessa ojämlikheter som gjort det möjligt för oss att få leva ett så rikt materiellt liv?! Observera också att de som bör välsigna denna process allra mest nog är de allra fattigaste. Ty det finns utomordentligt goda skäl att tro att utan den stora ojämlikhet vi har haft, hade vi icke fått fram den stimulans till arbete som har skapat framstegen inom superhjärnorna och låtit en del av dessa framsteg sippra ner också till de fattigaste och svagaste. Hade så icke skett, hade vi inte kunnat bli så många. Sådan är numera min tro. E. Kritik: Hästen och sparven John Kenneth Galbraith var i Stockholm i oktober 1996. Han framförde då en på vänsterkanten högt applåderad kritik mot det djupt omoraliska i denna "nerdroppnings-teori" som Galbraith kallade the "horse and sparrow-argument". "Om hästen får tillräckligt mycket havre, sa han, är det tänkbart att sparven hittar ett och annat osmält korn i skiten." Ja, så kan man se det. Skall våra medmänniskor, som sker i många u-länder, tvingas leta sin mat bland de rikas avfall på sopbergen? Men antag att dessa korn är det enda sparven realistiskt kan finna en kall vinterdag? Galbraith framförde precis samma argument vid ett besök i Stockholm i slutet av 1950-talet. Då tog jag det till mig. Nu, efter snart 40 års studier av frågan, tror jag att Galbraith själv inte dragit ut slutsatsen av sitt eget argument. Ty spontan altruistisk fördelning ligger nog inte mer i människans än i hästens biologiska natur: Vem förväntar sig att hästen skulle vägra äta upp sin havre av omtanke om sparven? De svaga och fattiga i dagens värld lever inte trots utan tack vare de stora ojämlikheter som finns och - givet vår (brist på) intelligens i fördelningsfrågor - som tyvärr också måste finnas för att superhjärnorna skall fungera effektivt! 295 IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET Skall vårt samhälle fungera väl också i morgon och skall vi lyckas skapa ett gott liv för inemot dubbelt så många människor runt år 2060, måste vi nog fortsätta att bygga på denna ojämlikhet. Ty jag ser inga tendenser vare sig till mera altruism från höger eller till lyckade socialistrevolutioner från vänster. Blandkapitalismen är nog vårt öde under överskådlig framtid. Ty konkurrensen mellan framtidens globalt greppande superhjärnor - USA, EU, Japan, Kina och något hundratal multinationella jätteföretag - kommer att göra dem än större, än mer komplexa, kräva än mer samordnad intelligens och därför skapa än större skillnader inom sina belönings- och bestraffningssystem. Detta bör de fattigaste och svagaste paradoxalt nog välsigna. Ty utan en sådan utveckling kommer de inte alls att få leva. Att i denna situation kräva ekonomisk jämlikhet vore att bejaka självmordet! Det går till och med att hävda att jämlikhetspolitik är mordisk! 12. VÄLSIGNA OJÄMLIKHETEN Hösten 1996 var jag inbjuden att debattera rättfärdighet med den biskop som står för svenska kyrkans herdabrev om "Rika och fattiga", Biörn Fjärstedt. Det gjorde jag under den blygsamma rubriken: "Varför Amos, Påven, Voltaire och biskoparna har fel". (14) Underförstått, naturligtvis, att nån annan har rätt! Ty antagandet att hästen är generös nog att avstå från sin havre till de frysande fåglarna går tillbaka till profeten Amos runt 750 före Kristus. Det har sedan dess idisslats av alla välmenande människor. Men all praxis, icke minst under vårt sekel, visar att jämlikhetspolitik är mordisk! Det är en viktig lärdom av seklets kommunistiska experiment! Ty minns att historien är det enda laboratorium i vilket vi testar konsekvenserna av tankar, som t.ex. dem hos den gamle svavelosande judiske profeten, Amos, eller hos den nye, Marx. Tvärtom, bör vi välsigna det faktum att evolutionen - inom alla olika människogrupper - har givit oss högst olika intelligensnivåer! Det är mycket vi borde välsigna. Om vi använde vår intelligens! Men vi vet hur det har varit. Och vi vet hur det är! Minns därför också att jag ofta har talat om vår hästartade (brist på) 296 LEVE OJÄMNLIKHETEN! intelligens. Det är den - bristen - som gjort att vi européer under modern tid har betett oss på det människovidriga sätt som vi gjort i både ras- och klassammanhang, mot judar, zigenare, negrer och fattiga. Det är det som gör att vi européer nu löper risk att historien hämnas på oss genom att göra oss till asiaternas slavar, på samma sätt som vi under något tusental år har förslavat afrikanerna. Givet dagens vapenarsenaler vore det dock inte riktigt bra för artens hälsa om vi skulle gå i den riktningen. Låt oss därför grubbla en stund till på hur vi bör tackla de praktiska problem som HUGO och fördjupade AKG -studier kan ge upphov till. 297 |