Home
 
 
XV. Genkortlekens trumffärg. Print
1. Intelligensskillnader.

Att i den svenska kulturöknen publicera en bok om intelligensskillnader är nästan som att begå harakiri. Sedan Dumt Nonsens gjorde Hans och Greta till enäggstvillingar fram till i dag, när dumhet tycks vara intelligens för Svenska Dagbladet, [1] har svensk debatt systematiskt undvikit dessa frågor.

Det är nog synd. Ty intelligensskillnader har faktiskt betydelse. Intelligensen är numera utan tvivel genkortlekens sociala trumffärg, lika viktig för individer som för Superhjärnor.

I ett tidigare kapitel nämnde jag att en militärforskare funnit att rovdjur under sextio miljoner år haft större hjärnor än hovdjur, att stora hjärnor äter mindre hjärnor. [2]

Det som skiljer oss från de andra djuren är utan tvivel det tre- à fyrafaldigande av den schimpanshjärna som också våra förfäder hade för cirka tre miljoner år sedan.

Ett litet räkneexempel kan visa hur oändligt mycket viktigare den kulturella IQ-sorteringen inom Superhjärnor sedan har blivit, i förhållande till de tidigare årmiljonernas naturliga selektionen.

Våra mänskliga hjärnor har alltså vuxit ifrån schimpansernas 400 kubikcentimeter (kcm) under tre miljoner år. Den allra högsta tillväxttakten har periodvis legat på fem kcm per tiotusenårsperiod.

Antag nu att vi med kulturella IQ-test selekterar fram två hjärnor med 1500 kcm i vardera. Vi kopplar samman hjärna nummer två till den första. Låt oss anta att detta är så svårt att vi bara lyckas koppla en enda ”intelligensprocent” av tvåans, vilket är 15 kcm, till den förstas hjärna. Men 15 kcm är tre gånger så mycket som fem kcm.

Denna kulturella selektion ger alltså ett resultat som är lika stort som det naturens normala selektion har givit oss på 30.000 år!

Slår man sen ihop tusen civilingenjörer i ett laboratorium, vilket sker i Pentagon och t.ex. i Microsoft eller Ericsson, då får man inom en sådan Superhjärna en intelligenstillväxt som mångfaldigt överstiger allt vad naturen under tre miljoner år givit oss på det individuella intelligensplanet.

Att anta att intelligens inte har någon betydelse är urbota ointelligent. Och att anta att de tio miljonerna alleler inte ger oss rejäla skillnader i intelligens är inte mindre dumt.

Med hänsyn till att denna dumska dock länge dominerat den svenska debatten finner jag skäl att här ge några elementära sanningar om den IQ-forskning som år 2004 kommer att fira sitt hundraårsjubileum. Detta som bakgrund till den IQ-diskriminering som i dag är det centrala i den mendelska kampen inom, och den darwinistiska kampen mellan Superhjärnorna.

Jag vill absolut inte be alla läsare att tro på vad som nu följer. Det vore ointelligent. Men jag vill varmt be dem att tro, att det finns de som tror på det. Och dessutom att tro, att dessa som tror på IQ-forskningens resultat i många fall är extremt viktiga individer för ungdomens framtid. Ty det är i hög grad dessa som släpper in dem på universitet eller anställer dem i företag.

2. Definition.

“Intelligens är bara det man mäter med intelligenstest”, säger de politiskt korrekta föraktfullt. Men de har fel, djupt fel.

1932 genomgick alla 11-åriga skottska skolbarn ett intelligenstest. Det är nu sjuttio år sedan. De överlevande barnen är över 80 år. De flesta har dött. En studie har nu visat att det inom denna grupp i staden Aberdeen finns en så gott som perfekt samvariation mellan resultaten på IQ-testen för sjuttio år sedan och livslängd. Ju lägre IQ, desto kortare liv. Ju högre IQ, desto längre.

Varför?

Jo, därför att intelligens handlar om “förmågan till abstrakt tänkande”. Det är så de allvarliga intelligensforskarna främst definierar intelligens. Det rör sig om förmågan att förutse resultatet av sina handlingar. Det går inte en dag utan att vi utför handlingar som påverkar vår framtid. Ju lägre IQ, desto snabbare super, röker, älskar och kör vi ihjäl oss. Ju högre IQ, desto fler restriktioner ålägger man sig när det gäller sprit, cigaretter och till och med inför lätta fruntimmer. Eller kör lite försiktigare. En studie visade t.ex. nyligen att de som testar under 85 har en dubbelt så hög olycksfrekvens på vägarna som de som testar över 115 ####. [3]

Med andra ord, alla handlingar vi utför har någon konsekvens inte bara för morgondagen utan också för livet. Varje dag är ett IQ-test. Och summan av alla dessa påverkar din livslängd.

Den som är intresserad av att leva länge och gott bör därför kanske intressera sig för intelligensfrågan. Ty något lite går den att påverka med hjälp av miljön, även om det mesta av anlagen är nedärvt.

3. IQ-mätning.

Ingen allvarlig forskare försöker mäta “intelligens”. Det man mäter är skillnaden i intelligens mellan individer och grupper.

Alla IQ-mätningar kan förvisso kritiseras på något sätt. Men allt man inte tycker om kan man kritisera. Den relevanta frågan för intagningsnämnden på ett universitet eller personalchefen i ett multinationellt företag är inte sådan kritik utan vilket eller vilka av faktiskt tillgängliga kriterier som bäst hjälper honom eller henne att välja bland alla dem som vill få studera eller få ett jobb.

Vad som gör IQ-test viktiga, oavsett hur mycket de kan kritiseras, är att det inte tycks finnas något annat enskilt kriterium som är bättre för att sålla fram dem som kommer att göra bäst ifrån sig på universiteten och sedan bli de mest profitabla medarbetarna i storföretagens hierarkier. Därom råder i USA, där det är tillåtet att diskutera dessa frågor, en betydande enighet.

4. Olika sorters intelligens.

Det finns en roande motsättning hos de politiskt korrekta: för att vi alla skall kunna vara lika, måste alla vara olika. Eller i detta speciella fall, för att alla skall kunna vara lika intelligenta, måste alla ha olika intelligens.

Förvisso tar sig intelligens olika uttryck, t.ex. i verbal eller matematisk sådan. Bakom alla dessa finns dock, visade Charles Spearman för hundra år sedan ‑‑- det vi skall fira 2004 --- en “g-intelligens”, en generell intelligens. Denna tycks ha något med snabbhet i hjärnan att göra.

“Multipel intelligens” är ett påhitt av en svenskättling vid namn L.L.Thurstone. I Howard Gardners moderna form är det alla snälla lärarinnors älsklingsbegrepp. Ty det gör det möjligt för dem att trösta Kalles oroliga mamma med frasen, “ja, det här klarar han inte särskilt bra, men han har säkert nån annan form av intelligens; också Einstein hade svårt för sig i skolan”.

Det taskiga, ur denna snälla lärarinnas synpunkt, är att g-intelligens tenderar att slå igenom på alla former av “subintelligens”. Så om Pelle har hög g-intelligens är det sannolikt att han spöar Kalle, också på Kalles bästa mentala område. Och då är det Pelle som både universitet och storföretag vill ha.

“Emotionell intelligens”, slutligen, är en gröt på vars recept Daniel Goleman, men ingen annan blivit förmögen. I den kokade han samman människans alla goda egenskaper på ett sätt som gör att begreppet blivit odugligt för att förutsäga framgång vare sig i studier eller arbete. Därför är detta intet annat än ännu en av dessa gasfyllda ballonger som så lätt stiger mot himlen i den maktmässigt irrelevanta kulturdebatten.

5. Är g-intelligens nedärvd?

Ja, till mellan 40 och 80 procent, enligt en grupp av världens ledande forskare på området.

Ja, till inemot 80 procent, enligt världens ledande forskare på enäggstvillingar som uppfostrats isär.

Ja, enligt musforskare som manipulerat musintelligens [4] .

Även om intelligensskillnader nu bara skulle vara nedärvda till 40 procent, som är den lägsta siffran i den kunniga debatten, så är detta viktigt.

Ty en ärftlig faktor slår systematiskt igenom på de dagliga IQ-testen och bidrar till ett kort eller långt liv. Miljö och omgivning är, även om de skulle stå för 60 procent av skillnaderna, långt mer slumpmässiga och, som alla kommunistiska, socialistiska och kibbutzistiska skolpolitiska experiment antyder, hopplöst svåra att styra systematiskt.

Det är arvet som slår igenom. Ett belägg för dettas existens fann Robert Plomin 1997 i form av en första gen för intelligensskillnader, kallad IGF2R. Den är klart mer frekvent hos barn som har höga värden på sina IQ-test än hos dem som har låga.

6. Vilka nedärvda skillnader finns ?

Inom alla större, slumpvis sammansatta grupper, finner vi att den stora massan, drygt 94 procent testar mellan 70 och 130 på IQ-test, medan två tredjedelar, 67 procent, testar mellan 85 och 115.

WHO, Världshälsoorganisationen, har i flera årtionden sänt ut rekommendationer om hur goda speciallärare kan få fram de bästa resultaten genom att dela upp de knappa tre procenten som testar under 70 i fyra olika grupper, med växande mentala problem.

De knappa tre procenten som testar över 130 kunde nog också delas upp i fyra grupper av växande mental kapacitet. Dessa skiljer sig nog mest genom en växande förmåga att kringgå alla försök att skapa jämlikhet med progressiva skattelagar.

Kom nu ihåg vad jag skrev ovan: jag ber er inte tro på den debatt jag redovisar, bara att ni tror att det finns de som tror på dessa resultat.

Det tycks nämligen också finnas IQ-skillnader mellan könen.

Det har tidigare ofta sagts att de genomsnittliga IQ-testen för män och kvinnor ger samma resultat. Detta har på sistone betvivlats. Måhända ligger kvinnors normalfördelningskurva ett par punkter till vänster om männens.

Att kvinnor genomsnittligt är bättre än män på verbala test och män bättre än kvinnor på matematiska och spatiala test, det är relativt väl etablerat. Liksom att männens IQ-kurva tycks vara längre utdragen på bägge hållen. Vilket gör att det i samhällspyramidens botten finns en uppsättning tysta män som har svårare att ta hand om sig själva än några kvinnor.

Vilket dock, omvänt, gäller också toppen av pyramiden. Där finner vi en uppsättning män, som på grund av männens längre utdragna kurva är lika bra som de bästa kvinnorna på den verbala sidan och, av samma skäl, kraftigt överlägsna dem på den matematiska och spatiala, rumsliga, sidan.

Allt detta borde kunna hjälpa oss att förstå varför män t.ex. har innehaft 97 à 98 procent av de högsta politiska och ekonomiska maktpositionerna tvärs igenom historien eller varför det bara finns 4,4 procent kvinnor i Englands vetenskapsakademi, Royal Society och 7,7 procent i USAs National Academy of Sciences [5] .

7. Etniska IQ-skillnader.

Ett än allvarligare problem som mänskligheten nog snart måste ge sig i kast med är att det också finns mycket allvarliga forskare som påvisat systematiska skillnader i IQ-resultat mellan etniska grupper. [6]

Sex år efter det att jag kom ut med min IQ-bok har nu två sådana forskare ställt frågan om skillnader i materiellt välstånd mellan rika och fattiga länder kan bero på skillnader i nationell intelligensnivå.

Bör man alls bry sig om en bok som påstår något sådant, även om en anmälare säger att den kan bli århundradets viktigaste och att “ingen kan betrakta sig som litterat i utrikespolitiska sammanhang utan att ha läst den”.

Från början är vi alla afrikaner, Hitler såväl som Idi Amin, Sharon såväl som Nelson Mandela och du, käre läsare, såväl som jag. Den saken är nu helt klarlagd. Att somliga bor kvar i Afrika medan andra flyttat till Peking och Rinkeby ändrar något, men inte mycket i vårt afrikanska arv. Till minst 99,8 procent har Göran Persson och Kofi Annan samma arvsmassa. Det är bara en eller två tusendelar av vårt DNA som skiljer oss åt.

Detta är dock mer än det låter. Som jag ovan visade, finns det åtminstone tio miljoner genvariationer eller alleler mellan vilka två icke besläktade individer som helst. Ju närmare släkt man är, desto färre blir dessa alleler eller de skillnader i “genkorten” som vi får vid födseln.

Vi vet också att ingifte ökar riskerna för vissa sjukdomar. Om risken för att drabbas av någon viss sjukdomsallele är, säg, tre på hundra, ökar risken vid kusingifte till kanske fem på hundra. Samma kan gälla goda egenskaper, t.ex. intelligens.

Aschkenasiska judar har t.ex. såväl en större risk att drabbas av en viss form av bröstcancer som något högre resultat än svenskar på IQ-test. Båda sakerna torde delvis bero på en hög grad av inavel i en relativt isolerad och kulturellt hårt selekterad befolkning.

De grupper av våra förfäder som lämnade Afrika för tiotusentals år sedan var små. Därför blev de tvingade till inavel inom gruppen. De levde också under ohyggligt primitiva och livshotande former, utan spår av modern teknik. Det naturliga urvalet sållade bort dem som fått svaga alleler och lät i stället barnen till dem som fått starka, råa och listiga att överleva.

Under de senaste tiotusen åren har denna naturens urvalsprocess förstärkts av vad jag kallar “kulturell sortering”. De starka vinnarna har älskat sina egna barn mer än andras och sökt bygga upp samhällen som främst hjälpt den egna gruppen att överleva. För att lyckas med detta har de bland annat, halvt omedvetet, sorterat fram sina högst intelligenta medlemmar mot maktens tinnar. Där har dessa kommit med den ena kulturella förbättringen efter den andra i en evig krigisk vapenkapplöpning mot andra grupper, som sökt göra samma sak.

De tiotusen senaste åren kan ses som ett enda långt sådant samspel mellan arv och miljö. Gunnar Myrdals metodiska formulering för detta, “cirkulära orsakssamband med kumulativa effekter” stämmer väl med denna verklighet.

Kulturella förändringar, främst i tekniken, har dels skapats av, och dels också premierat dem som vid födseln haft tur med intelligensallelerna. Vi har därigenom skapat ett samhälle i vilket tekniken i varje generation, allt snabbare, blivit allt bättre men också allt mer komplicerad. Vilket därför givit än fler fördelar åt dem som fötts med den högre intelligens som förmår behärska komplexiteten.

Om detta är bra eller dåligt kan diskuteras. Att Västeuropa under de senaste femhundra åren, tack vare sina juridiska personer, mer än någon annan region, ägnat sig åt denna vapenkapplöpning med hjälp av kulturell IQ-sortering, därom kan vi dock vara säkra. Och att Västeuropa, med sin avkomma, USA, tack vare detta blivit mäktigast i världen, därom kan heller inga tvivel råda.

Åter nu till de två inledande problemen i detta avsnitt. Skillnader har således funnits både mellan etniska grupper och mellan rika och fattiga länder. Mer än på något annat beror dessa ekonomiska skillnader på skillnader i intelligensnivåer, säger de två författarna.

Vilka författare är det som vågar påstå något så upprörande? Deras namn är Richard Lynn och Tatu Vanhanen. Den senare är, kan man tillåta sig observera, fader till den Matti Vanhanen som blev Finlands statsminister i juli 2003.

Deras bok, som enligt ett, möjligen något förhastat omdöme, kan bli århundradets viktigaste, har tagit namn efter Adam Smiths klassiker från 1776. Den heter “Intelligens och nationernas rikedomar” eller “IQ and the Wealth of Nations”. [7]

Richard Lynn, psykologiprofessor från Ulster, Irland, har i många år varit ett “fascistoidt” skräckexempel för “kommunistoida anti-biologister”, för att nu nyttja den normala kulturdebattens verbala nivå. Vilket dock inte hindrat att hans senaste bok, om “Eugenics”, fick en respektfull anmälan i Europas ledande vetenskapliga tidskrift, Nature, så sent som i december 2001. Tatu Vanhanen är en finsk samhällsvetare som i flera skrifter, i strid mot konventionell samhällsvetenskap, sökt förstå den biologiska basen för socialt och ekonomiskt beteende. Bägge är pensionerade, vilket möjligen är en förutsättning för att alls våga skriva det de skriver.

På vad bygger författarna sina slutsatser? De har samlat mängder av resultat från IQ-mätningar i nästan alla länder. Av dessa anses siffrorna för 81 nationer vara bra nog att arbeta med. IQ-siffrorna har sedan jämförts med bästa tillgängliga internationella inkomststatistik. En hög samvariation mellan de två serierna har fastslagits. Förvisso kan bägge dessa siffergrupper ifrågasättas, men inte så mycket att boken --- som många kommer att önska --- kan viftas undan av statistiska skäl.

Huvudresultaten av den myckna statistiken är två. Skillnader i ekonomisk standard mellan länder, säger författarna, tycks i första hand bero på skillnader i nationella IQ-nivåer.

I andra hand beror de på om ländernas högt begåvade individer, som i Västs marknadsekonomier, fått både stimulans och fria händer att använda sin intelligens. Ty det är tack vare sådan användning som vi fått fram de alltmer komplicerade tekniska och organisatoriska uppfinningar som, förutom att ge mat åt de svagaste, också leder till de allt större företag och de alltmer integrerade samhällen som jag kallar “Superhjärnor”.

Denna andra faktor förklarar t.ex. skillnaderna mellan Kina och Västeuropa. De som vi i dag kallar kineser utvandrade troligen ur Afrika minst 50.000 år tidigare än europeerna. Det torde vara deras längre inavel i än hårdare natur som medfört att de, liksom aschkenasiska judar, i genomsnitt testar något bättre på IQ-test än europeer. Men till skillnad från den ständiga IQ-premierande vapenkapplöpningen mellan Västeuropas många småländer under de senaste femhundra åren, sökte det kinesiska mandarinväldet att lägga band på för mycket experimenterande. I stället för allt snabbare kulturell sortering inom ekonomiska Superhjärnor av sin högt intelligenta befolkning premierade kejsarna stabilitet inom det stora landet.

8. Moraliska skäl ta boken på allvar.

Lynn-Vanhanens studie är unik. Ur alla politiskt korrekta synpunkter är dess innehåll avskyvärt. Två viktiga skäl gör dock att vi ändå bör ta denna bok på stort allvar.

Förvisso finns det oändligt stora ekonomiska gap och “orättvisor” i dagens värld. Dessa tillvitas vanligen kolonialism, imperialism, egoism och annan mänsklig ondska. Vilket leder till oceaner av hat, under de två senaste seklerna också uppblåst av klasskampsparoller.

Vad Lynn-Vanhanens bok visar är att mycket av allt detta hatiska tänkande har givits felaktig grund. Ty den djupaste orsaken bakom dagens ekonomiska gap och orättvisor, visar de, kan i stället vara ett blint och omedvetet samspel mellan biologins allelevariationer och kulturella förändringar under drygt hundratusen år av folkvandringar ut ur Afrika.

Borde inte en sådan insikt kunna minska både hat och förakt i världen?

Ty vad följer om vi, som nu vanligen sker, säger att dessa förfärande och växande orättvisor enbart beror på medveten diskriminering och utsugning? Är det då inte lika självklart att hatet, hämndlystnaden och terrorismen växer bland de svaga, som att de starka med alla medel söker försvara sig mot detta? Är det inte denna onda cirkel som kan hota att föra oss allt närmare ett atomkrig?

Om det som står i Lynn-Vanhanens kontroversiella bok är sant till bara en tredjedel bör detta hjälpa oss att förstå att det “onda” i världen inte främst är resultat av medveten mänsklig ondska. Det ligger i stället i de olika genkort som miljontals år av blind överlevnadskamp har givit oss. Under de två senaste årtusendena förvisso förstärkt av en intelligensdriven, men fortfarande mer blind än medveten, kulturell sorteringsprocess.

Förmår vi förstå detta, hoppas åtminstone jag, kan vi kanske lägga grunden för en mera medmänsklig global politik än den, under vilken vi nu lyder och lider.

Att stimulera till tänkande i sådana banor är ett av de tyngre skälen till att jag skriver denna lilla bok. Vad den på ett sätt handlar om är framväxten av en ny världsuppfattning eller en nya biologisk världsbild, en sådan som åtminstone jag själv nu har kommit att tro på. Och som jag är övertygad om att hela världen skulle behöva.

Låt mig förklara med ett exempel, en variation på Matteus 6:11, ”giv oss i dag vårt dagliga bröd”, en bön som går tillbaka till en av våra första “etniska konflikter”, den mellan den vise juden Josef, som haft nog av abstrakt intelligens för att förutse och planera för de sju svåra åren, och det hungrande egyptiska folket som under dessa års hungersnöd ber Josef att be Farao att ge dem bröd, “ty icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn”, som det står i Genesis 47:15.

9. Vem ger oss vårt dagliga bröd?

“Fader vår som är i himmelen......giv oss i dag vårt dagliga bröd.”

Den bönen har vi bett från Kristi tid fram till min generations morgonböner i skolan.

Varför?

Därför att vi trodde att det dagliga brödet kom från vår fader i himlen.

Vetenskapen sysslar dock inte med gudar. Några sådana finns inte i dess ekvationer om urskrällen, the Big Bang, och inte heller i deras forskning om de mänskliga genernas många alleler.

Om någon allsmäktig Gud hade velat ha sextusen miljoner människor på vår jord i stället för bara tretusen miljoner, varför väntade han - eller hon - då till 1960 med att sätta igång denna fördubbling?

Om då vetenskapen har rätt i att det dagliga brödet inte kommer direkt från någon Gud, vem skall vi då tacka för våra liv?

Det är en fråga som de tretusen miljonerna sist födda nog borde ställa sig. Med den kunskap jag har i dag, kan jag tänka mig följande konversation mellan t.ex. Per och Ulla:

“Enkelt, vi lever tack vara att vi blivit rikare”, svarar Ulla som har lätt för sig.

“OK, men varför har vi då blivit rikare?”

“Jo, därför att vi har använt den speciella mänskliga intelligens som naturen sedan några miljoner år har givit oss. Är inte det vad Lynn-Vanhanens bok lär oss?”

“Må så vara” säger Per, “men denna intelligens har ju inte ändrats alls under de senaste tiotusen åren. Varför var vi då så få människor, säg, så sent som 1700? Då fanns det bara en tiondel så många som i dag. Vad har vi gjort som sen dess tiofaldigat maten på den jord, som egentligen bara hade plats för tio miljoner jägare och samlare?”

Jo, svarar Ulla, “vi har börjat att systematiskt använda det som förr kallades begåvningsreserven. I den västliga kultursfären har vi systematiskt börjat sålla fram så många högt begåvade barn vi har kunnat finna, också ur de fattigare grupperna.”

Per: “Och vad har vi då gjort med dem?”

“Vi har satt dem i skolor och universitet som stimulerat dem att nyttja de mentala gåvor som naturen har givit dem. Sedan har vi kombinerat samman dem i organisationer och laboratorier. Tack vare det har vi inom dessa samtänkande Superhjärnor höjt deras ’kollektiva intelligens’ mångfaldigt över den nivå, som också de mest begåvade individerna kan nå upp till.”

“Menar du”, frågar Per, “att det är denna ’kulturella selektion’ som i slutändan höjt produktiviteten på våra jordar så, att produktionen av det dagliga brödet mer än tiofaldigats sedan 1700 och fördubblats sedan 1960? Kan du inte hitta någon bättre förklaring?”

“Nej,”, säger Ulla, “det kan jag faktiskt inte. Men det är också intressant att fråga sig vilka det är som mest systematiskt har ägnat sig åt denna ’kulturella selektion’, som vi naturligtvis också kunde kalla IQ-diskriminering.”

“Och utan större tvivel”, fortsätter hon, “är det från 1700-talet och framåt Västeuropas juridiska personer, i form av dess handelsbolag och banker. Och från 1960 är det de, av många högt avskydda och hatade amerikanska multinationella företagen. Ty de är de enda som någorlunda öppet har fått ägna sig åt denna form av medveten selektion.”

“Menar du alltså att vi snarare borde tacka Västs ’funktionskapitalism’ och dess multinationella jättar än ’Fader vår’ för det dagliga bröd som ger oss våra liv?” frågar Per något bestört.

“Ja, det är faktiskt vad jag försöker säga!”, slutar den kloka Ulla, “är det inte den slutsatsen som vi måste dra? I all synnerhet vi som är födda efter 1960.”

10. En fruktbar kombination.

Vart tar då Gud vägen i en sådan världsbild? Jo, han kan finnas kvar på två sätt.

Ingen vet fortfarande vem som skapade universum eller livet på jorden och därigenom också den intelligens som nu ger oss vårt dagliga bröd.

Låt därför dem som vill tro på en gudomlig skapelse göra det i frid. Men låt oss andra nöja oss med att säga: “vi vet inte, ännu”, när det gäller de djupaste frågorna. Låt oss leva i en fredlig samexistens mellan religiösa och biologiska agnostiker.

Detta i all synnerhet som det dessutom är det möjligt att dessa två grupper har haft en ytterst fruktbar herakleitisk konflikt fram till nu. Den kristna kulturen har haft en mycket stark betoning av alla människors lika värde inför Gud. Kapitalismen har lika starkt betonat individernas olika värde på den marknad där den kulturella selektionen sker.

Sannolikt är det denna djupa värdekonflikt som skapat en viss respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och en önskan att låta alla levande människor, hur lite ekonomiskt värde de än kan ha, åtminstone få någon del av det myckna dagliga brödet.

Ty är det inte det kristna budet om alla människors lika värde inför Gud som har fått oss att fördela brödet så att det i dag når nästan alla våra jordiska medmänniskor. Allvarliga brister på bröd, ren hunger, finns i dag endast i nationer som antingen har krigiska konflikter eller en ideologi, som inte tillåter deras medborgare att använda den intelligens som naturen kan ha givit dem.

Det förefaller mig alltså sannolikt att det är denna kombination mellan de amoraliska, juridiska, multinationella, IQ-diskriminerande personerna och en varm kristen högt moralisk gudstro som mänskligheten bör tacka för sitt dagliga bröd!

Accepterade vi ett sådant synsätt är det möjligt att vi skulle få en fredligare värld. Men där är vi ännu inte. Ty dels vill folk inte acceptera denna världsbild, dels lever vi i en värld med tre extremt farliga fyrverkerier, laddade med oändliga mängder hat.

[1] Se understreckaren 27 juni 2003, som möjligen är ett svenskt försök till ett “Sokal’s hoax”.

[2] se fotnot 42

[3] Science jan 2003 ####

[4] Nature, 2 sept. 1999, ss. 25 och 63.

[5] Science, 23 May 2003, s 1217.

[6] Följande material är delvis tagit från en artikel jag skrev i Aftonbladet den 2 september 2002.

[7] Praeger 2002.

 

 
 


Sitemap | Disclaimer
Design by ebson systems