Home
 
 
4. Gilgamesh – sökandet efter ett ”liv efter detta”. Print
Om Rig Veda-filosoferna gav oss de första tvivlen på vår förnuftighet är det Gilgamesh som, i mänsklighetens första epos, är den förste som starkt betonade sanningen om vår dödlighet. Detta är ett tidigt ”litterärt” uttryck för vårt släktes framväxande självmedvetande och därmed också för vår djupaste rädsla, den för döden.

Konung Gilgamesh av Uruk härskade i ”kulturens vagga”, Mesopotamien, Tvåflodslandet, troligen för cirka 4700 år sedan. Hans historia finns skriven på sumerisk kilskrift. Ett flertal tolkningar finns.

Oändligt länge, några miljoner år, har vi människor varit omedvetna vilddjur som kämpat om maten mot andra vilddjur. Vår dödlighet har varit mycket stor. Liksom vår rädsla för att dö!

Kärnan i detta epos är att Gilgameshs närmaste vän, Enkidu dog i en kamp mot underjordens väktare, Humbaba. Fylld av sorg gav sig då konungen ner i underjorden för att söka efter sin döde vän. Han gjorde det i hopp om att åter kunna ta upp honom bland de levande. Efter mycket sökande möter han där nere en kvinna vid namn Siduri. En version säger att hon var krogvärdinna, en annan och något mer tilltalande, att hon var vinets förklädda gudinna.

Gilgamesh frågade henne till råds om hur han skulle kunna finna något sätt att återkalla sin döde vän till livet.
Hennes svar blev: ”Gilgamesh, vad letar du efter? Det du söker kommer du aldrig att finna!”. [5]

 [5] Historien om Gilgamesh upprepas senare i olika varianter, bl.a. i Bibeln. Och detta speciellt efter det alfabetet kom till, cirka 1700 f.Kr. Det föddes i den semitiska familj vars arvingespråk i dag är Arabic, Amharic och Hebrew. Och som gav oss de allra första försöken att ”förstå oss själva”. Bibeln liksom orakelsvaren i Delfi kommer in i denna bild först tusen år senare. Se Stanislas Dehaene, Reading in the brain. The Science and Evolution of a Human Invention. Viking 2009, p. 191.

 

 
 


Sitemap | Disclaimer
Design by ebson systems