­

Kapitel XIX

Framtiden I:

Tre syrliga karameller

 1. SEX TANKEKARAMELLER

Som sammanfattning av denna bok vill jag i två kapitel ge läsaren sex tankekarameller att suga på. Jag tror nämligen det vore vist om vi åtminstone försöksvis smakade på några andra "hypote­ser" än dem, som nu dominerar vårt kollektiva självbedrägeri. Dagens värld är sådan att allt kan ändras och intet är säkert. Det är egentligen det enda vi riktigt säkert vet om framtiden. Därför bör vi smaka alla sorters karameller, också de som kanske inte smakar så gott.

Mina sex karameller är följande:

1. Det är inte samhället som skapat skillnader i intelligens. Ty det är skillnaderna i intelligens som skapat samhället.

2.Vi är inte fria att ändra vare sig samhället eller människorna. Ty vi är - nästan - fångar i en dubbel determinism. Ty såväl samhäl­lets som människans natur är - nästan - givna och oföränderliga. Och, kanske viktigast, det jag redan antytt:

3. Samhället är inte ett instrument för medborgarna. Ty medborgarna är instrument i de adrenalinstinna hannarnas hu­vudlösa d.v.s. instinktmässiga maktkamp!

Därtill kommer, i nästa kapitel att

4. samhället ingalunda växer fram ur politikers och makthavares planering. Ty samhället är ett självorganiserande resultat av de adrenalinstin­na hannarnas eviga kamp om illusionen av makt, i vilken

5. Individer inte längre spelar någon större roll.

Ty den eviga maktkampen har i dag formen av en kamp mellansamhälleliga superhjärnor. 6. Det absoluta människovärdet är ett vackert ideal, också för su­perhjärnorna. Men bara ett ideal. Ty verkligheten tvingar såväl individer som superhjärnor att leva i

298

FRAMTIDEN r: TRE SYRLIGA KARAMELLER

en oläslig motsättning mellan det religiöst-humanistiska, absoluta människovärdet å ena sidan och, å den andra, människans ekonomiska marknadsvärde, i vilket intelligensen får en växande betydelse.

Käre läsare, notera nogsamt att jag inte någonstans säger att jag tycker om dessa tankar eller att de motsvarar mina ideal. Men jag säger er att dessa sex idéer kommer att vara relevanta för vår förståelse av människans situation i den framtid som dagens ungdom nu går in i.

Har jag bara delvis rätt i dessa mina misstankar, bör vi nogsamt fun­dera över innebörden i både HUGO- och intelligensforskning. Ty båda kan få mycket stora följder såväl för individer som för sam­hällen.

2. FÖRSTA KARAMELLEN: SKILLNADER i IQ HAR SKAPAT SAMHÄLLET

Jag tror inte på "diskrimineringsskolans" tes att allt ont är resultat av samhällets misshandel av i grunden lika individer, att IQ-skillnader är resultat av ett orättfärdigt samhälle.

Den motsatta iden börjar få allt starkare fäste i mitt tänkande. Den säger att mänskligheten sedan jordbrukets tillkomst har varit inne i en process av "cirkulära orsakssamband med kumulativa effekter", i vil­ken intelligensskillnader och samhällets framväxt har samverkat med varandra.

Alltsedan en växande befolkning nått 10-miljonersnivån har den utövat ett resurs- och miljötryck på jordens begränsade marginalre­surser. Tillgången på mat har blivit knapp. De mest begåvade har då funnit på lösningar, ständigt nya uppfinningar med ständigt högre produktivitet och mera mat från samma jordbit.

Som belöning har dessa hög-IQare i generation efter generation fått del av de adrenalinstinnas makt. Ihop med dessa har de utvecklat den omedvetna arrogans som makten alltid föder. Detta har medfört en extra grad av undertryckande av de mindre begåvade. Före klassam­hället var slavsamhället "naturligt" i 4000 år!

Under kulturhistoriens långa gång har sedan båda grupperna, de adrenalinstinna och de intelligenta, gift sig inbördes. Om än oändligt långsamt kan ett oändligt litet men ärftligt element i intelligensen här­vid ha tenderat att renodlas. Varefter de begåvade lyckas komma med ännu fler instrument, bl.a. i form av hierarkiska institutioner eller" or­ganismer", som givit dem ännu mera makt, medan de svagt begåvade

299

IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

blivit än mer undertryckta, o.s.v., o.s.v. i en kumulativ spiral uppåt för hög-IQ- och neråt för låg-IQ-folket.

Vad jag föreslår är att det hierarkiska elementet i samhället kan vara skapat av de ärftliga lQ-skillnader som, om de finns i dag, säker­ligen också fanns i våra gener redan för tiotusen år sedan.

Ty minns att genkortleken till 99.96 procent var färdig när vi börja­de med jordbruket. Minns att hjärnan vuxit under tre miljoner år. IQ­skillnader inom alla grupper var utan tvivel etablerade vid jordbrukets tillkomst.

Jag tror alltså att det är en vettig hypotes att det inte är samhället som skapar lQ-skillnader, som diskrimineringsskolans anhängare länge velat tro, utan att det är våra genetiska lQ-skillnader, ihop med Kain-generna, som historiskt har lagt grunden för det hierarkiska ele­mentet i våra samhällen.

Om detta resonemang skulle vara riktigt följer det att vi människor i varje generation är fångar i en dubbel determinism. Då kan vi varken ändra samhällets eller människans natur! Detta var min andra kara­mell.

Jag hör ropen om fy och usch och hu och meningslöshet och hur läskigt illa denna smakar.

Men stopp och belägg! Ty determinism betyder inte alls att man inte kan göra nånting. Determinism, graden av förutbestämdhet, kan vara så liten som en enda procent. Eller så stor som 99. I förra fallet finns det en bra bit fri vilja, i det senare mycket lite.

Hierarkin i samhället, det faktum att rika och fattiga, mäktiga och maktlösa, tillbedda och föraktade har funnits i alla större samhällen kan nog vara till åtminstone 90 procent determinerat!

3. ANDRA KARAMELLEN: SÅVÄL SAMHÄLLETS SOM MÄNNISKANS NATUR ÄR - NÄSTAN - GIVNA OCH OFÖRÄNDERLIGA

A. Hoppet hatar IQ-determinismen

Stephen Jay Gould gav klart uttryck åt det som är centralt i motstån­det mot intelligensdebatten: den starka viljan att tro på den fria viljan. Eller, omvänt, den starka oviljan att tro på någon som helst begräns­ning i denna, på någon som helst determinism.

Detta kan ligga i människans oföränderliga Kain-natur: viljan att

300

FRAMTIDEN I: TRE SYRLIGA KARAMELLER

vara Nummer Ett! I de hierarkiska samhällen vi känner har vi alla tvingats inse att vi är dömda att förbli Nummer Två. Eller lägre. Där­för gör vi intet hellre än drömmer om ett annat och bättre samhälle, i vilket vi och våra vänner själva får styra, eller där vi åtminstone alla är "jämlika".

Kommer då någon och talar om för oss att intelligens inte bara är det viktigaste instrumentet i kampen om makten utan därtill att vi ur en genkortlek, en gång för alla, fått olika IQ-begåvning som determi­nerar både ett hierarkiskt samhälle och vår egen underordnade posi­tion i detta, då dör drömmen om det rättfärdiga samhället, då försvin­ner hoppet om egen makt, då hatar vi den som berövar oss dessa, våra käraste leksaker, drömmen och hoppet.

Och frågan är öppen: kan människan leva utan hopp och drömmar - om att själv bli Kung?

B. Den fria viljans stora misslyckanden

Denna fråga är förvisso inte oväsentlig. Se på Europas historia under det senaste seklet!

I begynnelsen av det styrde Europa världen och drömde om att så göra i evighet. Den drömmen dog med första världskriget 1914.

Ur askan av detta första europeiska inbördeskrig steg en ny dröm fram, en om ett etniskt rent och överlägset" ariskt" tusenårsrike. Det varade i tolv år, tolv för mycket!

Ur samma aska kom också det revolutionära Sovjet, som den socia­listiska jämlikhetstankens förlovade paradisdröm. Uppvaknandet blev snabbt. Resultatet, redan under Lenin, blev en av historiens grymmas­te tyrannier.

I Sverige och andra socialdemokratiska länder lovade sociala ingen­jörskonstnärer "full sysselsättning" i evighet åt alla. På 60-talet under­stöddes de av ett politiskt häpnadsväckande naivt släkte av charlataner, kallade nationalekonomer, som utgav sig för att kunna skapa fasta pri­ser, tillväxt och full sysselsättning för all framtid. Sen dess har vi slagit världsrekord i global inflation, runt hela jorden på en gång, och Euro­pas arbetslöshet är nu på samma nivåer som när vi först började mäta detta fenomen runt 1850-talet.

Fyra gånger har våra förhoppningar varit höga. Fyra gånger har drömmarna krossats, till förfärande höga priser. Bör vi därav möjligen dra några slutsatser om determinismens ­

301

IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

styrka, om hur ”människan spår men ödet rår”? Och om hur ödet kanske ligger i vår biologi?

C. Intelligensens betydelse för Europas kris

Nå, men efter kommunismens fall 1989 skulle det bli bättre, utlovade motsvarande drömmare. Det blev det inte. I stället befinner sig Euro­pa i dag på ekonomisk-politisk drift. Ingen vet hur vi skall vrida på rodret för att lösa våra arbetslöshets- och stagnationsproblem.

Jag är övertygad om att vår vägran att satsa på den mänskliga intel­ligensen är ett viktigt element i Europas svaga konkurrenskraft.

I USA har man inga hämningar mot att låta personalpolitiken sty­ras av IQ-trappor. I Singapore har man en uttalat IQ-inriktad utbild­ningspolitik. I Japan driver man fram hög-IQ-arna med stenhård kon­kurrens redan i småskolan och låter låg-IQ-arna försvinna. Sådan är normen bland tigrar.

I Europa, som i dag slåss med dessa tigrar, får vi inte ens diskutera skillnader i intelligens! Så länge det förblir fallet kommer allt fler euro­péer, i all synnerhet de svagaste, att drabbas av arbetslöshet och misär. För vilket debattmördarna i IQ-frågan delvis måste ta ansvaret!

D. Stoikernas visa tålamod

Stoiker har alltid hävdat att man måste acceptera den verklighet man inte kan ändra. Hegel muttrade motvilligt något om att "frihet är att inse nödvändigheten".

Gång efter gång har vi misslyckats med våra vackra drömmar om stora samhälls-förändringar, byggda på tron på vår "fria vilja". Hitlers kumpan, Mussolini, älskade illusionen ”volere è potere”, att vilja är makt!! (1)

Gång efter gång har den hierarkiska grundmodellen slagit tillbaka, den där de flesta av oss är Tvåor eller lägre. Just nu är vi inne i vad jag kallar en "kapitalistisk restauration" med enormt växande inkomst- ­och förmögenhetsgap.

Jag tror vi tvingas acceptera att den samhälleliga determinismen, vad jag på sidan 94 benämnde den kollektiva genkortlekens betydelse, är långt högre och starkare än vi har velat tro. Samt att skillnaderna i intelligens mellan människor är ett viktigt element i såväl samhällets som individens liv.

Nej, inga politiska slutsatser kan följa av några biologiska sanning­ar! Biologi

302

FRAMTIDEN I: TRE SYRLIGA KARAMELLER

Biologi är inte öde! Så lyder IQ-kritikernas sista försvars mur.

Jag tror de har fel. Politiska slutsatser kan nog följa ur biologin. Som bl.a. förklarar varför både de franska och ryska revolutionerna nu har förvandlats till normalkapitalism.

Ty slutsatsen är att inga revolutionärt snabba förändringar kan övervinna den mänskliga naturens begränsningar! Vad vi däremot kan göra - det är det som är innebörden av karamellens "nästan" - är små "funktionssocialistiska" eller "funktionskapitalistiska" reformer.

Det förmår vi! Utrustade med oändligt tålamod och med en stor portion medmänsklig kärlek kan vi också nå framgångar den vägen. Det har vi gjort. Det kommer vi att göra!

Där, i de små reformerna, har vi möjlighet att utöva vår högt älskade fria vilja!

4. TREDJE KARAMELLEN: SAMHÄLLET OCH DESS MEDBORGARE ÄR BARA INSTRUMENT I DE ADRENALINSTINNAS HUVUDLÖSA KAMP OM ILLUSIONEN AV MAKT

A. "Du sköna nya värld"

År 1931 publicerade Aldous Huxley en av alla tiders värsta dystopier, The Brave New World. Den var inspirerad av ryssen Eugen Samiatins tidigt anti-kommunistiska bok Vi.

I "Du sköna nya värld", som den kom att heta på svenska, beskrev Huxley livet några hundra år e.F., d.v.s. efter Ford. Det var genomor­ganiserat. Det styrdes av ett med IQ-test vetenskapligt utvalt kastsys­tem. Medborgarnas fria vilja hade avskaffats genom total indoktrine­ring, perfekt anpassad för olika IQ-nivåer. Massorna ägnade sig åt ett villigt slaveri, tack vare kemiska medel och fördummande media-un­derhållning. (2)

B. Den stora missuppfattningen

Under demokratins och socialismens århundrade har tron spritt sig att samhället är till för medborgarna. Det är ännu en sammanblandning mellan börat och varat.

Rädslan för HUGO- och IQ-forskning bygger nog på Huxleys mer realistiska insikt, öppet proklamerad i Goebbels berömda tal om "det totala kriget", att både samhället och dess medborgare är instrument i

303

IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

de adrenalinstinna hannarnas eviga kamp om illusionen av makt.

Bältesspännarna hade en kniv i handen. Duellanterna en värja. Presidenter och statsministrar ett samhälle.

Instrument måste vara skarpslipade.

Under vilka former får de gamla och utslitna slängas bort? Under vilka får nya och än skarpare tillverkas?

Det är relevanta frågor till HUGO- och IQ-forskningen.

C. HUGOs positiva aspekter

Onekligen börjar vi närma oss en kunskapsnivå som gör en del av Huxleys hemskheter praktiskt genomförbara. Men inte riktigt ännu. Låt oss se på vad det är HUGO och IQ-forskningen faktiskt har att erbjuda.

Ett litet fåtal s.k. monogena sjukdomar kan lokaliseras till en enda gen. Den enda som än så länge tycks vara hundraprocentigt kopplad på detta sätt är Huntingtons sjukdom. Här är den genetiska determi­nismen total. D.v.s. har man den aktuella genförändringen så blir man sjuk. Determinism betyder dock, inte ens här, total maktlöshet. När vi når fram till bättre kunskap blir det nog möjligt att bota också Hun­tingtons sjukdom, med hjälp av s.k. genterapi. Sjukomens frekvens påverkas redan med pre-embryonal diagnostik och befruktning.

Det finns åtskilliga "kromosomala" sjukdomar där man vet att flera olika gener samspelar för att öka benägenheten för att de skall bryta ut. Här är kunskap läget sämre. Konsten att bota blir då naturligtvis svårare. Varav också följer att möjligheterna att manipulera situatio­nen är långt mindre.

Sedan finns det flera tusen sjukdomar - jag har sett siffror mellan 4,500 och 10,000 - där man misstänker att genetiska förhållanden ska­par en benägenhet att få dem, dock bara under förutsättning av ett eller annat samspel med den omgivande miljön. Såväl möjligheter att bota som att manipulera blir än svårare.

Tar vi sedan ytterligare ett steg på komplexitetens väg kan vi kom­ma till den mänskliga intelligensen. Ty än så länge är AKG, apkäpps­genen, bara en hypotes. Än så länge vet vi inte ens på vilken eller vilka kromosomer den sitter. Även om Plomin letar efter den. Även om vi har upptäckt två stycken" dumhets gener" . Och även om vi vet att det som drabbar ungefär en av 800 nyfödda, Downs syndrom, ligger på kromosom 21. (3)

304

FRAMTIDEN I: TRE SYRLIGA KARAMELLER

Dock, intelligensens påverkan på vårt beteende förmedlas mest via hjärnan. Där rör det sig inte bara om 30,000 måhända identifierbara gener. Där rör det sig om samverkan mellan någon miljon miljarder sy­napser och andra kopplingar.

Att bota en speciell brist nånstans i den soppan är nog lika svårt som att manipulera den i detalj. Individuell IQ-manipulation torde här vara något mycket svårt. Denna del av Huxleys vision är nog ännu ganska avlägsen.

Hans fruktan för kollektiv idiotisering verkar mer realistisk. Redan i dag kan ju makten lätt söva ner vår intelligens med hjälp av narkoti­ka, reklam, musik och media. I sin senaste bok, 1997, fruktar Klock­kurvans förfärlige Charles Murray att USA inom ett par årtionden "kommer att vara ett splittrat samhälle av rika och fattiga i vilket frihet blir en extraförmån för de rika medan de fattiga utspisas med bröd och vatten." (4)

Jag har nu mest talat om den positiva sidan, HUGO-projektets sto­ra rättfärdigande: det kommer att leda till kunskap som kan bota sjuk­domar och göra oss friskare. Och, för att upprepa, det är naturligtvis positivt och bör välkomnas. Som t.ex. försöken att bota genetiskt ned­ärvd diabetes. (5)

D. Reservdelsgrisen

Det finns andra fördelar. Så kommer HUGO t.ex. att stärka jordbru­ket på flera sätt. F.n. kan man t.ex. genmanipulera grisar. I dem sprutar man in individuellt specialsydda mänskliga immungener som sedan garanterar framsteg - och inte avstötning - vid transplantation av gris­organ på tvåbenta dylika.

I förlängningen av detta kommer vi alla att vilja ha en liten special­preparerad reservdelsgris i radhusträdgården. Något för vilket bön­derna kommer att välsigna HUGO.

E. Potentiella missbruk

Dock är det självklart att samma kunskap som kan bota också kan missbrukas å det förfärligaste till experiment inte bara på aborterade eller ännu-icke-aborterade, levande foster och hjärndöda föräldrar utan på vilken individ som helst.

Det är här frågan kommer in om föräldrar i framtiden kommer att måttsy sina barn och statsministrar sina medborgare.

305

IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

För att hålla oss till jordbruket: just nu håller genmanipulerade och patenterade tomater och sojaböner på att konkurrera ut de gamla vanliga från marknaden. Liknande kommer att ske med många jordbruks­produkter.

Kan vi i det lite längre perspektivet hindra att genmanipulerade, måhända klonade och patenterade alfa-människor, med specialsydd IQ-nivå för varje yrkeskategori, slår ut oss gamla missfoster?

F. Modems rätt måttsy IQ hos sina barn

"Samhället bör säga ja till de nya typer av medicinsk service som är möjliga med dagens fosterdiagnostik. Det bör alltså vara tillåtet att fastställa intelligensnivå redan under graviditeten. Den kvinna som anser att barnet har 'för låg intelligens' ska sedan ha rätt att välja abort. Dessutom bör det vara tillåtet att välja en hög IQ-nivå på sitt barn i förväg när detta blir möjligt genom provrörsbefruktning eller genma­nipulation". Det skriver Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filoso­fi.  (6)

Nja, det gör han nu inte. Men detta är en obetydligt ändrad ingress till en debattartikel om kvinnans rätt att välja inte intelligensnivå men väl kön på sitt barn. Det skulle förvåna mig om Torbjörn Tännsjö inte skulle ställa upp också för min lilla omskrivning.

Jag uppskattar folk som spetsar till debatten. Vilket Tännsjö onekli­gen är mästare i. Dock delar jag inte hans glada inställning till denna typ av manipulation. Ty jag tror inte människorna är intelligenta nog att handha slika beslut förnuftigt. Likt påven, som är Tännsjös motpol på andra ytterkanten, kan jag se några fullkomligt förfärliga scenarion framför mig.

Ty jag är tveksam om människornas vishet. Öppnar man en gräns nånstans, vet man inte var invasionen slutar. På 1950-talet var t.ex. abort något som en kvinna bara erhöll om hennes eller barnets liv hotades. Nu är aborten fri. Vilket skäl som helst, eller intet skäl, kan åberopas av en kvinna för att döda fostret.

Detta tillåter oss att med prenatal diagnostik och abort förverkliga delar av Hitlers rasförädlingsprogram från 30-talet. Ofta är det para­doxalt nog de som talar varmast för fri abort som spottar hårdast på rasförädlarna!

Nu diskuterar vi att införa läkarassisterad eutanasi men, likt på 50­talet, endast när döden hotar.

306

FRAMTIDEN I: TRE SYRLIGA KARAMELLER

Hur länge dröjer det innan också eutanasi blir "fri", så att vårdtröt­ta familjer, åberopande vilket skäl som helst, eller intet skäl, kan be en läkare ta livet av deras gamla, sjuka och ointelligenta? "They have a duty to die and get out of the way", som Colorados guvernör, Richard Lamm, så vänligt uttryckte saken för lite drygt tio år sedan. I Italien har en biskop myntat begreppet "social eutanasi" för den s.k. åldrings­vården. Den som i Sverige, som Jerzy Einhorn påpekat, skyddas av en Riksdag i vilken den femtedel av valmanskåren som är över 67 år inte har en enda representant! (7)

Glöm inte heller att en snabbt växande transplantationsindustri, med goda relationer till mindre nogräknade läkare, kommer att ha ett växande behov av rykande färsk råvara! I januarinumret 1997 av Forskning och framsteg rapporteras att bl.a. Röda Kors-sjukhus (!!!) i Schweiz levererar nyföddas avlagda moderkakor till kreatursfoderin­dustrin!

Då både aborter och eutanasi fortfarande väcker hårda debatter vore det naturligtvis en fördel om sådan verksamhet kunde flyttas från levande kroppar till provrör, med vilka människor har lite svårare att identifiera sig. I provröret sammanfaller en abort av Downs syndrom med en rasförädlingsåtgärd.

Delvis sker detta redan. Under tolv månader 1986-87 gjordes 172.000 artificiella inseminationer i USA, till en genomsnittlig kost­nad av cirka 350.000 kronor per framgångrikt provrör. Bara en del av detta betalas av försäkringar i USA. Denna verksamhet har blivit "big business", där läkarna ägnar sig åt "lagerhållning" av nerfrysta "pre­embryon" i stor skala, m.m. (8)

Därför kan vi förutse att mycket av diskussionen av dessa ingrepp i livsprocessen kommer att flytta från den starka debatten om ingrepp i kroppar till en svag susning runt gudalika vitrockars obegripliga pre­-embryonala sysslande med måttsyning av människor i laboratorier, eventuellt skyddade av statlig lagstiftning. (9)

Gud give att Hitlers läkare då inte kommer tillbaka!

G. Statens rätt att måttsy sina medborgare

Om en moder får rätt att måttsy sina barn, varför skulle inte staten också tillvita sig denna rätt? Att Hitler skulle beordra sina vetenskaps­män att göra det kan ingen betvivla. Och de nazistiska läkarnas beteen­de innebär att vi absolut inte kan lite på läkarskrået i en sådan situation.

307

­

.----­ en som i Sverige, som J er på att konkurrera ut de gamla vanliga

IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

Rumänska läkares experiment med AIDS på tusentals föräldrarlösa barnhemsbarn förstärker misstron. (9a)

Med HUGO-forskningens framväxt kan man misstänka att vi snart får en genetisk kunskap som väl specificerar de olika "personlighets­typer" som vimlat runt i den psykologiska litteraturen. I en liten skrift från den Kungliga Svenska Vetenskapsakademien sägs t.ex., om än ­försiktigtvis - bara i förbigående, att "HUGO kommer att göra det möjligt att analysera centrala livsfunktioner - också de mentala - i noggranna kemiska termer." De tre ord jag kursiverat kan innebära att vi efter hand kan skriva ut också intelligensens kemiska forme1! (10) Med rätt variation för varenda enskild individ!

Vid University of California pågår sedan flera år forskning på ett "hund-genom projekt". Avsikten är att finna generna för lojalitet och aggressivitet hos hundar. Ty finner man dem hos dessa våra bästa vän­ner, tror dessa forskare, så kommer vi med stor sannolikhet att finna generna för dessa personlighetsdrag också hos människor. (11) Vore inte det en högst förträfflig kunskap för våra makthavare!

Ur denna HUGO-soppa kan våra Herrar snart nog få fram "nog­granna kemiska termer" t.ex. för de aggressiva personlighetstyper som, om man inte gör dem till lysande vilda soldater, kommer att bli extra besvärliga medborgare. Bäst att sätta dem under specialkontroll redan från födseln! Eller möjligen abortera bort dem innan! De som naturen däremot utrustat med "hundlojala" gener får bli generaldirek­törer, chefredaktörer, biskopar och statsauktoriserade professorer.

Det är inte svårt att göra skrämmande Huxley-skräckscenarion här.

H. Mot masstillverkning av klonade och superintelligenta alfa-hannar?

Det synes mig, för att upprepa, tveksamt om människosläktet besitter den vishet som krävs för att manipulera atomens eller livets djupaste kärnor.

Sammanfattningsvis finns det skäl att fästa hopp vid HUGO- och IQ-kunskapens möjligheter att bota oss från en del ont. Men det finns också starka skäl att tro att denna bot stundom kan göra ont värre.

I slutna kretsar diskuteras t.o.m. om icke HUGOs kunskaper kom­mer att kunna "vapeniseras". Så att man får fram mikrobiologiska va­pen som dödar t.ex. alla blåögda men inga andra.

Mera generellt vill jag påstå att djupast sett har de adrenalinstinna

308