8. En herakleitisk förklaring
Den grekiske filosofen Herakleitos, som levde runt 500 före Kristus, är bland annat berömd för satsen "polemos pater panton", kriget är alltings fader. Det onda kriget, sa denne vise man, är också det goda livets fader. Detta är förvisso en hemsk sats. Men den viktiga frågan är inte om den är hemsk eller ej. Det viktiga är om den är sann eller ej. Och oändligt mycket pekar på att den är sann.

Det goda kommer, mycket ofta, ur det onda. Och, vill jag hävda, om vi anser livet vara gott, om vi anser att det är något gott att kunna få fram mat till hundratals miljoner hungrande medmänniskor, åtminstone så mycket att dessa får leva, då kan jag peka på åtminstone fyra element, som vanligen anses som onda, men som tillsammans har skapat detta goda liv.

De senaste fyrtio årens fördubbling av mänskligheten är för mig, har jag sagt, ett fantastiskt under som kräver en förklaring. Skär jag nu, likt Alexander, tvärs igenom alla komplikationer med ett "adlerkarlssonhugg", finner jag att fyra onda ger ett gott, livet.

A. Vi i Västvärlden har skapat en ny form av liv, en ny hierarkisk organism som i motsats till oss själva, i princip kan växa till obegränsad storlek och få evigt liv. Det är detta slags organismer jag kallar "samtänkande ekonomiska Superhjärnor". Redan i den gamla romarrätten finner ni begreppet "juridisk person". Under renässansen plockades detta upp av bankirer och handelskapitalister.

Ur det har sedan de små och stora aktiebolagen vuxit fram, i dag förvandlade till jättestora globala multinationella företag. Dessa är helt unika för Västvärlden. Inför lagen är dessa juridiska personer i princip lika levande och lika rättshabila som vilken liten fattig individ som helst. Trots att de kan bestå av tio- och hundratusentals anställda med kontroll över triljarder dollar.

Det onda i detta ligger i att indivderna innanför en Superhjärna alltid är hierarkiskt organiserade. Sannolikt därför att dominansbeteende, maktkamp, och således också gap i makt och rikedom, tycks vara nedlagt i vår reptilhjärna. Denna nya livsform, mina samtänkande, hierarkiska Superhjärnor, är det första elementet i min förklaring till den jordiska befolkningens fördubbling sedan 1960.

B. Som ordet "samtänkande" antyder, ägnar sig dessa Superhjärnor åt att försöka tänka bättre än alla sina konkurrenter. Till den ändan strävar de efter att finna de bästa kornen ur den skörd som vi länge kallat begåvningsreserven. Som jag visat i min bok om Superhjärnornas kamp vet vi långt mer än de flesta vill tro om intelligens, definierat som förmågan till abstrakt tänkande, till att likt en schackspelare förutse effekterna av vårt nästa drag eller vår nästa handling.

Vi vet att för tre miljoner år sedan, när våra förfäder utvecklades i Afrika, hade vi människor samma hjärnstorlek som våra bröder schimpanserna. De har kvar den gamla storleken, cirka 400 kcm. Vi har drygt tredubblat vår, till cirka 1350 kcm. Vi vet också att fördelningen av intelligens följer en s.k. normalfördelningskurva.

När 100 är genomsnittet på en sådan, testar två tredjedelar av en befolkning mellan 85 och 115 i IQ. Drygt 94 procent ligger mellan 70 och 130. De få som ligger under 70 i IQ kommer alltid att behöva lite hjälp; de som ligger över 130 klarar sig alltid i en demokrati.

Vi vet nu även, att det finns cirka tio miljoner ärftliga genvariationer, s.k. alleler, mellan oss människor. Flera av dem har med intelligens att göra. All denna kunskap om intelligens leder många, framför allt de multinationella jättarna i USA, till ett andra "ont" element i vår tillvaro, nämligen till antagandet att människor inte har samma, utan olika ekonomiska värde.

För ett år sedan kom också en förvisso mycket kontroversiell studie, av Richard Lynn och Tatu Vanhanen, som ur mängder av statistik drog slutsatsen att intet förklarar ekonomisk framgång så bra för nationella Superhjärnor som tillgången till intelligenta individer, i kombination med en politk, som tillåter ett fritt användande av denna intelligens. Detta, Superhjärnornas för många onda antagande, att vi människor har olika ekonomiskt värde på grund av skillnader i intelligens, det är det andra elementet i min förklaring till fördubblingen av mänskligheten på fyrtio år.

C. Vad dessa ekonomiska Superhjärnor också gjort är att pressa fram en arbetsdisciplin, som är unik för Västvärlden. Det finns antropologiska studier som anger att den pre-agrikulturella människan bara jobbade cirka 700 - 800 timmar om året för sin materiella försörjning.

Det kan vara den nivå som är naturlig för oss. Men sedan har vi, t.ex. med katolikernas hot om skärseld och kalvinisternas om ett helvete, ihop med några tusen år av slaveri, och sedan med karriärlöften för de starka, och med hot om arbetslöshet för de svaga, pressat fram en långt högre årlig arbetsinsats.

När Marx och Dickens beskrev arbetarnas förfärliga nöd i det tidiga 1800-talets England, tvingades somliga till 4000 timmar om året. Och den dag som i dag är, jobbar fortfarande de flesta heltidsanställda ungefär dubbelt så länge som de, ur naturlig biologisk synpunkt, borde jobba. Det är klart de blir stressade!

Denna arbetsdisciplin är ett tredje ont, för våra både fysiskt och mentalt lata själar. Men, men, denna hårda arbetsmoral är ett oundgänglingen nödvändigt element i den process som mer än tiofaldigat jordens matproduktionen på 300 år och mer än fördubblat den på fyrtio.

D. Vad ett antal multinationella jättar i växande grad ägnat sig åt de senaste årtiondena - vilket bidrar till att förklara den nu än snabbare befolkningstillväxten - är en, för många mycket ond diskriminering mellan människor med avseende på deras intelligens.

I USA IQ-testas årligen inemot två miljoner individer. Speciella intelligenskonsulter hjälper personalcheferna att placera rätt individ på rätt steg i det som kallas intelligenstrappor. Förutsättningen för att nå hög ekonomisk effektivitet är, enligt dessa teorier, att dyra hög-IQare skall placeras i hierarkiernas topp, t.ex. bland läkare, advokater och ingenjörer, och billigare låg-IQ-are på mera praktiska hantverks- eller transportjobb i botten.

Då detta för många förefaller extremt omoraliskt, låt mig ge er en liten tankeställare som förklarar vitsen med denna "onda" IQ-diskriminering. Under tre miljoner år har den biologiska tillväxten i våra hjärnor legat på max fem kcm per tiotusenårsperiod. Slår vi nu med kulturella metoder ihop två goda hjärnor med 1500 kcm i varje, och därtill antar att bara en enda procent av hjärna nummer två används för intelligent tänkande, då ökar den första sin kapacitet med 15 kcm.

Det är lika mycket som naturen har givit oss på 30.000 år. Slår man sen ihop tusen civilingenjörer i ett laboratorium, vilket sker i Pentagon och t.ex. i Microsoft eller Ericsson, då får man inom Superhjärnan en intelligenstillväxt som mångfaldigt överstiger allt vad naturen under tre miljoner år givit oss på det individuella intelligensplanet.

Detta är finessen med mina samtänkande, högintelligenta, ekonomiska Superhjärnor. Det är detta som givit oss de många tekniska och organisatoriska förbättringarna i produktionen. Vilket, till syvende och sidst, också givit mänskligheten den ökande mängd mat, som tillåter allt fler barn att leva.