Home
 
 
Kap. XIII. Är kvinnan "dummare"? s. 205 Print

Kapitel XIII

Är kvinnan "dummare"?

 

Liksom de högsta makthavarna ingalunda behöver vara intelli­gentare än sina anställda instrument, behöver kvinnan inte vara intelligentare än sina män. Ty det är ju till syvende og sidst hon som har makten. Mannen är bara hennes instrument.

 

Vilket de flesta av oss män, p.g.a. vår (brist på) intelligens sällan inser. Dock finns där ett problem: varför finns det så få kvinnor i super­hjärnornas yppersta toppar?

 

1. SEXISM OCH KÖNSSKILLNADER

 

Sedan tjugo år tillbaka har begreppet "sexism" tillhört den feministi­ska rörelsens fördömande standardbegrepp. Det avser alla de hand­lingar och tankar som kommer till uttryck i det dagliga språket, och som avslöjar en åsikt att kvinnan är underlägsen mannen.

 

Detta fördöms, enligt mig med rätta.

 

Från sexism till könsskillnader är avståndet emellertid ytterst litet. Varje tanke på att det finns andra skillnader mellan könen än de som är alldeles uppenbara kan lätt tolkas som uttryck för sexism.

 

Tanken att det finns könsskillnader i beteende och intelligens för­döms också, enligt mig helt felaktigt.

 

Det är farligt att blunda för att dessa skillnader finns. Det finns nog inget land där man mer energiskt betonat mäns och kvinnors likhet och förnekat deras olikhet än Sverige. Därför rycker det - beklagligt­vis - något i mina mungipor när jag finner att Business Week utnämner ett svenskt företag, Astra, till USA-mästare i adrenalinstint sexsvineri mot kvinnliga anställda från chefsgruppens sida! Det stärker den övertygelse som ligger bakom hela denna bok: vi kan inte förneka fak­ta, vi måste ta upp dem i ljuset och sedan, när vi känner dem, se vad vi möjligen kan göra för att förhindra ruggiga faktas mest ruggiga ut­tryck. Det finns män - fler än vi tror och mest på toppnivå - som är biologiskt predestinerade till sexgalenskap. Det bör inte förnekas. Och så länge vi inte inser detta basfaktum kommer vi att få se svineri

 

205


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

på arbetsplatser av Astras slag och på krigsskådeplatser av jugoslaviskt-Shakespearianskt våldtäktsslagslag.

 

När marxismen och kommunismen föll ihop 1989-91 blev en mängd ungdomar med starkt rättspatos - eller stor avundsjuka - hem­lösa. Somliga bytte ut den röda färgen mot den gröna, andra blev fun­damentalistiskt religiösa och en icke ringa del gick in i feminismens politiskt korrekta fålla. För dem har det också blivit sexism att alls erkänna att sexskillnader finns eller att tala om andra könsskillnader än just könet.

 

Deras största källa till glädje, förstod jag i någon debatt, var att man numera åtminstone teoretiskt kan operera in en livmoder på en man och låta honom föda barn. Vilket vore höjden av könsjämställdhet.

 

Vore det inte det? På allvar! Ty vad är viktigare för mänskligheten än att föda barn. Det är ju det som är vårt djupaste värde, att låta våra gener leva vidare! Det är väl just detta, mannens oförmåga att föda barn, som gör honom underlägsen? Och kvinnan överlägsen!

 

Det går ju t.o.m. att ställa frågan: varför finns överhuvudtaget män­nen? Deras jobb för släktets fortbestånd är ju undanstökat på några fåminuter, enligt någon popplåt på fyra sekunder! Resten av männens livstid förefaller vara en ren kostnadspost i naturen, ett första klassens ekologiska slöseri. Varför fortsatte inte livet att föröka sig genom del­ning, genom s.k. asexuell partenogenes, jungfrufödsel. Efter ordet "partenos ", jungfru, likt den kyska Pallas Atena, till vars ära Partenon byggdes.

 

Riktigt säkra på varför sexuallivet har vuxit fram, för säkert en halv och kanske över en miljard år sedan, är inte forskarna. Den ledande hypotesen är att könsskillnader i genkombination ger högre överlev­nadskapacitet i kampen mot de mikroparasiter som nog alltid varit far­ligare för oss än lejon och ormar. Därför ändrade naturen ett enda litet DNA-fragment i det som normalt är ett flickfoster, kallat SRY "the sex determining region Y, och mannen blev till(2). Det där med att man­nen kom först och att kvinnan bara är hans revben kan vi således glöm­ma.

 

Genom att dela upp avkommans arvsanlag på två föräldrar i stället för bara en fick naturen en ständig nykombination av alla typer av anlag. Det gäller speciellt de anlag vi har för resistens mot de många farliga små parasiter, som under partenogenesens tid tycks ha slagit ut alla försök till högre livsformer.

 

206

 


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

Den sexuella arbetsfördelningen - könsolikheterna - är således, en­ligt denna hypotes, inte bara en förutsättning för människans existens utan också för att livet skulle kunna lämna de enklaste livsformerna bakom sig.

 

Med dagens spermabanker räcker det med ett dussin djupfrysta eja­kulationer från lika många superbegåvade nobelpristagare för att be­frukta all jordens kvinnor under några generationer framåt. En för­modligen lika superbegåvad som omdömeslös Nobelpristagare vid namn William Shockley, en av transistorns uppfinnare, har faktiskt föreslagit en sådan spermabank! Enligt denna logik borde de kinesiska ledarna, om de vore riktiga machos, i stället för att ägna sig åt flick­mord i stor skala, sätta in sig själva på slika bankkonton och i övrigt följa Herodes råd beträffande gossebarn.

 

Söker man undvika slika slutsatser, som galningar naturligtvis kan

dra, innebär könsskillnaderna, också mentala sådana, bara en arbets­fördelning för livets fortbestånd. Det är inte konstigare än att ben och armar innebär en arbetsfördelning för våra kroppars fortbestånd.

 

Alltnog, trots risken att bli fördömd också som sexist avser jag att nu diskutera några av de mentala könsskillnader som återfinns i litte­raturen.

 

2. NÅGRA SIFFROR OM KVINNANS PLATS I MAKTHIERARKIN

 

Vad som retar gallfeber på en del kvinnor är deras placering i maktens formella hierarki. Ty även kvinnor vill naturligtvis bli Nummer Ett, få makt.

 

Under andra halvan av 80-talet samlade jag en rad siffror på man­nens respektive kvinnans placering i olika hierarkier. Resultatet såg ut ungefär så här:

 

                                  

”Eliten”

Kvinnans andel i %

Beslutsfattare i svenskt näringsliv

1 % cirka

Franska toppdirektörer

2

Andel av de 100 mest betydande i världen (3)

2

Styrelseledamöter i USAs 200 största företag

2

Medlemmar i världens regeringar

2,5

”Gäster” på svenska fångvårdsanstalter

4

”Klätterklassen”

 

Medlemmar i kemiska fakulteter i USA

4

Medlemmar i svenska akademin efter 1900

4,7

Frankrikes riksdagsledamöter 1988

5,7

Namn i Gamla Testamentet

7,8

Medlemmar i Science redaktionsstyrelser

8

SACOs civilingenjörer

8,2

Namn i Vem är det 1985

9,5

Doktorer i kemi i USA

10

SACOs skolledare

19,2

Ledamöter av Sveriges riksdag, ca 1995

28

SACOs läkare

30,4

”Massan”

 

USAs akademiker 1985

50

SACOs lärare

55,6

SKTFs medlemmar under 20e lönegraden

84,1

Obefordrade sjuksköterskor

94,2

 

207


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

Sådana var en del av mina siffror för tio år sedan, d.v.s. vid mitten av 1980-talet.

 

Mycket har inte ändrats. I svensk politik har man lyft fram ett antal kvinnor, men mest för att stryka väljarna medhårs. I vår riksdag är 1996 43 procent av ledamöterna kvinnor. Det tycks vara världsrekord. Det enda land som år 2005 hade fler kvinnliga riksdagsledamöter är Sverige var Rwanda!)  I Tyskland är det 21, i USA 11 och i Frankrike bara 6 procent.4

En del damer gick i taket när jag i Läroboken konstaterade att det faktum att vi har så många kvinnor i riksdagen bara bevisar en enda sak: att riksdagen förlorat varje form av verklig makt!

 

Nu består halva Göran Perssons regering av kvinnor. Vilken slut­sats kan man då dra?

 

Jag skojar inte helt. Kritiken mot mina siffror föranledde mig att ringa Jämställdhetsombudskvinnan, Gun Neuman. Jag bad henne be­visa för mig att jag hade fel, ty, som jag sade, och som jag fortfarande menar, "ingen skulle bli gladare än jag". Vi bytte de siffror vi hade. JämO hade egentligen bara en rejäl omgång, på de 2,500 individerna i toppen på svenskt näringsliv. Där satt 1.33 procent kvinnor.

 

JämOs siffror var inte bättre för kvinnorna än mina. Snarare tvärt om!

 

Såväl den svenska riksdagen som vår regering är, för alla praktiska

 

208

 


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

ändamål, i händerna på de kanske tusen stora kapitalförvaltare som kan sätta sprätt på en miljard dollar över gränserna under en eftermid­dag - vad Göran Persson kallat "flinande 2S-åringar" . I den gruppen skulle jag uppskatta antalet kvinnor till 1,33 procent, eller max 3.0 %.

 

Den formella makten har så gott som alltid legat i händerna på män; hos kungar, presidenter, och i all synnerhet hos generaler.

 

Ur moralisk jämställdhetssynpunkt är detta förvisso djupt beklag­ligt, Men när man i bästa jämställdhetsavsikter försöker stoppa in en statsminister från kvinnosidan, så går det som det gick för Mona Sah­lin. Grymt, men så är det.

 

Se på Brundtland i Norge, säger nån. Ja, men hon fick betala ett annat och än grymmare pris för sin maktkarriär!

 

Vore jag kvinna med en viss maktlystenhet så skulle jag också vara störtförbannad på ett system som till synes är så rasande orättvist mot mitt kön.

 

3. VILKA KÖNSSKILLNADER FINNS?

 

Sedan jag fann dessa och massor av liknande siffror har jag grubblat mycket på varför det är som det är? Trots ett antal attacker på sådant grubbel, såsom varande uttryck för sexistiskt stone-age-male-chauvi­nist-pig-beteende, har jag fortsatt.

 

Jag vill inte påstå att jag kommit speciellt långt. Däremot är jag nog en av de få som öppet vågar ta i dessa frågor. Ty de anses inte speciellt politiskt korrekta! Inte heller vinner man val på att tala sanning om dem. Och Gud bevare den forskande anslagsslav som skulle lägga fram ett slikt projekt för ett forskningsråd.

 

Det finns, tror jag, tre huvudsakliga skillnader mellan könen som kan bidra till att förklara de könsskillnader som finns i de angivna siff­rorna.

 

A. Råstyrkan

Det första är den rena råstyrkan. Män är starkare än kvinnor. Åtmins­tone i fråga om ren muskelmassa. I större delen av vår djuriska historia har råstyrkan avgjort vem som haft makten. På fint språk har detta förhållande gått under namn av "sexuell dimorfism". "Di" har inte med mjölk att göra utan med "två", "morf" är form, dimorfism är två fysiska former, mannens och kvinnans.

Av sådana skäl bör vi inte förvåna oss över att Paulus säger att kvin­nan

209


skall tiga i en församling av starka råskinn.  Däremot är det mer förvånande att Hildegard av Bingen på 1100-talet proklamerade att orsaken till kyrkans och samhällets förfall var att finna i männens svaghet; de hade infört en tempus muliebre, en kvinnlig tidsålder, som Hildegard nu måste rätta till med en stenhård moral.

 

Vissa svårigheter hade hennes lära, ty den var samtida med en av alla tiders största misogyna filosofer och sexister, Thomas ab Aquino. Med upphöjt lugn talar denne om "bruket av nödvändiga ting: kvin­nan som är nödvändig för släktets bestånd eller mat och dryck."

 

Extremen finner vi hos kyrkofader Hieronimus, alla kvinnohatares skyddshelgon: "Kvinnan är djävulens port, ondskans väg, skorpion­ens tagg, med ett ord, ett farligt ting!" Denna åsikt ledde till att katol­ska kyrkan år 1074 införde celibatet. Vilket i de kretsar där Thomas var ledaren säkerligen ledde till de hemska manliga frustrationer som efter hand exploderade ut i häxbränningar. De medeltida papisterna kände sig tvingade att bränna

dem som man, hur mycket man än ville, inte fick ligga med.

 

Tolstoj låter Fader Sergius hugga av sig en oregerlig kroppsdel för att undgå skorpion- taggens ljuva frestelser.

 

Tacka katten för att damer som vår egen Heliga Birgitta eller Kata­rina av Siena kände sig rejält hetsade och provocerade till sina starka insatser mot de ogudaktiga påvarna i Avignon.

 

Det går ju att förstå, också i dag, att moderna kvinnor, som läser sådan historia, kan bli smått upprörda och vid tillfälle bete sig som fru Bobbitt.

 

Alltnog, den manliga styrkan har utan varje tvivel missbrukats till att trycka ner och utnyttja kvinnan tvärs igenom vår historia. I en icke ringa del av världen torde detta dessutom fortfarande vara det "natur­liga" förhållandet. Våldtäkterna i ex-Jugoslavien och den kvinnliga omskärelsen är bara två av de yttringar som kan göra vem som helst lika förbannad som bedrövad över det manliga släktets beteende. (5)

 

Vilket inte tar bort fakta: män är i genomsnitt muskulöst starkare än kvinnor. Hur primitivt detta än må vara, kan det fortfarande ha en viss bety­delse. I nattliga förhandlingsmanglingar, om krig och fred eller om nästa års löner, ger ren råstyrka också i dag en viss utdelning!

 

210

 


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

B. Aggressivitet

Den andra huvudskillnaden är att män också tycks vara mera aggressi­va i naturtillståndet än kvinnor.

Det finns tusentals akademiska studier om könsskillnader mellan män och kvinnor som ger belägg för en sådan ståndpunkt. Referenser i överflöd finns i Carl Deglers två kapitel om debatten om könsskill­nader.(6)

 

Kvinnor kan vara fruktansvärt aggressiva, om man angriper deras barn. Men att gå ut på gatorna och slåss för näst intill ingenting, det gör bara maskulina ungdomar. Att duellera var en manlig sport. Att föra krig är så gott som helt och hållet en manlig verksamhet.

 

Förstärker man en given biologisk råstyrka med en än vildare ag­gressivitet är det lätt att förstå att den svagare och fredligare har fått ge sig. Det är först med den lite högre kulturen, med Birger Jarls och Magnus Erikssons kvinnofridslagar, eller med den höviskhet vars framväxt Norbert Elias beskrivit så väl, som männen börjar uppträda lite bättre mot sina kvinnor.

 

Traditioner från generationers och årtusendens manlig dominans, tack vare råstyrka och aggressivitet, kan naturligtvis ha lämnat bety­dande spår efter sig också i dagens kultur och kan, utan varje tvivel, bidra till att förklara varför männen dominerar i toppen av maktpyra­miden och kvinnorna i botten så som mina siffror visar.

 

4. KVINNLIG INTELLIGENS

 

Dessa två faktorer, styrka och aggressivitet, är viktiga. Deras betydelse är relativt accepterad i debatten, också på kvinnosidan.

 

Vad som däremot brukar höja blodets tryckkokare till explosions­punkten hos politiskt rättänkande damer är den minsta lilla antydan om att männens makt också kan vila på en högre grad av intelligens. Så torde dock vara fallet.

 

Låt mig ta detta måhända aningen kontroversiella påstående bit för bit.

 

A. Könsskillnader i hjärnan

I augusti 1971 publicerade Science en artikel om könsskillnader i hjär­nan på råttor. På den tiden ville alla tro att mäns och kvinnors hjärnor var identiskt lika. Två anatomiker från Oxford, Geoffrey Raisman och

 

211


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

Pauline Field, fann skillnader. I hårt motstånd har en grupp forskare fortsatt detta spår och nu helt övertygat allvarliga forskare om att sådana skillnader finns. Manliga råttor hade färre synapser som förenade hypothalamus två halvor. Senare forskare har visat att liknande skillna­der finns i så gott som alla gnagare, fåglar, människor och andra apor.

 

Anatomiska skillnader i skallen är således väl etablerade. Däremot är dessa skillnaders funktionella betydelse långt ifrån klar.

 

Några forskare ser hela hjärnan som ett könsorgan. Fram till två-­tre-årsåldern är barnens hjärnor ungefär lika stora. Men sen sätter poj­kens hjärna igång att växa ifrån flickans till cirka sexårsåldern, när poj­kens hjärna är fullvuxen. Då är den i genomsnitt 15 procent större än flickans, större än skillnaden i könens kroppsstorlek.(7)

 

Vi har skäl att tro att kvinnan är den "naturliga" modellen för livet. När det finns ett litet fragment av DNA från Y-kromosomen, kallat "the Sry-gene, the Sex-determining Region of the Y-gene", d.v.s. den sexavgörande regionen på Y-genen, blir flickfostret, som redan nämnts, en pojke.(8) På sam­ma sätt kan man misstänka att kvinnans hjärna är den "naturliga" mo­dellen för den mänskliga telefonväxeln, den som sen har fått lite utväx­ter, ungefär som påfågelhannen fått en massa extra stjärtfjädrar. (9) Det är faktiskt fullt möjligt att den manliga hjärnan fyller samma evolution­ära funktion som påfågelns större stjärtfjädrar. Bägge kan vara till för att attrahera kvinnan.

 

Alltså, det får i dag anses etablerat att det finns anatomiska skillna­der mellan mäns och kvinnors hjärnor.

 

B. Kraniets storlek

 

Detta stämmer väl överens med studier - vilka icke bör bespottas! - av kraniets storlek. En sådan har sammanfattat resultaten av mätningar av cirka 20,000 döda skallar i 122 etniska grupper.

 

Männens skallstorlek varierar då mellan 1,100 och 1,651 kubikcen­timeter, kvinnans mellan 1,070 och 1,427. Genomsnittet för alla mätta manliga skallar ligger på 1,427, för alla kvinnliga på 1,272. Om kvin­nans sätts till 100 blir då mannens 112, ungefär som den 15-årige gos­sens ovan angivna extra hjärnstorlek.

 

Om man korrigerar denna skillnad för mannens större kroppsstor­lek, på genomsnittligt sju procent, och vi sätter kvinnans nedre volym till 100, får vi fram att kvinnans skallstorlek varierar mellan index 100 och 133, mannens mellan 96 och 144.

212


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

Mannens skallstorlek i förhållande till kroppstorleken är alltså, hos somliga mindre, och hos andra större än några kvinnors. (10)

 

Det är inte bara döda skallar man studerat. Med moderna metoder kan man också mäta levande. Så finns det t.ex. en mindre studie av Philippe Rushton, på 6,325 individer i USAs militära organisaioner. Den visar på en skillnad, när siffrorna korrigerats för vikt och kropps­storlek, mellan 1,442 kubikcentimer för män och 1.332 för kvinnor. (11)

 

Det finns också studier, gjorda med s.k. "magnetic resonance imaging" metod, - en modern teknik med vars hjälp man kan fotogra­fera skeenden inne i hjärnan - som antyder att variationer i hjärnans storlek, korrigerad för kroppsstorlek, kan bidra till att förklara skill­nader på IQ-test. (12)

 

C. Intelligens

Det finns alltså goda skäl att tro att det finns anatomiska skillnader mellan män och kvinnor inne i våra hjärnor. Det finns goda siffror som visar att mannens hjärna, också korrigerad för skillnader i kroppsvo­lym, är aningen större än kvinnans.

 

Då kommer vi till den verkligt "heta" frågan: kan detta betyda att kvinnan är ”dummare”? Kan det finnas bevis för att dessa skillnader gör att kvinnan har en lägre intelligens än mannen?

 

I en studie av könslitteraturen som kom redan 1974, visade Eleanor Maccoby och Carol Nagy Jacklin att kvinnor tenderade att vara bätt­re på verbala test,

 

213

 


 

 

IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

medan män hade bättre resultat på kvantitativa och spatiala test.

 

Denna speciella skillnad har under åren utvecklats djupare av många forskare. Det finns bl.a. en studie som sträcker sig över drygt 20 år och som visar att det är pojkar som klarar sig bäst på de matema­tiska avsnitten av s.k. SAT-test, d.v.s. skollämplighetstest. Bland 12­åringar som kommer över 500 i resultat finns det två pojkar för varje flicka, över 600 är proportionen fyra till en och över 700 finns det tret­ton pojkar för varje flicka. År ut och år in i över två årtionden. (13)

 

 

5. MISSTANKARNA

 

Mängder av enskilda studier av detta slag har gjorts. Summan av dem kan kanske sammanfattas i tre huvudsakliga misstankar om hur det står till.

 

A. Genomsnittlig IQ är densamma

Viktigast är kanske att den genomsnittliga intelligensen mellan män och kvinnor tycks vara densamma. Det finns, som vi visat, studier som antyder att kvinnan, också i förhållande till sin volym, har en aning mindre hjärnvolym än mannen. Då detta inte ger utslag i lägre genom­snittliga testresultat, förmodar man att kvinnans hjärna fungerar mar­ginellt något bättre än mannens, möjligen beroende på bättre "smörj­olja", myelin.

 

B. Funktionella skillnader finns

 

Kvinnan har bättre resultat än mannen på verbala test. Hon bollar lät­tare med ord och kommer lättare ihåg resonemang och språkliga argu­ment. Det har vi också länge misstänkt. Ur evolutionär synpunkt är detta heller inte så konstigt. Det har ju säkerligen från vår första talför­måga, för kanske 100.000 år sedan, varit kvinnorna som förmedlat språket till barnen. Liksom hon i senare perioder varit bärare av kul­tur, tradition och religion till nästa generation.

 

Mannen har bättre resultat på spatiala och matematiska test. D.v.s han har en bättre rumslig föreställnings- och analysförmåga. Detta kan mycket väl hänga samman med några 100.000-tals år som jägare. En studie har t.ex. visat att när en kvinna skall ta sig tvärs igenom en stad till ett förelagt mål, vill hon ha ordentliga adresser och följer kar­tan bit för bit; mannen däremot tar ut huvudriktningen och tycks, likt

 

214


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

flyttfåglar, ha någon inbyggd kompass som tar honom till ungefärli­gen rätt punkt.

 

Dessa funktionella skillnader mellan könen finns men tar ut varan­dra i de genomsnittliga resultaten.

 

Härav följer inte att män är ”dummare” eller intelligentare än kvin­nor. Det följer däremot av en tredje skillnad.

 

C. Männens IQ-kurva är längre utdragen

Vad man länge spårat i amerikanska prov är att männens normalför­delningskurva för intelligens är längre utdragen åt båda hållen. Detta stämmer också med de kranie-mätningar jag ovan nämnde. Om så är fallet, är det av stor praktisk betydelse och har ett högt förklaringsvär­de.

 

Ty det kan bokstavligen innebära att det i toppen av samhället finns fler superbegåvade män än kvinnor. Vilket tycks göra en del rödstrumpor störtförbannade.

 

Inte heller tycks dessa finna någon tröst från den andra änden av samma kurva, den som innebär att det i botten på samhället finns en rad män, som är mer superstupida än några kvinnor nånsin kan vara. Ty detta har för dem alltid varit självklart!

 

Det problematiska uppstår om man kopplar de två funktionella skillnaderna till männens större variabilitet.

 

Kvinnans IQ-kurva för verbal begåvning ligger något till höger om männens. Men om då männens verbala kurva är något lite extra utdra­gen åt höger kan båda kurvorna komma att sluta i samma punkt.

 

Det finns också testresultat som anger att i den översta procenten av de verbala testen finns det lika många män som kvinnor. I ett samhälle som det svenska med nio miljoner invånare betyder det att i en grupp om 90,000 individer är den verbala könsskillnaden obefintlig. Detta ger 45,000 män och 45,000 kvinnor. Den verkliga makteliten i samhäl­let, "eliten" i tabellen på sidan 207, är långt långt mindre. Vilket bety­der att i toppen finns det mängder av män, som väl matchar kvinnans verbala kapacitet.

 

Männens variabilitet suddar i toppen så att säga ut kvinnans genom­snittliga verbala överlägsenhet. Mannens spatiala och matematiska begåvningskurva ligger på sam­ma sätt en aning längre åt höger än kvinnans. Men inte nog med det; den är dessutom ytterligare en bit utdragen, varför spetsen hamnar en bra

215


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

bit till höger om kvinnans IQ-kurva för dessa färdigheter. Detta hjälper oss att förstå resultaten av tolvåringarnas SAT-resultat ovan, med tret­ton pojkar för varje flicka över 700 poäng på de matematiska testen.

 

Mannens variabilitet förstärker i toppen sålunda mannens genom­snittliga överlägsenhet i rumslig och matematisk analysförmåga.

 

Lägger vi samman dessa två resonemang tvingas vi acceptera slut­satsen att på toppen av intelligenskurvan finns flera män än kvinnor. I verbalt avseende kan de två könen vara likvärdiga, men i rumslig och matematisk förmåga är männen klart överrepresenterade. Nettot blir en manlig överlägsenhet i total intelligens.

 

Ur detta har jag personligen dragit slutsatsen att männens högre placering i samhällets topp, i enlighet med ovan presenterade siffror, inte enbart behöver bero på det undertryckande som större råstyrka och högre aggressivitet har givit. Det kan faktiskt också vara så att på den absoluta toppnivån finns det en grupp män som är något intelli­gentare än den högsta gruppen IQ-kvinnor.

 

Sådant har resonemanget, baserat på en rad olika småstudier, länge varit bland dem som alls, om än viskande, vågat ta i dessa frågor. Jag har själv hållit en rad föredrag om dem under de senaste sju, åtta åren, vadan jag vet med vilka fnysningar och fyrop om "biologism" och "fascism" liknande "sanningar på vetenskapens nuvarande nivå" kan avfärdas.

 

Sedan juli 1995 torde detta dock icke längre vara möjligt. Åtminsto­ne inte för dem som verkligen vill förstå!

 

6. BEKRÄFTELSE I SCIENCE DEN 7 JULI 1995

 

Världens ledande vetenskapliga veckotidning, som jag redan ofta cite­rat, heter Science. Den lär studeras av knappt 200,000 läsare. Om vi har 600 miljoner människor i Väst, läses den alltså av kanske en på 3,000, om sex miljarder i världen, av en på 30,000. Om det då går 999 viskan­de forskare på varje öppen demokratisk debattör som läser den, be­tyder det att i Sverige finns kanske bara tre - Marianne Rasmuson, Svante Folin, Germund Hesslow? - av det senare slaget. Därför har "dagens vetenskapliga sanning" aningen svårt att slå igenom i floden av okunnigt massmedialt tyckande.

 

Det som står i Science brukar betraktas som det mest auktoritativa som finns på det område som behandlas, "på vetenskapens nuvarande ståndpunkt", som det alltid heter. Vilket uttryck naturligtvis också

216


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

betyder att "morgondagens vetenskapliga sanning" kan vara en annan.

 

Den 7 juli 1995 hade Science en artikel av Larry V. Hedges och Amy NowelI, båda vid Chicago-universitetets pedagogiska fakultet. Titeln var, som ofta i denna lärda tidskrift, både lång och krånglig: "Könsskillnader i mentala testresultat, variabilitet, och antal individer med höga resultat".

 

Lägg nogsamt märke till ordvalet. Denna artikel kom mitt i det jät­telika amerikanska grälet om The Bell Curve. De flesta forskare som är måna om sin karriär och om sina anslag är dödsförskräckta för den typen av offentlig uppståndelse. Jag misstänker att det är en sådan rädsla som gjort att de systematiskt undviker begreppet "intelligens" och håller sig till den långt vagare termen "mental ability", mental för­måga. Med hjälp av den lyckas de också, i sann demokratisk anda, få in förmågan att meka med bilar som likvärdig med förmågan att läsa och räkna. Och varför inte; för många är det nog långt viktigare!

 

Hedges & Nowell har gått igenom de flesta äldre studier. Dessa kri­tiseras ur metodologisk synpunkt främst därför att urvalet i dessa ofta varit tvivelaktigt. För att själva undvika denna kritik presenterar för­fattarna nu en s.k. metastudie, en sammanställning av sex stora studier baserade på natio­nellt representativa urval.

 

Dessa har gjorts mellan 1960 och 1992. Fem av dem omfattar drygt 150,000 individer. Den sjätte är den "Nationella Uppföljning av Fram­steg i Utbildningen" (National Assessment of Educational Progress, NAEP), om vilken Kongressen, USAs riksdag, lagstiftade år 1969. I den har man i över 17 år följt mellan 70,000 och 100,000 studenter vilka periodvis har utsatts för intelligenstest. Materialet ger därför också vissa om än begränsade möjligheter att följa eventuella könsskillnaders förändringar över ett antal år.

 

I långa tabeller, som alltså bygger på över 220.000 undersökta indivi­der, redovisar Hedges & Nowell resultat för en rad mentala egenska­per: läsförståelse, ordföråd, matematisk kapacitet, snabbhet i uppfatt­ningsförmågan, vetenskapsförståelse, social studieförståelse, förmåga till icke-verbalt (symboliskt) resonemang, associationsförmåga, rums­uppfattning samt mekanisk, elektronisk och bilbehandlingsförmåga.

 

Vad de sedan med avancerade statistiska metoder räknar fram är skillnader i mental förmåga i dessa olika avseenden mellan män och kvinnor. Dels har de tagit fram den genomsnittliga kapaciteten för kö­nen, dels normalfördelningskurvans spetsar, d.v.s. antalet män resp.

217


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

kvinnor bland de sämsta 10 procenten samt både de 5 och de 10 pro­centen bästa på varje område.

 

De mest betydelsefulla resultat man kommer fram till är följande.

1. Variationerna mellan könen är både små och stabila. Den enda mycket klara genomsnittsskillnaden är kvinnornas överlägsenhet i skrivförmåga, ett uttryck för det som vanligen kallas verbal intelligens.

När det gäller övriga egenskaper redovisade författarna något bättre resultat för flickor med avseende på läsförståelse, snabbhet i uppfatt­ningsförmåga och associationsförmåga, medan gossar hade motsva­rande aningen bättre siffror på matematiska tester och sociala studier.

Dessa resultat stämmer väl med tidigare studier, vilka, som vi note­rat, genomgående visat att genomsnittliga könsskillnader på intelli­genstest varit små, med någon övervikt för flickor på verbala, och för gossar på matematiska och spatiala test.

 

2. Vad som också stämmer med tidigare, dock mindre väl under­byggd forskning, är den andra och långt mer könsskiljande slutsatsen. Ty den innebär att variationerna inom de olika områdena är högst be­tydande mellan män och kvinnor. Det är den som jag tidigare nämnde, att männens genomsnittskurva är något längre utdragen än kvinnor­nas och det på båda ändarna. Lägg återigen märke till att detta också stämmer med redovisade kranieskillnader ovan. Jämför bilden här med dem på sidorna 143 och 213.

 

 

 

 

                                                    ####  stoppa in bilden från sidan   218

 

 

 

218

 


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

Här visar det sig att bland de 10 procenten som hade den lägsta förmå­gan till läsförståelse och den långsammaste i uppfattning och i associa­tionsförmåga fanns det mellan 140 och 220 pojkar för varje hundratal flickor. I toppen av dessa egenskaper fanns det också flera flickor än pojkar, om än inte lika markant.

 

När det gäller matematik, vetenskap och sociala studier, däremot, fanns det mellan 130 och 340 pojkar för varje hundratal flickor bland de översta tio procenten i testresultat.

 

Detta är ett resultat som i olika former bekräftas av åtskilliga andra studier också internationellt. I slutet av 1996 publicerades t.ex. en jäm­förelse av studieresultat inom matematik och vetenskaper på över en halv miljon studenter, i fem årsklasser, från 30 språkområden i 45 län­der. Ett klart resultat i denna var att mängden pengar som satsas på studierna, utgifter per student, inte visar någon som helst relation till studieresultat; en politiskt nog så viktig punkt. Så när som på en andra klar punkt var "recepten" på framgång oklara. Förnämliga studiere­sultat "kan vanligen förklaras med rejält, gammalmodigt hårt arbete"! Så löd en sammanfattning.

 

Den andra punkten som var helt klar var det just här relevanta. Jag citerar första punkten i denna sammanfattning, skriven av en kvinna: "I ungefär 75 procent av länderna klarade sig pojkar signifikant bättre än flickor inom vetenskapliga ämnen; i matematik ledde de i ungefär 15 procent av de testade länderna. Inte i något land testade flickorna signifikant bättre än pojkar." (14) Hur förklara det, om inte könsskillna­der i anlag på dessa områden ligger i "människans natur"?

 

De allra största skillnaderna fann Hedges & NowelI bland de yr­kesinriktade mentala färdighetsgrupperna. Där fanns åtta till tio gång­er så många pojkar som flickor bland de tio högsta procenten.

 

Det finns metodiska problem som gör det svårt att uppskatta de exakta skillnaderna inom de yttersta fem procenten av kurvan. Men där detta gick, stämde resultaten med den teoretiskt självklara slutsat­sen, att ju mer utdragen en kurva är, desto starkare bör skillnaderna bli gentemot en mindre utdragen.

 

Detta slog hårt i matematik. Där fann de två forskarna 13 pojkar bland de översta tio procenten, 15 pojkar bland de översta fem, 21 poj­kar i de översta tre procenten, och så mycket som 70 pojkar för varje tiotal flickor i den allra översta procenten.

 

Allra hårdast slog det i vetenskapstesten, där överlägsenheten i den

 

219


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

översta procenten var total, ty där återfanns inte alls några flickor.

 

Författarna är, i motsats till Murray & Herrnstein, extremt försikti­ga i sina slutsatser. Deras ordval gör det helt uppenbart att de är nervösa inför risken att bli hudflängda av "politiskt korrekta" feminister t.o.m. vid det konservativa Chicago-universitetet. Ty deras resultat ger det bästa materialet hittills för att med anspråk på vetenskaplighet kunna uttala sig om könsskillnader i "mental förmåga" eller intelligens.

 

De vågar dock uttala att deras resultat stödjer de studier som uppvi­sat mycket stora skillnader mellan antalet "talented", talangfulla, män och kvinnor i vissa sammanhang. Sådana uppseendeväckande resultat, tilllåter de sig att säga, behöver alltså inte vara felaktiga. Ty även om genomsnittsresultaten är så gott som desamma betyder männens större variabilitet att det kan finnas långt fler gossar eller män bland de mest "talangfulla" och högt begåvade.

 

Vilket - tillåter jag mig understryka - också kan bidra till att förkla­ra de könsskillnader i maktsammanhang som jag redovisade i Lärobok för 90-talet och från vilka jag utgick i detta kapitel.

 

I motsats till vad som ofta sagts i debatten, visar Hedges och No­wells siffror (15) också att skillnaderna mellan könen i de undersökta av­seendena inte har minskat, utan förblivit tämligen stabila över de 32 år som deras undersökning omfattar. Alla sociala kvoteringar och andra positiva diskrimineringsförsök till kvinnornas fromma tycks inte ha haft kraft att förändra de skillnader, som, alltså, möjligen är medfödda.

 

Med hänsyn till att läsning och skrivning är utomordentligt grundläggande för att klara sig i det moderna samhället, finner de två forskarna att de svagaste männens kraftiga underlägsenhet på detta fält rent utav är "alarmerande".

 

7. DET MISSLYCKADE "THAMGREPPET"

Allt detta kan ha stor praktisk betydelse, Lex. i skol- och utbildnings­politik. Låt mig illustrera med ett enda exempel.

I Sverige föreslog den gode Carl Tham som relativt nybliven ut­bildningsminister att professorerna på t.ex. de tekniska högskolorna möjligen skulle kvoteras så, att vi kunde få in lite flera kvinnor på Kungl. Tekniska Högskolan i Stockholm och på Chalmers i Göte­borg. (16) Detta ledde efter hand till att regeringen beslutade tillsätta ett 30-tal "kvinnoprofessorer" av mera generell art. Låt oss anta att för­slaget mest gällde teknik.

 

220

 


ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

"Små genomsnitts skillnader kombinerade med moderata skillnader i varians kan ha häpnadsväckande stora effekter på antalet individer som glänser", säger Hedges & Nowell i detta sammanhang.

 

D.v.s. verkligheten är sådan att inom matematiska och vetenskapli­ga, vilket i amerikansk litteratur betyder naturvetenskapliga områden, är det långt fler män än kvinnor, som excellerar eller glänser till över­mått.

 

Om vi antar att dessa två, på området världsledande författare har rätt, och om vi därtill antar att Carl Thams idéer skulle förverkligas i två olika variationer, vad skulle då hända?

 

Om vi till att börja med skulle kvotera in väsentligt fler flickor bland studenterna än som nu kommer in på KTH och Chalmers och liknande inrättningar, förefaller det mycket sannolikt att vi om tio år kommer att se tre resultat. Jag förutsäger att:

     1. Först har flickorna bildat ett B-lag innanför de tekniska högsko­lorna;

     2. Sedan har de blivit mer studietrötta och avbrutit studierna i högre

grad än gossarna;

     3. De flickor som stannat kvar har i genomsnitt fått lägre avgångsre­sultat och blir därmed mindre efterfrågade på en högspecialiserad ar­betsmarknad, än genomsnittet av de gossar som kallar sig civilingenjö­rer.

 

Skulle Carl Tham i stället insistera på att kvotera in aningen mindre kvalificerade damer bland lärare och professorer vid nämnda inrätt­ningar, då blir resultatet nog än värre. Ty då är det fullt sannolikt att A­-laget av manliga professorer, som helst vill forska, skulle lägga över maximalt av undervisningen på B-laget av kvinnliga lärare.

 

Varvid nivån på utbildningen nog skulle falla en smula och hela års­kullar av civilingenjörer blir genomsnittligt sämre utbildade än om denna i Blandar-mun till "Thamgreppet" döpta reform inte hade ge­nomförts.

 

Vill någon av hans motståndare ha kött på detta polemiska benrang­el, uppmanar jag dem att studera det bemötande, som en forskargrupp från Dartmouth, Yale, Cornell och Brown gemensamt ägnat sig åt när deras universitet anklagats för liknande diskriminering som den som motiverade Carl Thams utspel.

 

De visade klart att antalet kvinnor vid dessa universitets natur­vetenskapliga avdelningar stod i perfekt proportion till kvinnornas re­sultat

 

221

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

på de matematiska SAT-test de tidigare genomgått. Rakt och rått utryckt, kvinnorna hade fått det antal platser som deras intelligens­nivå berättigade dem till. (17)

 

Så länge man inte visar att svenska tekniska högskolor "diskrimine­rar" värre mot kvinnor än de fyra nämnda amerikanska elituniversi­teten, så länge bör nog utbildningsministrar akta sig för övningar av "Tham-greppets" natur!

 

Förutsatt alltså att nyfrälsta socialdemokratiska vindflöjlar inte sät­ter röstknipande feministiska modejippon på universiteten framför kvalitén på vår ungdoms utbildning!

 

8. VARFÖR FINNS NU DESSA SKILLNADER?

Låt mig här bara säga två ord till om arv och miljö.

 

Storleken på kraniet måste nog betraktas som en arvsfråga. Men därav följer inte garanterat att resultat vid tolv års ålder på SAT-test eller senare på IQ-test enbart är determinerade av arvet.

 

Ty om kvinnor i genomsnitt skulle få sämre perinatal miljö, en min­dre god näring i början av livet, föga stimulans i matematiska och spa­tiala lekar under sitt första årtionde, mm, mm, då är det möjligt att också den tidiga miljön kan förklara en del av de skillnader i resultat som är mätbara redan vid tolvårsåldern. D.v.s. redan innan skolor och universitet fått någon särskilt stark påverkan på dem.

 

Så kan det vara. Men därav följer heller inte att det skulle vara någon lösning att kvotera in kvinnor på högre utbildningar, där intelligensen behövs. Skall skolor och universitet få fler kvinnor, måste åtgärderna sättas in långt tidigare i livet.

 

Skulle skillnaderna vara ärftliga, vilket kan vara fallet och vilket majoriteten av aktuella experter tror, då kommer också slika insatser att visa sig mycket dyra eller verkningslösa.

 

Det finns möjligen ännu en orsak, den viktigaste av alla, bakom det ärftliga elementet i könsskillnaderna, en orsak som vi i allra högsta grad bör välsigna.

 

Till den återkommer jag i kapitel XVIII:I0.

 

9. ÄR KVINNAN DUMMARE?

Låt mig komma tillbaka till den medvetet provokativa kapitelrubri­ken: är kvinnor ”dummare” ?

Svar: nej det är de inte!

222

ÄR KVINNAN "DUMMARE"?

 

Det är överhuvudtaget dumt att använda begreppet "dum". Ty det innebär ett klart element av förakt, av överlägsenhet. Bättre då att tala om "annorlunda". Utan något förakt! Då är män och kvinnor varan­dra annorlunda. Ty de har av evolutionen helt enkelt fått olika arbets­uppgifter för artens bestånd och därför också blivit annorlunda.

 

I detta "annorlunda" tycks, på vetenskapens nuvarande stånd­punkt, ligga att kvinnan har en intelligensfördelning som i genomsnitt är något annorlunda än mannens. De allra "dummaste" individer vi har, om vi nu skulle sätta dumhet som en synonym till uppmätt IQ­-kvot, är män. Men också de allra intelligentaste individer vi har, i den översta promillen av vårt folk, i Sverige cirka 9,000 individer, består till övervägande delen av män.

 

Åtminstone om man får tro" dagens vetenskapliga sanning" vilken,

som sagt, inte behöver vara morgondagens.

 

Det redovisade materialet kan dock starkt bidra till att förklara de siffror från Lärobok för 90-talet, med vilka jag inledde detta kapitel.

 

Snälla flickor, gör nu inte som forntidens despoter som slog ihjäl budbäraren. Jag är, trots allt, faktiskt inte den Evolutionens Gud som har skapat dessa skillnader. Jag är bara en enfaldiga apa som rapporte­rar de bästa data som forskningen f.n. har att ge oss. I övertygelsen att de är värda att fundera över om vi verkligen vill förstå människans ­kvinnors såväl som mäns - plats i livet.

 

Låt mig också lägga till att jag personligen är övertygad om att kvinnan har ett bättre omdöme än mannen. (Bl.a. skulle de ju aldrig skriva det jag ovan skrivit!) Då kvinnans biologiska huvuduppgift är att välja en god fader till sina barn måste hon kunna väga samman många fler faktorer än mannen, som mest grubblar på hur man enklast skall sätta kniven i ryggen på sin närmaste konkurrent.

 

Detta är dock något för vilket vetenskapen ännu inte ens har en operationell definition och långt mindre något sätt att mäta det. Men det kommer nog.

 

Jag skulle vara förvånad om inte HUGO-forskarna om, säg, 25 år har visat på vilken kromosom kvinnans bättre "intuition" och omdö­me sitter.

 

Har jag rätt kan detta förvisso motivera ett stort antal kvinnor, ock­så i en regering. Men inte på Tekniska Högskolor!

 

223


 

 

 
 


Sitemap | Disclaimer
Design by ebson systems