1. Thomas Robert Malthus.

Varför kan en bok vara värd en miljon kronor? Det var nyligen priset för en skrift från 1798 om världens befolkningsproblem. En dryg miljon, för en bok!

1803 hade författaren givit sig till känna med en ny upplaga. Efter hand blev pamfletten till en studie i tre volymer under titeln An Essay on the Principle of Population; or, A view of its past and present effects on Human Happiness… [1] . Den dyre författarens namn var Thomas Robert Malthus, en av mänsklighetens viktigaste och icke minst i dag, i Västasiens revirstrider, mest aktuelle samhällstänkare.

Få känner hans namn. Nästan alla känner hans betydelse. Ty det var Malthus som gav Charles Darwin dennes teori om det ”naturliga urvalet”. Vilket är det centrala i den evolutionsteori som numera bara förnekas av dogmatiker. Sådana kommer därför att, med Darwins ord, att se ”naturens ekonomi, med varje dess faktum om fördelning, knapphet, överflöd, utrotning och variation….” antingen dimmigt eller med total missförståelse.

Varför är det så? Malthus hypotes var att allt levande, också människan, fortplantade sig till gränsen för sin försörjningsmöjlighet. Vid denna marginal uppstår det kamp om tillgängliga resurser, om reviret. Den starkare vinner, den svagare sorteras bort. Så fungerar ”det naturliga urvalet”.

Observera att det inte handlar om någons ”ondska” utan om en blind biologisk strävan att överleva. ”Gott” och ”ont” är bara slagord i kampen vilka vi, ofta med hjälp av en religion eller en ideologi, klistrar på våra medkämpar eller våra fiender.

Människorna kan dock, i bästa fall, hoppades Malthus, ersätta den brutalt primitiva revirkampen med kultur. Men kan vi verkligen det ? Denna fråga, ligger i botten också på några av dagens mest brinnande problem.

{moscomment}

2. Befolkningshistoria.

Vi beter oss i dag som om naturen vore ett ymnighetshorn ur vilket obegränsade mängder mat för obegränsade mängder människor bara flyter fram.

Så var det dock inte under de första sex miljonerna åren efter det vi skilt oss från schimpanserna. Under denna långa period dog de flesta barn mycket tidigt. Den genomsnittliga ökningen i den globala befolkningen, vilket då betydde den i Afrika, låg på knappa två individer om året.

Efter dessa sex miljoner år föddes så agri-kulturen och därmed alla former av avancerad kultur. Det skedde för bara tiotusen år sedan, under de senaste två promillena av människans existens.

Med ständigt effektivare jordbruk ökade avkastningen på våra jordar och flera barn kunde överleva. Mellan 8000 före och 1700 efter Kristus ökade jordens befolkning från tio till sexhundra miljoner individer. På bara 300 år har den därefter tiofaldigats. 1927 nådde vi två miljarder, 1974 fyra och 1999 sex miljarder. Under min korta livstid har jordens befolkning alltså ökat med dubbelt så många individer som under sex miljoner år tidigare.

Detta har ingalunda skett tack vare något naturens ymnighetshorn utan tack vare våra kulturella framsteg! Det är vad vi bör kalla ”kulturens under”! [2]

Befolkningens tillväxt har förvisso inte varit jämt fördelad över jordklotet. Mellan 1750 och 1950 var det främst vi européer som avlade av oss som kaniner. Det kunde vi göra tack vare våra imperialistiska förfäder som då roffade åt sig cirka trettio miljoner kvadratkilometer av jordens bördigaste områden. Efter 1950 är det Asien, Afrika och Mellanöstern som expanderat snabbast. Långt bättre än vi kommer deras befolkning också ihåg européernas framfart till för inte så länge sedan. Och några av dem vill hämnas och kanske ha tillbaka sina gamla revir.

Även om antalet barn per jordisk kvinna snabbt har fallit de senaste femtio åren, växer jordens befolkning ännu med åtta nya Sverige per år.

Malthus tro på människans förmåga att med kulturella medel öka avkastningen på våra jordar har således tills vidare visat sig berättigad. Men gäller detta också för framtiden? Åt hur många nya Sverige kan jorden ge mat? Konservativa tänkare i USA tror att tekniken kan lösa alla problem; andra att vi redan är för många. Ingen vet med säkerhet. Men man bör nog ställa en högst obehaglig fråga: Vilken kultur och vilken moral måste nu växa fram för att hindra ännu ett återfall i djuriska krig och global terroristisk revirkamp, styrda inte av ondska utan blott av vår primitivt blinda reptilhjärnas vilja att överleva?

3. Framtiden – globalt och regionalt.

Vad tror vi oss nu veta om den framtida befolkningsutvecklingen? En av de bästa forskarna på detta fält heter Joel E. Cohen, författare till How Many People Can the Earth Support? [3] Nyligen sammanfattade han dagens situation i ett specialnummer om ”Tillståndet på vår Planet” i Science, världens ledande vetenskapliga veckotidskrift. [4]

Den mest sannolika befolkningssiffran för år 2050, anger Cohen, ligger inemot nio miljarder. Det blir, i bästa fall, ”bara” sex nya Sverige år ut och år in. Bakom denna globala siffra gömmer sig dock en farligt ojämn regional fördelning av det kommande flödet.

År 2000, beräknar experterna, levde 1,2 miljarder människor i de rika västländerna med Japan och 4,9 i de fattiga. De rika växer nu knappast alls utom, något, i USA. Den fattiga gruppen, däremot, väntas öka från 4,9 till 7,7 miljarder individer år 2050. Under våra barns liv växer gapet från 3,7 till 6,5 miljarder.

Sådana globala siffror ställer frågan om det kommer att finnas mat för alla. Vår erfarenhet hittills visar att det som behövs för att fylla människornas magar är ett mindre problem. Det långt större är frågan om äganderätten till de revir på vilka maten produceras. Det är inte hungern utan revirkampen som är vårt djupaste befolkningsproblem. Vilket kan illustreras med den aktuella konflikten i Västasien och dess inflytande på Europas politik.

4. Européer och Muslimer.

En annan högt respekterad forskare, Paul Demeny, [5] har jämfört ett par befolkningspyramider för år 2050. Den ena gäller EUs 25 länder. Den andra, 25 i huvudsak muslimska länder från Pakistan via Nordafrika till Atlanten.

EUs befolkningspyramid ser ut som en utmärglad gubbe som lätt kan ramla omkull. Ty den saknar en bas av unga människor.

EUs muslimska grannar har däremot en rejält stabil pyramidform med massor av barn och ungdomar. Vad som gör skillnaden extra betänklig är att där finns fyra à fem gånger så många individer som i Europa i alla åldrar upp till femtio, i de grupper ur vilka soldater och kanske kamikazes kan rekryteras. [6]

Vid mitten av detta sekel kommer ett åldrat men ännu rikt Europa, med en befolkning på lite drygt 400 miljoner, att ha ett hav av unga men fattiga, sannolikt runt 1.250 miljoner, främst muslimska människomassor som sina närmaste grannar. Med ett till tänderna rustat Israel mellan sig.

En ledande religiös grupp i Israel fastslog nyligen [7] att konflikten mellan Israel och Palestina inte bara är en politisk konflikt utan ett ”evigt heligt krig” i vilket Talmuds regel gäller: ”Om någon söker döda dig, döda honom först.” Andra observatörer talar redan om konflikterna i Västasien som ”ett tredje världskrig”. Och Cohen själv varnar för ett ”atomvapenholocaust”.

Antag då, käre läsare, att du utses till långsiktig strateg för EU. Tvingas du inte i detta läge att inse att Europa, på ett eller annat sätt, är dömt att dras in i denna konflikt? Om så sker, på vilken sida är det då förståndigast att hamna? Den där det finns 1.250 miljoner muslimer i vår närhet eller den, där det i Israel bara finns kanske ett tiotal miljoner judar, dubbelt så många som i dag?

Antag nu att du i stället får uppgiften att bli långsiktig strateg för Israel, hur tänker du då? Muslimerna är dina givna fiender. Därtill tror du dig se, liksom en inflyteserik judisk kollega [8] , George Weigel, att Europa håller på att begå ett ”demografiskt självmord”, att ett befolkningshål växer fram i EU i vilket muslimerna sugs in och blir allt mäktigare. Europa är nog förlorat för Israel. Återstår bara USA som långsiktigt stöd i det ”eviga heliga kriget”. Och där finns också hoppet ty, som en djupt insatt observatör i USA understryker i sin senaste bok, aldrig har en så liten ”superhjärna” som Israels haft så stor inflytande på det politiska tänkandet inom den mångfaldigt större amerikanska ”superhjärnan” [9] .

Skulle du inte då, som strateg för Israel, även grubbla på nyttan av att söka blåsa under en konflikt mellan USA och Europa, genom att i USAs medier ständigt framhålla Europas eviga anti-semitism och därtill dess lättfärdiga hållning till den muslimska terrorism som prickade ner the World Trade Center?

5. En slutvision.

Våldet i Västasien har två huvudorsaker. Den ena är en Malthusiansk-Darwinistisk revirkamp. Den andra är en religiös konflikt. I den anser alla kämpar sig själva som ”goda” och motståndarna som ”onda”.

Materiella konflikter om land och olja kan lösas med diplomati och förhandlingar; det visar historien. Vad som i detta fall gör dem så ohyggligt svåra är den på revirkampen påklistrade religiösa fanatismen, än svårare än det Kalla Krigets ideologiska fanatism.

Malthus skrift från 1798 må vara värd en miljon. I en värld vars befolkning växer med minst fyra nya Europa, under våra barns livstid skulle vi nog behöva en ny skrift. En skrift som med en global strategi visade hur vi med en än högre kultur än den vi hittills sett kunde övervinna inte bara naturens knapphet utan också det religiösa hatet. En sådan skrift vore värd en miljard!

Stundom tillåter jag mig att leka med en liten vision i denna riktning. Framför mig ser jag hur jordens visaste och mäktigaste rabbiner, biskopar och mullor bildar en ”think tank”. För att undvika Darwinismens naturliga slutsteg, Cohens atomvapenholocaust, arbetar de där ut en ny gemensam Torah-Bibel-Koran, en som bygger – som ju är fallet – på

att alla tre är Abrahams barn,

att Jahweh, Gud och Allah bara är olika namn för samma Allmakt,

att alla människor tillhör denna Allmakt och

att det således är ett stort ont, en synd, att döda eller skada någon människa.

Capri i oktober 2004.

Gunnar Adler-Karlsson

adler.karlsson@capri.it

www.capriinstitute.org

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Det globala gapet i miljoner individer:

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Ett regionalt befolkningsgap:

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Åldersstruktur år 2050:

[1] Den fullständiga titeln på 5e editionen fortsätter sålunda: Happiness; with an inquiry into our prospects respecting the future removal or mitigation of the evils which it occasions. London , John Murray, 1817.

Den exakta siffran för det av Simon Finch i London 2003 sålda exemplaret av förstaupplagan var 95.000 GBP eller cirka 1.250.000 svenska kronor.

[2] Se min En uppblåst bakteries memoarer, 2003, s. 247.

[3] 1996 tog jag upp dess viktigaste resultat i boken Superhjärnornas kamp, s. 348.

[4] Science 14 November 2003, s. 1172.

[5] Paul Demeny, Population Challenges and Policy Responses. European Population Forum, 14 January 2004, samt också Demeny’s ”Population Policy. Dilemmas in Europe at the Dawn of the Twenty-First Century” i Population and Development Review, Vol.20, Nr. 1, March 2003. Den vänstra sidan i pyramiderna visar män, den högra kvinnor, vertikalt uppdelade i åldersgrupper om fem år i varje.

[6] Joel Cohen pekar på de förvisso stora osäkerhetsfaktorer som finns i framtida befolkningskalkyler av det slag som här använts. Detta behandlas väl i W. Lutz et al., ”The end of world population growth”, Nature 2 Aug. 2001 , ss. 490 och 543.

[7] Se IHT 11-12 sept. 2004, s.6.

[8] George Weigel, “The Cathedral and the Cube: Reflections on the European Morale.” Commentary, June 2004. ss. 33-38. Denna tidskrift utges av “The Jewish Committee” i USA, en ytterst inflytelserik sammanslutning.

[9] Anonymous, Imperial Hubris. Why the West Is Losing the War on Terror. Brassey’s Washington DC 2004, s. 227. Begreppet ”Superhjärna” är utvecklat i min bok, Superhjärnornas kamp, Fischer, Stockholm 1996.