"Han ville inte synas bäst, men vara det." Så beskriver Aischylos, rad 592, den bålde siaren Amphiaraos, kämpen vid den sjätte porten i De sju mot Thebe, vars sköld var blank.
   Här torde vi finna det bortglömda ursprunget till det höga ideal, esse non videri, som en rad furstar, också Wallenbergarna, gjort till sitt.
   Det är en rad som varje allvarlig människa bör betänka.
   Motsatsen, som nu styr vår reklam- och mediafixerade värld, finner vi i kapitel XVIII i Machiavellis Fursten. Efter en beskrivning av påven Alexander VIs framgångrika bedrägerier, sammanfattar Machiavelli: "För en furste är det således ingalunda nödvändigt att besitta alla dessa goda egenskaper; men det är helt nödvändigt att synas ha dem."
   När den besegrade Napoleon flydde efter slaget vid Mont-Saint-Jean den 18 juni 1815, fann man i hans vagn ett exemplar av Fursten. I det har Kejsaren gjort en egenhändig kommentar: "De imbecilla som har trott att detta råd gäller för alla, känner inte den enorma skillnad som finns mellan Furstens villkor och medborgarnas."
   Ty när alla bara vill synas bäst, men ingen strävar allvarligt efter att vara det, går det utför för ett samhälle.
   Skall vi lyckas stoppa Sveriges förfall måste nog flera låta sig styras av Amphiaraos ideal och färre av Machiavellis cynism.

Gunnar Adler-Karlsson

Publicerad i Svenska Dagbladet 980325.