ContactHome
 
 
IQ-möss matchar Bonniers kulturredaktörer Print E-mail
 

Det går inte längre att blunda för fakta. Skillnader i intelligens är inte längre enbart en kulturell fråga. De är också, kanske till största delen, biologiska. De ligger i våra gener. De är delvis nedärvda. De är därför också oerhört svåra att motverka.
   Forskare vid universitetet i Princeton har nu genmanipulerat möss på ett sätt som har höjt deras intelligens till ungefär samma nivå som kulturredaktörerna i Dagens Nonsens och en del andra recensenter av min senaste bok.
   Det går därför inte längre blunda för fakta. Intelligens är delvis en biologisk faktor! Det måste erkännas. Med omvälvande konsekvenser för samhället.

--- ooo ---

I min Lärobok för 90-talet visade jag att historien är en brutal utslagningstävlan. Tiotusentals familjekungadömen har förvandlats till cirka 200 formellt suveräna nationer, alla med hierarkisk struktur. 90-talet, förutsade jag, kommer att domineras av fortsatt integration i riktning mot en globaliserad hierarki.
   I min bok om Superhjärnornas kamp, ny upplaga 1999, har jag två huvudpunkter. Den första säger att de som deltar i den brutala utslagningstävlan, nationer och företag, kan ses som levande organismer, som Superhjärnor. Den andra söker förstå varför somliga individer kommer högt upp och andra långt ner i dessa superhjärnors hierarkier. Då konkurrensen mellan dem i växande grad styrs av deras förmåga till intelligent handlande är det bästa svaret att detta beror på medfödda skillnader i intelligens.
   När denna bok publicerades kände vi ännu inga gener för intelligens. Jag förutsa att vi snart kommer att finna sådana. Nu känner vi fyra: En påverkar dyslexi. En motverkar dvärgtillväxt i hjärnan. En förklarar cirka fyra procent av skillnader i IQ-test. Och den senaste, spektakulärt mediala, som Time Magazine satte på sitt omslag, visar att man till och med kan manipulera en gen som påverkar plasticiteten, och därmed intelligensen, i alla hjärnceller. Detta publicerades i den förnämliga vetenskapliga tidskriften Nature den 2 september 1999, ss. 25 och 63..

--- ooo ---

Vilken är betydelsen av denna nya genkunskap?
   Ett tjugotal av världens ledande genetiker, varav flera Nobelpristagare, har lovat att nu kan de höja också de dummaste av sina medmänniskor upp till geniernas IQ-nivå. Det var redan 1939. Tanken användes mest för att rättfärdiga sterilisering.
   Forskarna bakom "Doogie-musen" utlovar nu att de skall kunna bota Alzheimer och även höja IQ-nivån på de mentalt svagaste.
   Dessa genforskare bygger självklart på Darwins evolutionslära. Det väcker en viss häpnad, hur lätt de glömmer att denna gäller också våra samhällen.

1.
Förvisso kommer den nya genforskningen att ge oss medicinska, stora medicinska framsteg. Men de kommer att bli dyra. För ett tag sedan auktionerades t.ex. en njure ut på Internet. Den nådde 5,7 miljoner dollar, eller drygt 45 miljoner kronor. En årsdos av tillväxthormon kostar en kvarts miljon. Vad som kommer att ske är att de rika kommer att kunna hjälpa sina barn. De fattiga kommer, med hjälp av pre-embryonal eller pre-natal genanalys ihop med selektiv abort, aldrig att få se sina IQ-svaga barn.
   Den verkligt viktiga och omedelbara betydelsen av det faktum att vi nu, med näst intill absolut säkerhet, vet att IQ delvis är genetisk och ärftlig, ligger på det sociala planet. Denna kunskap kommer att påverka både vår ekonomi, vår kultur och vår politik.

2.
I en värld av konkurrerande multinationella "superhjärnor", i allt högre grad beroende av intelligenta, individuella hjärnceller, kommer vi att allt bättre förstå varför den s.k. marknaden producerar de kopiösa inkomst- och förmögenhetsgap, som alla nu klagar över. Ty de extremt få som kombinerar mycket hög intelligens med de andra egenskaper som en företagsledare måste ha kommer att få mycket höga inkomster ifrån hela den globaliserade marknaden. Den tredjedel av mänskligheten som testar under 85 på IQ-test kommer att konkurrera ner lönerna för varandra till en ren överlevnadsnivå. Det är djupt beklagligt. Men det är så det fungerar. Och hittills har vi, vare sig med reformer eller revolutionära likpyramider, lyckats ändra på detta.

3.
Långsamt och under betydande protester från religiösa eller socialistiska fundamentalister kommer också kulturdebatten och vår självförståelse att ändras.
   Shakespeare påpekade för 400 år sedan att Calibans natur, hans "nature", inte kunde ändras av någon kultur, "nurture", från Prospero. Barden hade rätt!
   Också de oändligt vänliga kulturdebattörerna tvingas efter hand inse att vi inte är födda lika. Vi är födda mentalt olika. Somliga är IQ-starka, andra IQ-svaga. Vi lever i en värld där allt flera förvandlas till instrument för allt färre. De få vill ha så IQ-starka instrument som möjligt. I en sådan värld kommer människor, tyvärr, att behandlas mycket olika. Det kan dock vara så, att det är de IQ-starkas effektivitet inom Superhjärnorna som skapar förutsättningen för att cirka 78 miljoner nya människor i år - och nästa och nästnästa år - alls får någon mat att äta. Det kristet-humanistiska människovärdet kan vara beroende av det ekonomiska människovärdet!

4.
De nya IQ-mössen borde också ge lite ledning för våra politiska möss. Alla politiska ideologier som bygger på jämlikhet hamnar i växande svårigheter. De har under det gångna seklet mördat tiotals miljoner människor, sannolikt över hundra miljoner, för att förverkliga dessa drömmar. Nu har vi en god förklaring till varför de misslyckats, varför de materiella gapen i världen är större än någonsin.
   De socialistiska ideologierna har byggt på en jämlikhetsdröm. Intet hindrar socialister från att också i fortsättningen vilja hjälpa de fysiskt och mentalt svagaste. Men vill de nå detta vackra mål, bör de nog söka förändra de framgångsrikas arrogans till en stark ansvarskänsla och den egna avundsjukan till ett accepterande av den biologiska verkligheten, sådan den nu en gång av evolutionen har skapats.
   Det är möjligen det som är Doogie-mössens viktigaste resultat: insikten att vi bör ersätta arrogans med ansvar och avundsjuka med ett accepterande av den verkliga, tyvärr, socialdarwinistiska verkligheten.

Gunnar Adler-Karlsson
september 1999. ©
 

Comments

There are no comments yet - feel free to add one using the form below...


Page 1 of 0 ( 0 comments )

You are not authorized to leave comments - please login.
 
 


Sitemap | Disclaimer
Design by ebson systems