Home
 
 
Kap. XV. Judarna - Europas "inre demoner". s. 241 Print

Kapitel XV

Judarna - Europas inre demoner

 

Varför finner vi så många judar i intelligenstrappans topp? Det vill jag söka belysa i detta kapitel, om än på ett något indirekt sätt.

 

Vårt sekels stora konflikter har utspelats runt det kapitalistiska sys­temet. Såväl nazism som kommunism och anti-kolonialism kan anses ha varit proteströrelser mot detta. Temporärt har dessa segrat, 12 år på ett, 72 år på ett annat håll. Nu har kapitalismen åter tagit makten i världen, hårdare än nånsin.

 

Den judiska "rasen" spelade en stor roll i en av dessa konflikter. Jag tror detta berodde mycket mera på tyskarnas avundsjuka på judarnas ekonomiska framgångar i seklets början än på några biologiska rasfak­torer. Molekylärbiologiskt ligger judarna mycket nära oss "arier". Phillippe Rushton, vår "grövste" rastänkare enligt kritikerna, klum­par t.ex. judar, svenskar och vita amerikaner som en etnisk enhet. (1)

 

Finns det alls några biologiska skillnader i mentalt avseende pekar de ingalunda på att judarna är "underlägsna" utan, tvärt om, snarare på att de är något lite mer intelligenta än tyskar och svenskar! Mycken forskning under de senaste tio åren har bekräftat detta. Den f.ö. senaste hävdar att judar ligger mer än tio procent över kaukasier. (Se artikel om ”Natural genius?” och Gregory Cochran i The Economist 2 juni 2005.)

 

Bakom avundsjukan finns ett intressant element, som försummats i debatten, eller som kanske inte får sägas högt?: att det kapitalistiska systemet faktiskt kan anses vara en cirka 3.000 år gammal judisk upp­finning, från vilken judarna alltid haft förmåga - eller tvingats - att dra lite extra fördelar.

 

I första delen av detta kapitel, avsnitt 1-3, tar jag upp några allmän­na "rasfrågor". I senare delen, avsnitt 4-11, koncentrerar jag mig på den judiska "rasfrågan". Jag slutar med en varning om att anti-semitis­men ingalunda kan anses stendöd.

 

241

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

1. INTE RAS UTAN KLASS!

 

Sverige är avundsjukans stamort på jorden. (2)

I Sverige härskar jämlikhet och Jantelag.

I Sverige blir var och en som lyckas aningen bättre än det jämlika genomsnittet föraktad, hatad eller massmedialt kölhalad.

I Sverige borde man således ha större förutsättningar att förstå min grundtes i detta raskapitel: Det är inte färgen utan intelligensen som ligger bakom s.k. rasmotsättningar. Ty hög intelligens leder till världslig framgång, till makt, rikedom och status för somliga, ofta åtföljt av högmod och hybris. Låg intelligens leder till mindre framgång för andra, ofta åtföljt av känslor som avundsjuka och hat.

Stora delar av världshistorien kunde skrivas om som en konflikt mellan högmod och avundsjuka. Denna motsättning torde vara långt djupare än den marxistiska klasskonflikten och även kunna bidra till att förklara kommunismens mordiska misslyckande. Ty

 

de onda hatar de goda "blott emedan dessa är goda", sade den in­siktsfulle Augustinus. (3)

 

Hur mycket större skall då hatet inte bli, om de goda också är rika!

 

Resultatet av dessa grundbeteenden är icke ras- utan klasskonflik­ter. Men när näsan är krokigare eller hudfärgen annorlunda kan dessa maskeras till ras- eller etniska konflikter. Låt mig specificera stegen i denna min lilla tankemodell:

 

1. Det absoluta människovärdet utgör vår civilisations grundvärde.

2. Sedan vi blivit kanske tio, säkert hundra miljoner människor på jorden har det absoluta människovärdet krävt en kulturell utveckling, dvs. olika nya instrument för att klara överlevnaden.

3. Dessa olika instrument har vuxit fram som resultat av den mänskliga intelligensens ansträngningar. Intelligens tillmäts därför ett högt instrumentellt värde.

4. När sociala superhjärnor konkurrerar med varandra belönar de det höga instrumentella värdet med höga löner och hög status, det låga instrumentella värdet med låga löner och låg status.

5. När en grupp, av vilket slag det vara må, har en genomsnittligt aningen högre intelligens än en annan, får medlemmarna av den högre IQ-gruppen genomsnittligt en högre grad av makt, status och rike­dom, medlemmarna av den lägre en genomsnittligt lägre.

 

242

JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

 

6. På grund av vår (brist på) intelligens tenderar den högre gruppen att utveckla högmod, den lägre avundsjuka.

7. När högmod och avundsjuka kolliderar uppstår en klasskonflikt.

8. Om det kan spåras den ringaste etniska skillnad mellan de i kon­flikten inblandade grupperna förvandlas klasskonflikten till en "ras­konflikt" .

Jag ser fyra uttryck för detta kompt. ex..:

 

A. Det ligger bakom européernas tusenåriga förföljelse av de fram­gångsrika judarna.

B. Det ligger i dag bakom mycket av de nertryckta svartas hat mot de vita i USA.

C. Det är en del av det faktum att tyngdpunkten i världsekonomin i dag sakta men säkert förskjuts från de vitas till de gulas superhjärnor.

D. Den fråga vi kan ställa oss är om vi nu står inför en situation där européerna kan komma att hata de gula så som de svarta hatat de vita - och de vita judarna - och det av samma skäl, att vi tycks vara dem un­derlägsna i den intelligens som bidrar till ekonomisk framgång och därmed till makt.

 

2. DEN KÄNSLOMÄSSIGA DEBATTEN RUNT DESSA FRÅGOR

 

Inget samhälle löser sina problem med hyckleri och lögn. Endast med sanningen som hjälp kan vi komma över de svåra klasskonflikter, som är rasismens kärna.

 

Därför är det djupt beklagligt att vi inte alls får diskutera dessa frå­gor öppet.

 

Att dessa ämnen i dag är tabu kan illustreras på flera sätt.

 

A. Terminologiska eufemismer

Också gamla hederliga benämningar från hundratals år tillbaka är nu tabu.

 

Att någon är gul eller svart eller vit i hudfärgen är det få som förne­kar. Men i språket tvingas vi alltmer att förneka det.

 

Gunnar Myrdal, min egen käre, nu så orättvist bespottade lärare, kunde fortfarande år 1944 ge undertiteln "The Negro Problem" åt sin klassiska bok, An American Dilemma.(4) En av Myrdals stora svarta in­spiratörer, W.E.B. Du Bois, kom 1903 med en lysande liten essäsam­ling under titeln The Souls of Black Folk, de svartas själar.

 

I dag får man absolut inte använda Myrdals "neger" - det har fått en föraktfull

 

243

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

överton av "nigger" - och knappast ens Du Bois ord "svart"; det politiskt korrekta är afro-amerikan eller afro-svensk.

 

Att spotta på WASPs, vita anglosaxiska protestanter, eller "döda vita män" är däremot högsta mode och ytterligt politiskt korrekt i vis­sa kretsar i USA och även i Sverige. Detta trots att Du Bois drömde om att också svarta skulle få chansen till en utbildning i vilken de fick lära sig att njuta av umgänget med Shakespeare, Balzac, Dumas, Aris­toteles och Marcus Aurelius. (5)

 

B. Idrott och ras

 

Att anta att skillnad i hudfärg kan motsvaras av andra skillnader, t. ex.. i idrottsliga sammanhang, är också anatema i debatten.

 

En engelsk läkare, Roger Bannister, som själv varit Europamästare och den förste som sprang den engelska milen under fyra minuter, väckte stort rabalder sommaren 1995, när han på en vetenskaplig kon­ferens antydde att afrikanernas framgångar i många olympiska grenar kunde ha något med ras att göra (6).

 

En akademisk lärare i Berkeley, Vince Sarich, höll för några år sedan på att förlora jobbet, när han påstod att de svarta hade större förutsätt­ningar att springa fort och hoppa långt. (7) Det är möjligt han provocera­de sina studenter en smula när han sa, att "Om du kan fås att tro att individer med färskt arv från Afrika inte har genetiska fördelar fram­för dem med europeiskt eller asiatiskt arv, i en del av friidrottens gre­nar, då kan man sannolikt få dig att gå på vad som helst."

 

C. Ett tyskt exempel

 

En tyska vid namn Charlotte Höhn, chef för ett "Bundesinstitut für Bevölkerungs-forschung", antydde i en intervju i Die Tageszeitung in­för FN s befolkningskonferens i Kairo 1994, att det fanns studier som pekade på att det finns systematiska intelligensskillnader mellan raser. Hon åkte omedelbart ut från sitt jobb. Ty i Tyskland är naturligtvis allt som har med ras att göra dubbelt så känsligt som på andra håll. (8)

 

D. Ett franskt exempel

Frankrike är ett land med dåligt samvete i rasfrågor.

Ett skäl därtill är det historiska. Hitlers rastänkande byggde nämli­gen på idéerna hos en fransk greve, Joseph Arthus Gobineau, som på 1850-talet i fyra band publicerade sin Essai sur l'inegalite des races hu­maines. Under senaste världskriget var dessutom

 

244


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

 

fransmännens sam­arbete i nazisternas judeförföljelse betydande; nytt och graverande material har kommit fram under de senaste åren.

 

Det dåliga samvetet är också aktuellt. Frankrike har länge haft ett av Europas högsta arbetslöshetstal. Detta har naturligtvis extra hårt drabbat de nära fyra miljonerna invandrare. Fattigdomen i Sydfrank­rikes ghetton är stor.

 

Extra kol på glöden ger den mordiska konflikten i Frankrikes gamla koloni, Algeriet, med över 60.000 döda på fem år. Rädslan för att den­na skall sprida sig in i Frankrike i form av avancerad terrorism är stor. I denna situation, där behovet av en syndabock bland de vanliga franska arbetslösa börjar växa sig starkt, är det extra känsligt med po­litisk extremism.

 

I begynnelsen av september 1996 yttrade den högerextrema "Natio­nella frontens" ledare, Jean-Marie Le Pen, att han "trodde på rasernas olikhet". Det är en banalitet som alla vet, sade han, att "vid de Olympiska Spelen finns där en uppenbar olikhet mellan den svarta och den vita rasen". (9)

 

Le Pen sa inte mer än vad Roger Bannister och Vince Sarich sagt, (10) men det räckte för att ställa till med ett explosivt hallå.

 

Ett antal personer stod omedelbart upp med diverse mer eller min­dre krystade argument. SOS-Racisme påstod t.ex. att Le Pen nu förbe­redde sin egen version av Mein Kamp! Presidenten för föreningen för de mänskliga rättigheterna föreslog, förståndigt nog, att alla skolor skulle ha en upplysningsvecka i rasfrågan. Genetikprofessorn Andre Langaney, chef för Musée de I'Homme, hävdade att "ras" inte har nå­got med biologi att göra; det är uteslutande "en filosofisk och juridisk kategori". Men eftersom han, trots den politiska uppståndelsen, inte kunde bortse från sin roll som ärlig forskare, gör han, efter en kritik av IQ-testen, ändå ett tillägg, dock inom parentes, med precis samma innehåll som Gunnar Myrdal hade i sin berömda ras studie från 1944 (11): "(Detta bör dock inte förstås som en negation av existensen av skillna­der i genetisk kapacitet mellan människor, men som brist på förmåga hos den disponibla tekniken att mäta dem mellan individer, som inte har drabbats av kända och allvarliga genetiska patologier.)" (12)

Tala om en mask som vrider sig på Le Pens metkrok!

 

Musée de I'Homme organiserade en månad senare ett seminarium ihop med Frankrikes två ledande genetiksällskap över temat: "Raserna - ett falsk begrepp".

 

245

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

Vid detta var Cavalli-Sforzas närmaste man i Italien, Alberto Piaz­za från 'Torino, huvudtalare. Hans budskap var det jag ovan rapporte­rat från läromästaren: rasbegreppet är uselt, "genetiska distanser" är en helt annan sak! Sade han. Vilket är högst tvivelaktigt!

 

I övrigt visade debatten, i vilken de ledande experterna från bl.a Musée de I'Homme, College de France och Institut Pasteur deltog, mest på en häpnadsväckande okunskap om den moderna amerikanska forskningen på området. Den avslöjar också att debatten om både ras­ och intelligensskillnader måste ha varit näst intill obefintlig i Frankri­ke fram till nu. Vilket, säger mina sagesmän, främst beror på det gamla dåliga sam­vetets värkande varböld.

 

E. Militärens ärlighet

De enda i USA som handskats öppet med intelligensfrågan är försva­ret. Möjligen därför att Pentagon är en "superhjärna" som måste se till konsekvenserna av sina handlingar, i motsats till dem som bara kastar verbala glosor över varandra.

 

Enligt lag (13) får den tiondel av de som har de lägsta resultaten på Pentagons variant av IQ-test, "the Armed Forces Qualification Test, AFQT", överhuvudtaget inte anställas inom försvaret. Det betyder i stort sett alla som ligger under 80 i IQ. Med den bantning av resurser­na som skett under det tidiga 90-talet, också i försvaret, har så gott som alla som låg på den lägsta tredjedelen av IQ-kurvan också blivit bortsållade från möjligheten av att jobba inom försvaret.

 

Detta är ett klart exempel på frågans extremt stora vikt - för de mentalt svagaste!

 

F. Omvänd rasism

 

I USA får vi dagliga påminnelser om rasism och diskriminering inom t.ex. filmbranschen (14) , universiteten och rättsväsendet. I samband med mediarättegången mot O.J. Simpson talades mycket om "omvänd ra­sism" d.v.s. om de svartas "vilja att ge igen för sekler av rasistiska orättvisor" och "en miljon förolämpningar och rättsvidrigheter". Den svarte åklagare som var inblandad i denna rättegång, Christopher Dar­den, har nu skrivit en intensivt känsloladdad bok, In Contempt, un­derförstått "förakt för lagen", i vilken han betonar hur hans rättsmed­vetande kom i kläm mellan den vita och den svarta rasismen. (15)

 

246

 


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

 

T.o.m. i de vetenskapliga tidskrifterna slår dessa känslor av "om­vänd rasism" igenom på ett tämligen ovetenskapligt sätt. Så kan t. ex.. den redan nämnda boken om rasism, Marek Kohns The Race Gallery, anmälas i Nature av en Yale-antropolog med en ström av invektiv mot andra forskare, som anmälaren anser vara "hjärtlösa... rasister" .(16) Medan Gertrude Himmelfarb hårt attackerar den universitetsvärld, i vilka svarta lärare tillåts sprids" omvänd rasism", nu mot judar, utan några restriktioner.(17)

 

3. RASENS VÄXANDE BETYDELSE I SVERIGE

 

Det systematiska undvikandet av IQ-frågan i alla andra än militära kretsar kan möjligen tolkas som ett erkännande av dess vikt. Ty inten­siteten i förnekandet utgör i sig ett bejakande av det som förnekas. Det heta emotionella bestridandet av att ras och intelligens kan gå ihop synes i sig bekräfta sanningen i detta antagande.

 

Det är inte bra. Försöken att undvika kärnan i rasismen kan bädda för en ännu värre rasism.

 

Ty alla former av osanning bäddar för fördomar. "Det är bättre att man diskuterar. Kunskap motverkar fördomar" (18) säger t. ex. också en finländsk etikprofessor, Juhani Pietarinen, specialist i dessa frågor.

 

Men kan inte vi i Sverige strunta i rasfrågan som ju är ett typisktamerikanskt problem?

 

Nej, det kan vi inte. Av det enkla skälet att det som redan nu är USAs  problem i morgon också kan vara Europas! Och liksom Ble­kinge är en provins i Sverige är Sverige nu en provins i Europa, på gott och ont.

 

Redan går det knappast en dag utan att vi påminns om dessa feno­men.

 

En planerad supermarknad i Auschwitz väcker oändligt ond blod. En Holocaust-staty i Berlin stoppas av själve Kohl. Hitlers judemord är ett stående tema, också i svenska media. Det var inte heller bara Hitlers; det krävde 100,000 villiga tyskars medverkan (19), minst. (20). Judar­nas roll i historien tas upp t. ex. av John Gross i en underbar bok om teaterhistoriens behandling av penningutlånaren Shylock, han med ett skålpund kött (21), dvs den jude som alla känner till. Och som, har det sagts mig, även svenska teatrar varit rädda för att sätta upp! Svenskars och schweizares kommers med judisk egendom under kriget är ett oläkt sår.

 

247

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

Företrädare för judarna attackerar naturligtvis varje form av verklig eller misstänkt antisemitism. I USA sker det t.ex. i den extremt konservativa men intellektuellt formidabla tidskriften Commentary, utgi­ven av The American Jewish Committee. I Sverige kommer svaga re­flexer, t.ex. i form av kritik mot den något excentriske svarte muslim­ske ledaren Louis Farrakhans hatkampanj mot judar. (22)

 

De antisemitiska tankegångarna känner vi alla, också i Sverige. Pro­blemet med denna diskussion är dock, som sagt, att judarna knappast kan anses vara en från svenskarna skild "ras" även om nu ”genetiska distanser” kan påvisas.

 

Det är knappast ens man i dag kan finna "renrasiga" vita och svarta i USA. Ty de är kraftigt blandade. Dock är den vita rasismen mot de svarta i USA ett stående tema också i ytliga svenska medier, när man vill bevisa USAs uselhet. Gunnar Myrdal som skrev sin djupa klassi­ker på området, An American Dilemma, dog djupt olycklig. Han hade bl.a. en sårad fixering vid det faktum att den bok, som gav honom fler hedersdoktorat i USA än någon annan svensk fått, aldrig ens blev or­dentligt anmäld och diskuterad i det avundsjuka hemland, som han ville men knappast kunde älska.

 

Rasfrågan anses inte svensk!

Men, låt mig upprepa, den kommer att bli det.

 

Ty EU och den allmänna internationaliseringen kommer att tvinga också svenskarna att dra upp huvudena ur sanden, också i denna för­visso obehagliga fråga.

 

Den finns redan. En ung pojke från Klippan döms till många år i fängelse för att han mördat en afrikan. Handelshögskolan i Göteborg polisanmäler rashets med mordhot mot iranska flyktingar via e-mail. Sverige har blivit storleverantör av rasistiska CD till Tyskland. Tid­ningarna är fulla med rapporter om hur polisen skall attackera den växande rasismen.

 

Det är uppenbart att vårt långvariga förtigande av dessa frågor på intet sätt hindrat rasismen från att växa fram. Min övertygelse är att det är den ovetenskapliga hållningen till den möjliga sanningen ihop med de förnekande medialögnerna som, tvärt emot sina goda avsikter, bäddat för en ny våg av rasism!

 

Rasfrågorna är explosiva.

I all synnerhet när de kopplas till intelligens.

 

Låt oss nu ge oss i kast med det huvudsakligen europeiska "raspro­blemet", det mellan "kristna" och judar.

248


 

II

 

4. JUDARNA - EUROPAS "INRE DEMONER"

 

"Europas inre demoner" var det namn som Norman Cohn gav en bok som han publicerade 1975. (23) Jag känner ingen författare som så lysan­de beskrivit människans brist på intelligens. I ett halvdussin böcker har Cohn analyserat de europeiska galenskaper, som bl.a. lett till svåra judeförföljelser i århundrade efter århundrade. Ty detta grymma feno­men är långt äldre än Hitler; katolska kyrkan har i ett drygt årtusende behandlat judar som" demoner", som satanisk avkomma av dem som mördade vår Herre. Vilket är en ide som dessutom inte bara tycks vara historiskt felaktig, utan dessutom ett resultat av våra fyra evangelisters opportunistiska historieförfalskning! (24)

 

1996 dominerades en stor del av den tyska debatten av den redan nämna boken om nazitidens judemord, Hitler's Willing Executioners. Författaren, Daniel Goldhagen, hävdade att dessa ingalunda utfördes av en liten fanatisk minoritet. Tvärt om, de var ett uttryck för den tyska folksjälens djupa judehat, en "eliminations-anti-Semitism". Mängder av tyskar, också icke nazister, hade med liknöjdhet eller rent utav glädje deltagit i de bestialiska morden på judarna.

 

En liknande tes, mer koncentrerad och mindre emotionell, framför­des redan 1975 av den amerikanske forskaren Richard L. Rubenstein i boken The Cunning of History, Historiens list.(25) Medan Goldhagen lastar tyskarna visade Rubenstein att överlevnadskampen var så grov att den ledde till att till och med judarnas egna organ, juderåd, judiska kommitteer och sionistiska organisationer drevs att medverka i getto­bildning, i konfiskering av egendom, i deportering till lägren och i ut­väljandet av vilka som skulle gasas först. Forskning på judarnas egen medverkan i Holocaust pågår fortfarande. (26)

 

Den som är ren kaste förste sten.....

 

Ty människan är människa, oavsett om hon är tysk eller jude!

 

Många tyska människor ville vid denna tid utrota de judiska "un­dermänniskorna" på samma sätt som man söker bli av med löss.

 

Sådan var den underliggande tesen för 1996 års paraddiskussion.

 

Samma år Goldhagens bok kom ut genomgick cirka 1.800.000 ame­rikanska ungdomar den intelligenstest som kallas SAT, studielämplig­hetstest. Som grupp hade judarna det högsta testresultatet. (27)

249


­IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

Judarna är inga "undermänniskor"; på denna SAT-IQ-test är de snarare" övermänniskor" .

 

Vilket självklart kan framkalla en förfärande stark avundsjuka som kan slå över i hat. Ty oavsett om man är jude eller grek eller italienare är högt intelligenta föga älskade av massorna; 212 f.Kr. mördades t. ex. Arkimedes i Syrakusa, 415 ef. Kr. blev den kvinnliga matematikern Ipazia av Alexandria söndersliten av en pöbel av fanatiskt kristna munkar, och år 1600 brändes Giordano Bruno på bålet av samma munkars papistiska efterföljare.

 

Vi europeer kallar vår civilisation för den "judiskt-kristna". Ingen europé som på allvar vill förstå det samhälle i vilket han lever kan und­gå att grubbla över den ociviliserade förföljelse, för vilken våra "krist­na" förfäder utsatt sina judiska bröder under en fasansfull tusenårig historia.

 

Här vill jag bara ta upp en enda, men en nog så viktig detalj i denna långa historia: intelligensens möjliga betydelse i judarnas kapitalistis­ka historia. Ty jag tror, med Werner Sombart, (28) att kapitalismen måste anses vare en uppfinning av den judiska intelligensen. På gott och ont!

 

5. JUDARNAS EGEN DISKRIMINERING

 

Judarnas historia är Mose historia. Judarna är Herrens eget folk, Guds Utvalda elitfolk, överlägset alla andra.

 

I tredje Mosebokens 20e kapitel, 26e versen står det t.ex. "I skolen vara mig heliga, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till." I versen innan talas bl.a. om rena fåglar och orena kräldjur, som man inte får ha något att göra med. Känsliga läsare kan möjligen få intrycket att andra folk är att jämställa med "orena kräldjur". Det går nog också att få intrycket att denna tanke kanske inte är helt utdöd bland judarna, bl.a. av deras insistenta endogami, att deras gossar och flickor inte får gifta sig med icke-judiska flickor och gossar. Att de som känner sig likställda med "orena kräl­djur" kanske inte helt uppskattar detta är måhända inte helt oförståe­ligt. (29)

 

Ett än klarare uttryck för denna, judarnas egen diskriminering, fin­ner vi i andra Mosebokens definition av en ockrare: "Lånar du pengar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta." (30) Detta följs upp och läggs i femte Moseboken, 23 kapitlet, verserna 19 och 20 ut på följande vis: "Du skall icke taga ränta av din broder, varken­

 

250


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

 

på pengar eller på livsmedel eller på något annat, varpå ränta kan tagas. ...Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder." (min kurs.) I 1874 års bibel använde man det rakare ordet: "Du skall icke ockra på dinom broder...på dem främmande må du ockra...".

 

6. KAPITALISMENS FÖDELSE

 

Dessa tre verser om tagande av ränta av främlingar kan kanske betrak­tas som grunden för det kapitalistiska systemet.

 

I motsats till denna embryonala judiska kapitalism finner vi alla dem som förbjuder och förbannar räntan. Så gjorde katolska kyrkan under medeltiden, liksom kommunismen under sina 72 år av diktatur. Dagens rättrogna muslimer anser att man inte får taga ränta av sin bro­der eller, om jag förstått rätt, av någon annan heller. Räntan på kapital är kapitalismens speciella kännetecken. Även om dess rötter kanske går längre tillbaka, är den i vår civilisation en judisk uppfinning.

 

Räntan kan uppenbarligen inte ligga i vår biologiska utrustning. Den vilar inte i en gen. Men den kan väl vara en ofantligt viktig "mem", så som Dawkins definierar sådana.

 

Kapitalismens segertåg över världen, från Moses till Sovjets sam­manbrott, bygger på att man med hjälp av kapitalräntan kan kontrol­lera alla andra faktorer som ger de instrument, som avgör superhjär­nornas maktkamp också i dag, t.ex. intelligens, kreativitet och den fri­het som leder till de bästa av de nyaste instrumenten.

 

Under historiens gång har kapitalisterna, de som tagit ränta på utlå­nat kapital, stundom utvecklat ett stort högmod och ofta utsatts för avundsjuka konflikter. Viljan att vinna i sådana - maktviljan - är lika hos alla människor, naturligtvis också hos judarna; Kain var ju faktiskt jude!

Numera har vi alla i Västvärlden blivit kapitalister!

 

På lång sikt är det dessa kapitalister som vunnit kamp efter kamp. Varför? Jo, bl.a. därför att de med hjälp av kapitalet kan köpa eller kontrollera det andra superinstrumentet som jag talade om i mitt för­sta kapitel, och åt vilket denna bok är ägnad, nämligen intelligensen.

 

Skulle intelligensen inte räcka, köper man med kapitalet också upp de kreativa begåvningarna, t.ex. för att med hjälp av dem styra mass­media. Med hjälp av god betalning kan man få fram den lojalitet mot den betalande kapitalisten som gör att man kan lossa på slavbanden och släppa fram den individuella frihet, som är förutsättningen        251


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

för att både intelligenta och kreativa individer skall använda sina gåvor till det maximala.

 

Inte nog med det, man kan också kosta på sig en viss generositet mot dem som faller vid vägkanten, tillräcklig för att ge dem deras grundläggande "mänskliga rättigheter".

 

Västvärldens demokratiska kapitalism, en gång i tiden skapad av judarna, har, mer eller mindre omedvetet, lyckats bli Nummer Ett i världen. Kapitalistisk rikedom, intelligens, kreativitet, frihet och ett mått av generositet mot de svaga; intet annat system har hittills kom­mit i närheten av denna kombination. Vilket är det som givit den kapi­talistiska superhjärnan både dess storhet och dess styrka.

 

7. ÄR RÄNTA INTELLIGENS?

 

Vad har nu detta med intelligens att göra?

 

Den som äger ett kapital har två huvudsakliga möjligheter att an­vända det. Man kan göra sig en glad dag och konsumera upp det. Eller man kan spara det i hopp om att det skall växa, dvs ge avkastning och ränta. Det ena kallas på engelska "instant satisfaction", det andra "de­layed satisfaction", omedelbar eller uppskjuten tillfredsställelse.

 

Det finns modern forskning på barns förhållande till detta.(31) Somli­ga barn har en god förmåga att vänta på belöning, t.o.m. på marshmal­lows, andra vill ha sin karamell omedelbart bums.

 

När man följer dessa barns framtida öden visar det sig att de som kunde vänta har långt större framgång som vuxna än de, som omedel­bart ville konsumera sin kaka. Förmågan hos ett fyraårigt barn att "vänta på ränta" ger en god grund för förutsägelse om detta barns pla­cering i den sociala hierarkin tjugo år senare! "De barn "som vid fyra års ålder hade motstått frestelserna var nu, som tonåringar, mer socialt kompetenta: personligen effektiva, säkra på sig själva, och bättre kapa­bla att tas med livets frustrationer...".

 

Mig veterligen har dessa studier inte kopplats till IQ-resultat. Men innebär inte förmågan att vänta på något en förmåga till abstrakt tän­kande, till konsten att mentalt och abstrakt föreställa sig den något större njutning man kan få, kroppsligt och konkret, om man kan hålla tillbaka sitt krav på omedelbar njutning?

 

Har vi inte definierat intelligens just som förmågan till abstrakt tän­kande? Kan inte utlåning av kapital mot ränta ses som ett uttryck för ett uns av högre abstrakt tankeförmåga? Medan krav på omedelbar

252


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

konsumtion, som t. ex.. inköp av bil på avbetalning, kan ses som en antydan om brist på sådan förmåga och på ett uns lägre intelligens?

 

Kanhända är judarnas ränte-mem ett uttryck för intelligens?

 

8. SKULDEBREVET - ÄN MER INTELLIGENS!

 

Ockrare blir rika. De rika blir utsatta för avundsjuka. Ofta slår de fat­tiga ihjäl de rika. Och inte bara de fattiga. Så kan också avundsjuka mäktiga göra.

 

Under medeltiden ansåg den katolska kyrkan att alla var bröder. Därför gällde femte Mosebokens 19e vers i 23e kapitlet, d.v.s. ett totalt ränteförbud mellan kristna bröder. Endast de som hade mördat vår Herre Jesu, judarna, hade rätt att tillämpa den 20e versen, "av utlän­ningen må du taga ränta". Utlänning blev då alla de kristna, också dessas furstar.

 

Det hände att judiska finansfamiljer blev rika. Då blev de också ut­satta för de mäktigas avundsjuka. När en världslig furste, med tenden­ser till slöseri och underbalansering av statsbudgeten, av sin "husjude" lånat tillräckligt mycket pengar för att inte kunna betala igen dem hän­de det sig att fursten slog ihjäl sin bankir. Och så var den skulden ur världen. Den avundsjuka folkmassan protesterade inte mot sådant våld, i all synnerhet inte när också de själva slapp betala sina egna skul­der till den mördade juden.

 

Man må förstå att judiska bankirer inte var helt lyckliga över situa­tionen. Med uppbjudande av en ny portion intelligens utvecklade de en ny mem, nämligen skuldebrev ställda på innehavaren.

 

Nästa gång fursten lånade pengar var han tvungen att utställa ett skuldebrev, inte till någon speciell bankir utan till "innehavaren" av skuldebrevet. Och så bytte de judiska finansfamiljerna sina skulde­brev inbördes. Den världslige fursten visste inte till vem han skulle bli tvungen att betala. Skulle han vägra att betala när skuldebrevet presen­terades för honom, eller rent utav, som förr, slå ihjäl sin husjude, stryptes hans kredit i alla riktningar.

 

På detta sätt tvingade en ny intelligent judisk uppfinning fram en förmildring av sederna och ett tvång, också för furstarna och staten, att följa den romerska rättens och den västliga civilisationens grund bud, avtal skola hållas!

 

Varför här spilla tid på denna medeltida mem ?

 

Jo, därför att det är den som under 1990-talet nu styr förhållandet mellan politiker och bankirer !        253


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

 

 

De kommunistiska och socialistiska furstarna har under 1900-talet gång efter gång betett sig precis som de råaste av de medeltida furstar­na mot sina husjudar, dödat dem, fängslat dem och konfiskerat deras kapital. De avundsjuka massorna har jublat.

 

Nu, när socialismens system fallit ihop, har judarnas andra stora mem, tvånget att betala ränta till innehavaren av ett skuldebrev, satt så gott som alla jordens världsliga makthavare i den situationen att de är oförmögna att göra någonting mot sina "huskapitalister". När denna politiska risk är borta har kapitalisterna fått en sådan trygghet att de vågar investera sitt kapital med än större ekonomisk risk, varvid rike­domen stiger i hela samhället.

 

I dag är så gott som alla aktier och obligationer ställda till innehava­ren. De gränsöverskridande investeringarna är utomordentligt stora. Varje furste eller regering som söker införa höga skatter, speciella av­gifter på aktieägare, valutakontroller och annat sådant, som vänster­partier och andra kommunister söker vinna okunniga väljare med, kommer därför att straffas av ett starkt och omedelbart valutautflöde med ty åtföljande uppgång i räntor och arbetslöshet, vilket vanligen värst drabbar dem som röstat för slika åtgärder. (32)

 

Det är detta vi menar när vi säger att vi lyder under "marknadens makt". Vad det handlar om är, i grunden, två judiska uppfinningar av ytterst intelligent slag, räntan och innehavareskuldebrevet!

 

Vilket självklart har medfört en rejäl portion avundsjuka.

 

9. JUDARNA I TYSKLAND FÖRE HITLER

Om en folkgrupp förbjuds delta i mycken ekonomisk verksamhet, men samtidigt ges monopol på att driva bankverksamhet och låna ut pengar mot ränta, då har vi alla skäl att tro att den kommer att utveckla en subkultur som gör dess medlemmar ekonomiskt framgångsrika. Och med god ekonomi följer vanligen god utbildning och en aktuali­sering av medfödd potentiell intelligens.

Detta har varit judarnas öde.

 

Vi vet inte orsakerna till varför judarna hade bättre testresultat än alla andra på amerikanska SAT- IQ-test 1995. Det kan möjligen bero på den biologiska selektion som 2500 års förföljelser har inneburit och som rensat bort ev. "dumma" gener. Ty även om vi här talar om en biologiskt sett mycket kort period, finns det faktiskt vissa judiska

254


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

 

specialiteter i generna. Ashkenaze-judar har t.ex. en ovanligt hög frekvens av BRCA1, dvs en gen som är kopplad till bröstcancer. Och judiska präster, som i 3.300 år ärvt sina fäders jobb, har en speciell markör på sina Y-kromosomer. (33)

 

Långt sannolikare synes det mig dock vara att detta resultat på IQ­-testen följer av en kombination av den formidabla respekt för "Bo­ken", som den judiska kulturen ger sina barn från första stund, med de enorma ambitioner som ofta föds ur mycken förföljelse. (33A)

 

Oavsett vilket har judarna bättre IQ-resultat på test: Ur superhjär­nornas synpunkt ligger deras IQ-kurva något till höger om normala européers eller kaukasiers. Detta återspeglar sig också i ekonomiska framgångar. Låt mig ge tre exempel.

 

Redan i vårt seklet begynnelse var judarna i Tyskland klart överre­presenterade i den ekonomiska överklassen. I Berlin utgjorde de t. ex. 5 procent av befolkningen men betalade 31 procent av skatterna. I Frankfurt var de 7 procent men hade 21 procent av alla inkomster. I München var siffrorna 1.3 resp. 6.9 av skatterna, i Mannheim 3.2 resp. 22.4, o.s.v.

 

Den forskare som samlat dessa siffror, Werner Sombart, har också skrivit fyra tjocka volymer om den tidiga kapitalismens historia. Så han bör veta vad han talar om, när han hävdar att kapitalismen skapa­des av judarna. Vilket han 1911, med stor respekt för denna folkgrupp, belägger i en volym om "Judarna och det ekonomiska livet". (34)

 

Sombart sammanfattar sina siffror med följande kommentar: "Det egendomliga och intressanta faktum att judarna alltid var de rikaste människorna har varit oförändrat genom århundraden och är lika sant i dag som för två eller trehundra år sedan. Kanske är det bara ännu mer utpräglat och allmänt i dag än i gångna tider."

 

10. DAGENS AMERIKANSKA SITUATION

Sombarts generella omdöme synes gälla också i dag, nästan ett sekel senare, vilket ger mig mitt andra exempel.

 

I april 1996 yttrade t.ex. den icke helt okände skådespelaren Marlon Brando sin åsikt att: "per kapita har judarna bidragit mer till ame­rikansk kultur än någon annan enskild grupp." Men så la han till: "Hollywood styrs av judarna" och dessa, ansåg han, borde visa större känslighet än de gjort för andra gruppers lidande. För det fick han på

 

255


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

pälsen av judiska grupper och var tvungen krypa till korset och be om ursäkt?'

 

I själva verket åberopade Marlon Brando bara en utmärkt judisk källa!

 

Under de senaste trettio åren beräknas judarna ha utgjort mindre än tre procent av den amerikanska befolkningen, står det i denna. Det handlar om en bok av två framstående judar. En av dem är den också av många svenska statsvetare studerade Saymour Martin Lipset. Bland mycket annat var Lipset också högtidstalare vid Timbros årsmöte 1993.

 

Enligt Lipset och hans medförfattare har judarna i USA utgjort:

50 procent av de 200 ledande intellektuella,

40 procent av amerikanska nobelpristagare i vetenskap och ekono­mi,

20 procent av professorerna vid de ledande universiteten,

21 procent av toppen inom förvaltningen,

40 procent av delägarna i de ledande advokatbyråerna i New York och Washington,

26 procent av journalister, redaktörer och direktörer i de ledande

trycksaks- och etermedierna, (och)

59 procent av regissörerna, författarna och producenterna av de 50

filmer, som dragit in störst förtjänster." (36)

 

Denna fantastiska överrepresentation i den intellektuella eliten för­klarar författarna ingalunda med någon högre medfödd intelligens. Däremot talar de om en "achievement drive", en prestationsvilja, som judarna anses ha "i överflöd i förhållande till andra religiöst-etniska grupper i USA."

 

Oavsett orsaken förefaller inte dagens amerikanska situation att vara mycket annorlunda än Tysklands för hundra år sedan, evad judar­nas världsliga framgång beträffar. Den bekräftar Sombarts omdöme!

 

11. DAGENS JUDISKA FINANSMAKT

 

När Marlon Brando bråkar med en judisk rabbin utgör det ett mäkta stort mediaspektakel. Oändligt mycket mer betydelsefullt är det dock när en judisk superhjärna som den judiska världskongressen, the World Jewish Congress, ihop med the Jewish Agency i Jerusalem, kommer i konflikt med den nationella schweiziska superhjärnan. Ett sådant utomordentligt intressant skådespel har utspelats på en av värl­dens viktigaste finansarenor runt årsskiftet 1996-97.

 

256

 


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

 

I slutet av 1996 börjar judiska organisationer att åter ta upp frågan om det kapital som judar under Hitler-tiden gömde i utländska ban­ker.

 

Även svenska banker kom något i skottgluggen. Låt mig bekänna att denna fråga storligen intresserar mig då den påverkat mitt eget liv. Dagens Nyheter hade vänligheten att ange (37) att jag var den förste i Sverige som tog upp dessa frågor, i en DN-artikel redan 1979. Vad DN-skribenten inte visste var att jag redan 1968 gav första trådändan till att snurra upp det smutsiga garnnystan, som Wallenbergarnas fula bulvansamspel med nazisterna under kriget utgjorde. (38) 1968 var frågan dock något för tidigt väckt, vilket förorsakat mig ett halv livs boende i utlandet!

 

Alldeles oavsett denna personliga incident är frågan utomordentligt viktig om man vill förstå dagens maktspel. Ty den verkliga makten i vår värld, den som alltid sätter gränser för, och som stundom till och med styr både regeringar och parlament, den finns i de storbanker som kan flytta några miljarder dollar över gränserna på en eftermiddag. Den judiska makten är inte bara stor i USAs kulturella liv utan uppen­bart också i dessa finansiella sammanhang.

 

Judarnas företrädare föreslog hösten 1996 en stor undersökning i bl.a. Sverige och Schweiz av bankkonton från kriget, vilka kunde mis­stänkas ha tillhört judar som dödades i Hitlers Holocaust. Motsträvigt tillsatte schweizarna en internationell kommission under ordförande­skap av förre amerikanske riksbanks- eller Federal Reserve-chefen, Paul Volker. Judarna talade om cirka sju miljarder dollar som borde komma fram; schweizarna hade t.v. hittat 775 konton på vilka endast 32 miljoner dollar innestår, mindre än en 200-del av vad de judiska organisationerna hoppades få se.

 

Runt årsskiftet 1996/97 föreslog företrädare för judarna att schwei­zarna, som ett erkännande av sin kollektiva skuld, borde sätta upp en fond till de överlevande från Holocaust på förslagsvis 250 a 300 miljo­ner dollar, runt två miljarder svenska kronor, med egna pengar, som någon sorts kompensation för gångna synder.

 

Schweiziske presidenten blir förbannad och säger att judarnas krav innebär en begäran om ett förbehållslöst erkännande av hans nations kollektiva skuld och att det dessutom liknar en grundlös "utpress­ning", "It's nothing more than a ransom and blackmail".

 

Judarna kontrar med att detta uttalande är en uttryck för "oändlig

 

257

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

okänslighet" för offren för de tyska judemorden, att det i fortsättning­en blir svårt för judar att sitta vid samma förhandlingsbord som schweizare, att resultatet måste bli att alla judiska organisationer över­väger att bojkotta de schweiziska bankerna samt - speciellt intressant - att de kan få en senator i USA, Alphonse D' Amato, att måhända föreslå USAs Kongress att införa ekonomiska sanktioner mot de schweiziska bankerna. Dagen efter går alla börser uppåt, utom den schweiziska som tappar nån halv procent. Och anklagelser för att schweizarna är anti-semiter följer som ett brev på posten.

 

Chefen för de schweiziska storbankernas organisation tycks få byxångest och pressar den nu avgångne schweiziske presidenten att delvis ta tillbaka det han sagt. Han ställer sig också positiv till en fond av det föreslagna slaget. (39) Därmed hoppades Schweiz viktigaste tidning att saken skulle vara ur världen. Men, pyttsan, dagen efter kröp det fram att en av landets storbanker förstört massor av möjligen känsliga dokument från den aktuella tiden. Striden lär fortsätta.

 

Oavsett sanningshalten i olika påståenden - personligen är jag, sen trettio år, övertygad om att judarna har tämligen rätt i sak - kastar detta gräl ett grällt ljus över makten i vår värld.

 

Schweiz torde efter London vara Europas största och mäktigaste finansmarknad. Få regeringar vågar utmana dess "gnomer". Men de amerikanska och israelitiska judarnas organisationer får dem att ska­ka!

 

Det är ett utomordentligt intressant uttryck för judarnas politiska och finansiella makt i dagens värld, på gränsen till högmod! (En fond på en dryg miljard dollar sattes efter hand upp. Tio år senare har, trots intensivt sökande, bara cirka 400 miljoner av den krävts från judiska arvtagare. De ursprungliga judiska kraven förefaller således ha varit kraftigt överdrivna.)

 

12. ÄR ANTI-SEMITISMEN DÖD?

Jag började detta avsnitt med en hänvisning till Norman Cohns analys av hur den judiska "rasen" i tusen år varit en del av "Europas inre demon". Judens klassiska försvarstal - "blöder inte också vi om ni sticker oss?" - lades av Shakespeare i Shylocks mun för 400 år sedan. Det har inte hjälpt. 350 år senare såg vi historiens hittills mest bestia­liska judemord.

 

Jag har också hävdat att det ur vetenskaplig synvinkel är omöjligt att betrakta judarna som en särskild "ras", avskild från andra européer. Min tredje huvudpunkt är att det som kallas raskonflikter vanligen inte har med ras att göra, utan med konflikten mellan högmodet hos dem, som haft tur           258


JUDARNA - EUROPAS INRE DEMONER

med genkortlek och tidig miljö, och avundsjukan hos dem som haft otur.

 

Liksom på 1930-talet är Europas ekonomi åter på roderlös drift. Kapitalismens klassiska problem, hög arbetslöshet och växande rike­doms gap, utgör åter allvarliga hot mot vår stabilitet. Behovet av enkla förklaringar och väl synliga syndabockar torde komma att växa.

 

Då jag inte kan tro att dagens människor är annorlunda eller bättre i karaktären än de senaste tusen årens europeer, synes det mig aningen ominöst

a) när den ärevördiga grevinnan Marion Dönhoff från Die Zeit, som varit med och som känner sina landsmän bättre än de flesta, var­nar för att Goldhagens ovannämnda bok kan återuppväcka den tyska anti-semitism som nu syns slumra (40);

b )när Foreign Affairs känner tiden mogen att släppa in en artikel (41) som varnar för Tysklands nya nationalistiska höger, delvis med Jörg Haider som föredöme;

c) när en schweizisk president ger öppet utlopp för en klar vrede mot vad han ser som judiskt högmod; under ytan kan långt mer sådan vrede simma runt;

d) när judiska kyrkogårdar och någon synagoga återigen skändas;

e) när Le Pen i Frankrike och Jörg Haider i Österrike, vilka upp­ visar klara anti-semitiska tendenser, kan få mer än en fjärdedel av rös­terna i politiska val;

f) när 58 procent av befolkningen i norra Italien längtar efter en "stark man" (42) ;

g) när kapitalismen kan anses vara en judisk" ocker-uppfinning", som allt fler och fler ekonomiskt utsatta återigen börjar hata, med längtan efter en syndabock som naturlig följd; samt

h) i all synnerhet när bl.a. grälen med Marlon Brando och i Schweiz visar att judarna själva har klarat sig alldeles förträffligt i detta system. Någon har sagt att "den grad i vilken ett folk är besatt av den judis­ka närvaron är en tillförlitlig indikator på anti-semitismens sociala fara", (43) dvs. ju mer man talar om judarna desto närmare ligger nästa våg av anti-semitism.

 

I dag talas det åter mycket om judarnas närvaro, icke minst t.ex. i den primitiva ryska ny-kapitalismen.

De hemskheter som skedde för femtio år sedan var inte en enstaka företeelse; de var kulmen på en tusenårig återkommande galenskap i

 

259

 


IQ-TRAPPANS BISTRA VERKLIGHET

 

Europa, som ingalunda är stendöd.

 

I dag synes judarnas makt i världsekonomin likartad med den de hade i Tyskland i seklets begynnelse. Gud give att inte avundsjukan återigen väcks till liv av nya hänsynslösa demagoger. Utnyttjande eko­nomins behov av syndabockar, kan man se för sig hur dessa åter går i spetsen för förfärande tragiska förvecklingar, nu i än större skala, må­hända med konflikten runt Israel som en utgångspunkt.

 

260

 


 

 
 


Sitemap | Disclaimer
Design by ebson systems